Scandic Cup del två, dag ett: Energiknippet och pannbandsliraren

Så var det dags igen, Scandic Cup (del två)! Tanken var att hinna med inlägget redan igår, men det kommer ute såhär lite i efterhand i stället. Jag hoppas att ni har överseende. I övrigt har veckan inte handlat så mycket om innebandy, förutom att vi på jobbet diskuterade innebandy ganska flitigt!

Det ska sägas att ingen av mina arbetskamrater riktigt delar min nördiga passion för innebandy, men de är snälla nog att låta mig hållas och ställer lite frågor och sådär. Vi har även pratat om att försöka få igång lite innebandyträning en gång i veckan. Jag tror att jag nämnt det tidigare, men det är lite knepigt när vi är några för få personer för att vi ska börja se över lokalbokning och annat. Vi får se, men det ledde i alla fall in oss på en diskussion om att det vore att föredra om vi alla är på någorlunda samma nivå.

Jag har förresten ibland stött på personer som fått för sig att jag kan spela innebandy, bara för att jag tittar på innebandy. Det hade visserligen varit roligt om det vore så, men det kan tyvärr snarare liknas vid att säga att jag kan sjunga bara för att jag lyssnar på mycket musik… Jag kan spela innebandy ungefär lika bra som jag sjunger och min sång är rent skrålande… 🙂

Något jag reflekterat över är dock att åren av innebandytittande gjort det lättare att hänga med och uppfatta olika detaljer i spelet – alltså, inte i närheten av den sortens analyser som t.ex. Jonatan Brolin eller Måns Parsjö-Tegnér bjuder på – men, det har blivit lättare och tydligare att se egenskaper hos spelare, eller delar av spelet jag gillar. Det passar mig bra också eftersom jag trots allt för det mesta har ett fokus på det positiva. Visst händer det att jag tar fram sågen någon gång emellanåt när det är motiverat, men jag sitter inte på läktaren för att leta efter ursäkter att hänga ut någon… Det är inte min grej.

Så, efter den något långrandiga introduktionen ska jag med huvudsakligt fokus på det positiva nämna några reflektioner från gårdagens Scandic Cup utifrån det jag och Maria hann med att se! Jag måste dock tyvärr erkänna att det var många nya ansikten för min del, även om jag känner igen ganska många är det ännu fler jag inte har riktigt lika bra koll på (ännu) – så om det skett någon uppenbar ihopblandning får ni gärna säga till för att jag ska kunna korrigera det omgående.

Umeå City IBF – IBF Dalen (5-10)

Vi hann med att kika på de två första perioderna av matchen vilka i sin helhet kan summeras ungefär så att Dalen var klart spelförande under hela första perioden, medan Umeå City fick fina chanser i både spelvändningar och numerärt överläge, men tyvärr missade gång efter annan med små marginaler vilket gjorde att siffrorna rann iväg något mer till Dalens favör än vad de mycket väl kunde ha gjort. Ställning 1-3.

Andra perioden inledde Umeå City starkt och jag upplevde att de blåvita tog över matchen där under de första tio minuterna, reducerade till 2-3 och hade många chanser, men sedan visade Dalen prov på energi och stor effektivitet, särskilt de sista sex minuterna av perioden och drog ifrån till 2-7. Mycket imponerande!

Jag noterade att energiknippet Jacob Mäkeläinen bokstavligen kokade på planen – visade ENORMT mycket energi och snabba fötter, var en jätte i hemjobbet och bidrog offensivt under matchen med två assist. En styrka för Dalen såklart att ha en sån spelare! En utmaning blir dock för Jacob att ta kontroll över energin och explosiviteten han besitter, han fick nämligen även sitta av åtta minuter på utvisningsbänken.

Under uppvärmningen var det en pannbandslirande back som stack ut ganska tidigt med fina handleder och avslut – Gustaf Hedström. Under matchen fyllde han på bra i Dalens anfallsspel från hans backplats och skapade, vad jag kunde se, i vart fall två fina lägen där han kunde skjuta relativt ostört. Båda skotten gick dessvärre utanför, men såsom jag och Maria ändå noterade var intentionerna bra och ett fint skott har han.

I Umeå City noterade jag två spelare, spelskicklige Filip Bernhardtson och hårt arbetande Jonathan Paulsson Smedborn vilka jag upplevde definitivt stod ut positivt under matchen. Sammanlagt noterades de för totalt fem poäng och var en klart bidragande styrka i Umeå Citys anfallsspel och spelvändningar.

Och på tal om offensiv styrka, i Dalen noterade jag både Rasmus Karlstén och Gustaf Rönnholm som även de visade prov på både skicklighet och underhållande offensiv! Tillsammans noterades de för imponerande sju poäng under matchen!

Slutligen vill jag även kort nämna Vidar Mårtensson som efter ett fantastiskt avslut och mål även firade målet ordentligt med stor glädje! Härligt, sånt gillar vi!

Obbola – Team Kalix (14-3)

Jag och Maria passade även på att glida över till Umeå Energi Arena vind för att kika på Dalenbekantingen Jim Johansson och Obbola IK vilka mötte Team Kalix. Något lägre tempo i denna match, men underhållning bjöds det på!

Vi hann inte med att kika på hela matchen, men noterade bland annat två smörpassar och ett ribbskott från Johansson. Jag noterade även Pontus Ericsson som visade fin skicklighet och ett pricksäkert skott, samt Pontus Edholm som visade spelsinne när han lade några riktigt fina passar från sin backplats.

Kan även nämna Obbolas målvakt Lucas Gladzki som fick göra några riktigt svettiga räddningar för att hålla siffrorna nere, kul att se!