Grattis till DM-guldet Dalen!

Så blev det slutligen IBK Dalen som stod som segrare när slutsignalen ljöd och bataljen mellan Team Thorengruppen och Dalen var över. Det brukar vanligen vara jämna matcher lagen emellan, men ikväll var känslan att bortalaget Dalen var numret för stort redan i första perioden – och den känslan försvann aldrig riktigt heller under matchens gång.

Team Thorengruppen – IBK Dalen (4-9)

Jag brukar skriva att jag inte skriver referat, men kan ibland ändå halka in på något som kanske ändå kan smått liknas vid referatliknande beskrivningar av enstaka situationer… Det är egentligen sällan min tanke, men det brukar liksom ändå lyckas bli så av någon anledning. Jag rycks med lite när jag försöker ge utlopp för och beskriva en känsla eller ett intryck jag tog med mig från matchen. Nå, ikväll tänkte jag specifikt nämna Markus Lindström, Patrik Rokka och Alexander Hedlund.

På backplats inledde Markus Lindström den första perioden starkt i defensiven, men fick snart allt mer fart även i anfallsspelet och noterades inte bara för ett mål, utan två! Jag vågar nog påstå att det är den bästa matchen jag sett Lindström göra i IBK Dalen, han var riktigt, riktigt bra och bidrog med både försvarsspel och anfallsspel!

Målgesternas mästare var tillbaka och bjöd på en målgest under kvällen, vem annars, Patrik Rokka förstås! Jag räknade fyra mål från nummer 87, men han noterades bara för tre vad jag förstod av speakern. Det gör mig fundersam över om jag såg fel gällande returen han slog in, eller om det var mål i förstaläget..? Oavsett vilket, Patrik Rokka var riktigt het ikväll och visade upp sitt fina skott och ett vasst passningsspel som fungerade riktigt väl med Ketil Kronberg och den siste personen att nämnas i sammanhanget, Alexander Hedlund.

Alexander Hedlund, vem är det undrar nog kanske några… Well, i kvällens match var Hedlund killen på planen som hela tiden ville ha bollen (för att låna Marias beskrivning som jag tyckte var väldigt målande). Han var hungrig, skapade mycket offensiv press och passade in väldigt väl bredvid toppspelare som Kronberg och Rokka.

Jag nämnde i förra inlägget att han fungerade riktigt väl tillsammans med Anton Åkerlund – jag börjar fundera om han inte rentav kommer fungera väl i varenda lina han får spela i, bara han får agera anfallsspelare..? Riktigt intressant känns han i alla fall!

Orken

När jag ändå är inne på första formationen, vilket alltså var den med Kronberg, Rokka och Hedlund, vill jag även kort nämna det här med att det spelades ganska långa byten, men inte tråkiga byten. Det tickades inte back-back. Det skapades press och Team Thorengruppen såg stundtals ganska trötta ut i jämförelse.

Dalen spelade överlag ett offensivt spel och borta var det vi så ofta fick se föregående säsong, att bollen rullades hem i försiktighetstänk och spel. Visserligen lätt att spela på det viset när matchen går ens väg, kan tänkas, men även mot slutet var det ett offensivt spel som premierades och jag tyckte mig se att det gynnade bortalaget som såg ut att orka mer och längre än hemmalaget, matchen igenom.

Jag har sett någon lite retfull kommentar om att alla lag inför varje säsong ska beskriva hur bra de tränat och hur redo de är och så vidare.. Det stämmer kanske, men för Dalens del tycker jag att det ser klart bättre ut än inför föregående säsong. Det formligen glöder om laget och jag har i vart fall svårt att hålla tillbaka min upprymdhet – för att följa Dalen den kommande säsongen kommer att bli riktigt, riktigt kul!

Domarmatchen

Jag skriver inte särskilt ofta om domare, varken positivt eller negativt skulle jag nog säga. Jag tycker inte att jag är rätt person att kritisera och domare är nog utsatta som det är – samtidigt är jag nog i regel inte tillräckligt fokuserad på domarna och domsluten för att heller kunna säga när de gör en fantastisk prestation.

Jag vill dock lyfta fram domare Frida Nilsson som dömde semifinalen senast mot Umeå City och som även dömde kvällens match mellan Dalen och Team Thorengruppen.

En fördel med att matcherna spelades i den gamla arenan, alltså Umeå Energi Arena Vatten, är att publiken sitter nära planen på ett sätt som möjliggör att verkligen höra vad som sägs i vissa situationer – och på nära håll kan se en del intressanta händelser du annars lätt missar. Som exempelvis när domare Nilsson tveklöst gör ett korrekt domslut, visar med tydligt kroppsspråk vad hon blåst för och med några ord förklarar för inblandade spelare hur hon motiverar det. Jag gillar det skarpt – och det gör det till och med lätt för mig att följa med i domarmatchen också!

Att Nilsson även skämtsamt bemöter spelare som protesterar med ett störtskönt axelryckande emellanåt som mer eller mindre skriker ”gnäll inte på mig, det var ju du som gjorde fel” – det är helt fantastiskt! Utan tvekan har Frida Nilsson etsat sig fast som en av mina favoritdomare nu – och av den anledningen ville jag skriva några rader om det.