Lär känna Dalen: #4 Mattias Ljunggren

 

Kort bakgrund

Mattias Ljunggren värvades från Helsingborg FC till IBK Dalen inför säsongen 2013/14 och har ett förflutet i Sandvikens AIK. Ljunggren har erfarenheter från det svenska landslaget både vad gäller U19 och i A-landslaget där han bland annat fick chansen att vara med under Euro Floorball Tour och sedan även togs ut till VM-kvalet, men tvingades lämna återbud på grund av skada.

Det noterades även bland många att Mattias Ljunggren var med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM senast, trots att han inte spelat alls på grund av skador hela den gångna säsongen. Jag tolkade detta som en markering att i vart fall dåvarande landslagsledning hade ögonen på Mattias och jag är övertygad om att han inte är bortglömd (vilket även framgår av de frågor jag ställde till Mattias).

I Dalen utmärkte sig Mattias Ljunggren tidigt och jag imponerades bland annat av hans fysik och noggranna närkampsspel, det rådde ingen tvekan om att Ljunggren var en tuff back att möta. Mattias har visat styrka i både offensiven och defensiven och säsongen 2015/16 visade Ljunggren inte minst Umeåpubliken att han hade ett fruktat skott när han stod för ett flertal viktiga mål under säsongen vid tillfällen då matcherna stod och vägde.

Jag har ganska länge varit nyfiken på att höra hur Ljunggren resonerar och jag hoppas att ni tycker att det är lika intressant som jag att läsa hans tankar och reflektioner! Jag har tidigare nämnt att Mattias Ljunggren dras med skador, jag passade därför förstås även på att höra med honom hur han mår och hur det går gällande detta.

 

Hej Mattias,

Hur går tankarna inför nästa säsong, om du ser till laget. Är ni redo för nästa säsong, vad har ni för målsättning och vilket slags Dalen kommer publiken att få se säsongen 2017/18?

Tankarna är väldigt spridda såna här tider om året då man är mitt uppe i försäsongen och man som spelare söker en massa svar. Vart står vi som lag någonstans? Är vi på rätt väg? Vart står jag själv i mitt spel och utförande ute på banan. Men det är en rolig period just nu där det händer ganska mycket i ett lag.

Vi gör allt vi kan för att vara så redo som möjligt när seriepremiären är den 24/9 mot AIK. Våran målsättning är att efter 32 omgångar ligga på en slutspelsplats, med andra ord komma topp 8. Jag hoppas vi kan bjuda på en lite mer fartfylld innebandy denna säsong där fler spelare är aktiva på planen.

 

Hur upplever du brottning som träningsform och vem är jobbigast att möta på brottningsmattan från laget?

Brottning som träningsform är väldigt jobbigt. Säger man något annat så ljuger man. Men samtidigt som att det är fysiskt krävande och man är helt slut efter dom träningspassen så skrattas det mycket under dom träningarna och jag upplever brottning som en rolig, annorlunda och jobbig träningsform.

Jobbigast på brottningsmattan skulle jag säga är Mattias Wallgren eller Måns Parsjö-Tegnér. Båda två är ganska långa samt att vikten är på deras sida när det gäller brottning.

 

Henrik Sjöström lyfte fram dig just för din förmåga att höja dina medspelare genom att peppa och elda på – hur mycket jobbar ni med att stötta varandra i laget?

Vi pratar ofta om att vi alltid ska stå bakom varandra och stötta varandra i varje situation ute på planen. Men jag tycker det är minst lika viktigt att vi gör det även utanför innebandyn. Så det är något jag personligen försöker eftersträva varje träning/match men även när vi inte springer och jagar den där bollen utan också utanför innebandyn. Det är minst lika viktigt.

 

För de som inte vet spelar du med nummer 4 på ryggen – hur kommer det sig att du valde just detta nummer?

Om jag minns rätt så valde jag nummer 4 som tröjnummer den dagen jag skulle prova på att spela back vid 14-15 års ålder då jag ansåg att det numret var ett klassiskt backnummer. Det var min debutsäsong i IBK Albas herrlag som spelade i Allsvenskan under den tiden. Sen dess har det bara hängt med men jag trivs med det numret och så länge jag spelar innebandy så kommer 4;an stå på min rygg.

