DM-semin mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Jag har filat lite på ett inlägg med blandat tyckande och ”rantande” (i princip svengelska för ”gnäll”) kring The World Games och internationell innebandy, m.m. jag har dock valt att dela upp inläggen lite för att hålla något tydligare fokus här.

Så, håll lite utkik om ni även vill ta del av mina tankar kring det, inlägget kommer nog i morgon, eller på söndag – här nedan är siktet i stället inställt på matchen som utspelade sig ikväll mellan IBK Dalen och Umeå City (herr). Det spelades nämligen semifinal i distriktsmästerskapet här i Umeå och det var ändå en ganska fin samling människor som tagit sig ner till Umeå Energi Arena Vatten för att heja fram de båda lagen.

 

DM-semifinalen mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Det diskuterades sinsemellan mig och Maria under matchen och på hemvägen, lite kring våra reflektioner från matchen, vilka spelare som stack ut lite extra och så vidare. Jag är väldigt ledsen om det är någon som läser detta och hoppas på en djupanalys med fokus kring Umeå Citys försäsong, jag har tyvärr inte haft ögonen riktade ditåt, utan helt och fullt njutit av en försmak av IBK Dalen säsongen 17/18.

 

Övergripande reflektioner?

Ursäkta språket nu, men jävlar vad fysiskt starka Dalen känns! Visst, det är skillnad att möta ett allsvenskt motstånd, de ska inte orka på samma sätt i 60 minuter speltid, men, jag upplever att Dalen ser betydligt tuffare ut än vad de gjorde inför föregående säsong.

Mattias Wallgren, vilket monster. Alltså, jag förstår att det blev grinigt stundvis på planen, jag kände med stackarna som gick in i närkamper med honom om bollen. Wallgren ser riktigt stark ut och jag tror att om han får hålla sig skadefri och kan fokusera på sitt spel kommer han vara starkt bidragande till Dalens eventuella framgångar framöver.

Det är riktigt roligt att se Dalenbekantingar som Viktor Nystedt med helt galna accelerationer, eller Marcus Berglunds häftiga bollkontroll och Måns Parsjö-Tegnérs fenomenala reflexer.

 

Nya och mindre bekanta ansikten?

Jag försökte hålla ett extra öga på några av de spelare och ansikten jag ärligt talat har lite sämre koll på. Nya spelare, vissa som visserligen inte är helt nya i Dalen, men kanske inte har hunnit få chansen så mycket ännu i svenska superligan. Ja, ni fattar.

Daniel Sonidsson spelade en hel del i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka. Mot slutet av matchen fick Alexander Rönnlund hoppa in i stället för Rokka. Jag och Maria pratade om att Sonidsson var både snabb och arbetade hårt i forecheckingen och i anfallsspelet. Han inger ett hoppfullt intryck.

 

En annan intressant konstellation är den med Niclas Brohlin Ljung, Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Både Brohlin Ljung och Hedlund visade fin framfart och jag gillar just hur mycket fart och fläkt denna formation skapade framåt. Det är knappast en hemlighet att jag gillar Anton Åkerlund och han ser ut att vara i riktigt bra form inför den kommande säsongen (gjorde väl även två mål om jag inte minns fel?). Det är även tydligt att Hedlund och Åkerlund hittar varandra väldigt bra i anfallsspelet!

 

På backsidan passade jag på att kika lite närmare på tillskottet Pär Forsman och det gick knappast att undgå vad jag sedermera valt att benämna som svenska superligans gladaste spelare, Ludwig Svensson. Forsman, faktiskt inte helt olik Lukas Harnesk sett till längd och form, började lite nervöst, men trappade snart upp och visade prov på hårt arbete och en del finurlighet i passningsspelet. Hårt slitande fysiska backar… finns det någon annan sort i Dalen?

Svensson stod för en hat-trick med sina tre mål och jag passar på att uppmana er som läser ännu en gång att ni måste hålla ett extra öga på Ludwig när han gör någon fin aktion – bäddar för att få en utspelare utvisad, eller kliver in och gör mål – ingen visar sina känslor så öppet som han. Riktigt härligt!

 

Både Johan Larsson och Sebastian Degeryd är spelare som jag vill se mer av och har ganska höga förväntningar på den kommande säsongen. Larsson har vuxit på sig sedan han spelade i Dalen senast, för att låna Ulrika Nordins uttryck, och passar in bra tillsammans med Degeryd och Marcus Berglund. Vad gäller Degeryd hoppades jag och Maria på att få se prov på hans omtalade dragskott – och minsann, det fick vi också. Mycket lovande, och även lite passande att han spelade med nummer 9 Johansson på tröjan… Ja, ni minns väl Jim Johansson med ett av de mest omtalade dragskotten säsongen 14/15?

 

Bland de spelare som inte spelade kan nämnas Fredrik Edholm som stapplade omkring på läktarplats, fortfarande skadad med andra ord, och Mattias Ljunggren som även han satt på läktaren. Jag var lite fundersam över att John Stiglund inte spelade. Det känns som en bra match att få känna lite på hetluften i Dalen, men vi får se om han kanske står på måndag mot Team Thorengruppen (se mer nedan), eller i vart fall under Scandic Cup.

 

Jonas Svahn spelade förresten inte heller, vilket inte känns jättekonstigt med tanke på att han spelade mycket under The World Games och var en högst bidragande faktor till att det gick så bra för Sverige. Jag ska dock inte utveckla detta mer här och nu.

Dock ska jag erkänna att Maria retade mig när jag erkände för henne på hemvägen efter kvällens match att jag tänkte ta tillfället i akt att säga till Jonas när han gick förbi oss flera gånger att han gjorde det riktigt bra i Polen – men, att det som hindrade mig var känslan där och då av att misstolkas som någon slags läskig stalker.

Det sista jag vill misstolkas som är ju någon slags läskig stalker som bara säger till folk som inte vet vem jag är att de gjorde det bra! Så… jag skriver det här i stället…!

 

DM-finalen på måndag

Avslutningsvis vill jag bara informera om att Dalen möter Team Thorengruppen i DM-finalen redan på måndagkväll kl. 18.30, Umeå Energi Arena (vind?) – snacka om en kanonstart på den nya veckan?! Kom dit och heja fram ert lag vet jag!