 

Du gjorde en riktigt imponerande säsong 2015/2016 vilket även medförde att du välförtjänt fick en plats i landslaget. Skadan du ådrog dig inför den senaste säsongen spolierade dock stora delar av din säsong, trots detta var du med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM. Vad har du för personlig målsättning för nästa säsong och tänker du på något spel i landslaget framöver? Har du pratat något med Mikael Hill?

Min personliga målsättning med denna säsong om vi förutsätter att jag får vara frisk och hel under stora delar av den är att komma tillbaka där jag var under stora delar av säsongen 2015/2016. Jag vill hitta tillbaka till den känslan som jag hade då. Allt liksom flöt på och jag sprang inte runt och tänkte så mycket när jag spelade. Men vägen dit igen är lång men den resan är jag beredd att göra återigen. Att tävla med sig och mot andra är det absolut bästa som finns.

Jag har personligen inte pratat med Mikael Hill sen han tog över som ny förbundskapten. Men just nu har jag inte riktigt fokus på det utan jag vill bli skadefri först och sen börja spela matcher med IBK Dalen. Men det är en stor ära att representera landslaget och jag kommer aldrig tacka nej om jag skulle bli uttagen.

 

Jag fick dessvärre bekräftelse på mina farhågor att du fortfarande har skadeproblem. Hur känns kroppen just nu? Har du fått några besked om hur länge det väntas ta innan du är helt återställd?

Jag fick en bristning i ljumsken någon gång under December månad 2016 men i samråd med tränare och sjukgymnast då så valde vi att jag skulle spela vidare säsongen ut och avstå träningarna mellan matcherna för att kunna medverka på matcher.

Jag har sen försäsongen startade i mitten av april kört ganska tuff rehab för att vara helt redo nu när vi skulle gå in i hallen efter den individuella träningsperioden som vi har under Juli-månad. Men dessvärre har jag inte fått dom svar som jag hade önskat. Det kommer fortfarande smärta från höften/ljumsken som gör att jag inte kan gå för fullt under träningspassen så i tisdags var jag in på Sportsmedicin och gjorde en så kallad MR (magnetröntgen) på höften och ljumsken så nu inväntar vi helt enkelt ett svar från den.

 

I Dalen har du haft rollen som defensiv back respektive offensiv back – i vilken roll trivs du som allra bäst? Varför?

Det är väl ingen hemlighet att jag har haft rollen som mer offensiv back än defensiv dom senaste två säsongerna. Men jag ser det hela som så att jag vill bli en sån komplett innebandyspelare som möjligt och det innebär att man ska vara bra offensivt som defensivt.

Så mitt svar är att jag trivs med båda rollerna om man ska kalla det så men jag vill vara bra defensivt samtidigt som att jag ska leverera offensivt också.

 

Får du några direktiv från tränarna att du ska skjuta? Jag vill även veta, vem har bästa skottet i Dalen?

Dom uppmanar mig att ta mycket avslut om jag kommer till hyfsade avslutningslägen. Jag vill jobba på att komma till fler avslutningslägen under match.

Bästa dragskottet har Fredrik Edholm överlägset med hans hook på klubban. Bästa slagskottet står det mellan mig, Pär Forsman eller Henke Sjöström skulle jag vilja säga.

Men man märker på dom yngre som kommer upp att dom allra flesta har ett bra skott nuförtiden.

 

Om du får utse en spelare eller ledare i Dalen som måste prova på standup-comedy, vem väljer du och varför?

Jag väljer Viktor Nystedt alla dagar i veckan på denna fråga. Han är bra på att gå in i en roll och göra sin grej av det! 

 

Slutligen, frågan hela innebandy-Sverige undrar över, är Dalen ett skönt gäng Mattias?

Vi har en härlig blandning mellan en massa olika individer och min personliga åsikt är att vi är ett riktigt gött gäng som alltid har roligt ihop.