Jag har haft en tanke om att försöka summera säsongen 2020/21 för IBK Dalens damer och herrar och även titta lite närmare på lagbyggena allt eftersom silly season avslöjar vad vi kan förvänta oss inför den kommande säsongen som i skrivande stund känns en evighet bort. Och på tal om något som känns evigheter bort var det längesedan nu vi senast fick se Dalens damer spela innebandy på grund av att den allsvenska säsongen stängdes ner plötsligt och sedan aldrig öppnades upp igen. Det finns dock ändå skäl att blicka tillbaka innan vi börjar skärskåda vad som kommer hända framledes.

Från ett lågt försvarsspel till ett spelförande lag
När Dalen blev nedskickade från svenska superligan förde det med sig att ett antal spelare lämnade laget. Detta var väntat och förmodligen oundvikligt – vi ser det hända varje säsong när lag åker ur högsta ligan och de före detta seriekonkurrenterna ser sina chanser att plocka russinen ur kakan så att säga. Jag var dock ändå väldigt glad när jag kunde se vilka spelare Dalen lyckats behålla, en stomme som absolut hade alla chanser att vinna sin allsvenska serie och ta sig till ett kval och förmodligen även där kunna slå vilket lag som helst.

Rutinerade Linn Mikaelsson var kvar, Caroline Hansen som värvades in tidigare från Linköping och gjorde det väldigt bra i Dalen var kvar, den mycket lovande och offensivt farlige Alva Nybjörk var kvar och den mycket tekniskt skicklige Camilla Lundin var kvar. För att inte tala om att Dalen även hade seriens sannolikt överlägset bästa målvakt i Matilda Wirthig Steen. Det kändes inte som en överraskning att Dalen gick in starkt i serien och när allsvenskan stängdes ner hade man vunnit samtliga fem spelade matcher och dessutom gjort det övertygande mot samtliga toppkonkurrenter.

Vi kunde också se en tydlig skillnad i Dalens spel jämfört med tidigare säsonger – från att ha varit ett lag som kämpat för sin överlevnad säsongen innan var Dalen nu solklara favoriter och förväntades vinna serien. Borta var det låga försvarsspelet, ersatt av ett Dalen som förde spelet och vässade på sina offensiva skickligheter. Det gjorde även att vi fick se vissa spelare växa i den nya miljön där både Victoria Ström och Agnes Holmgren inledde säsongen riktigt starkt och vräkte in poäng, men där även nyförvärvet Hanna Berglund presenterade sig och jag minns att jag tänkte att hon var en klockren värvning till detta Dalen som har för målsättning att ta sig tillbaka hela vägen till svenska superligan.

Det var en fröjd att se Dalen spela med glädje och lite mer självsäkerhet igen, efter den tunga säsongen som föregick denna. Utifrån detta perspektiv (ej aktat ett pandemiperspektiv) var det också väldigt beklagligt att säsongen blev nedstängd, det kändes verkligen som om Dalen hade en riktigt fin säsong framför sig och alla chanser i världen att göra bra ifrån sig i ett kommande kvalspel. Jag har nämligen svårt att se att detta lag skulle ha missat en topplacering i den allsvenska serien de spelade i. Frågan är dock, vad händer nu?

Förutsättningarna att ta sig tillbaka?
Jag har inte hunnit ställa några frågor alls ännu om vilket lag Dalen kommer ha till nästa säsong, vad målsättningen är och det är inte heller känt vilka eventuella tränare Dalen kommer att ha på plats. Att det finns en tilltänkt tränarlösning, det är det enda jag vet och kan skriva just nu. Allt blir därför med andra ord väldigt spekulativt här, men låt oss se vad Dalen har att vänta sig framöver.

Tränarsituationen
Tränare Björn Söderberg var en lösning för en säsong – och det stod tidigt klart att det sannolikt inte skulle vara en möjlig långsiktig lösning, tyvärr. Det kommer med andra ord förmodligen att bli nödvändigt med ännu ett tränarbyte, vilket dock inte behöver vara någonting negativt. Jag skulle däremot gärna se en tränarlösning som sträcker sig över längre tid än en till två säsonger. Jag har tidigare framfört viss kritik gällande detta, att Dalen saknat just detta på damsidan. Åtminstone under den relativt korta tid jag har följt damlaget som supporter har det bytts tränare nästan varenda säsong och jag tror därför att det kunde vara bra med kontinuitet och vilket läge är bättre än ett tillfälle som detta när laget ska formas om och byggas upp på nytt?

Spelarna
Det stora frågetecknet här är egentligen inte om Dalen hade spelarna för att ta sig hela vägen – frågan är vilka spelare Dalen har kvar när säsongen ska börja. Och har man lyckats krydda laget med några ytterligare nyförvärv? Det fanns som sagt spelare som lämnade Dalen tidigare vilka jag gärna hade sett stanna kvar i Dalen, men jag var ändå väldigt nöjd med det lag Dalen fick behålla. Tyvärr fick vi ju se ett väldigt begränsat antal matcher innan säsongen stängdes ned, men för egen del gjorde nyförvärven Hanna Markstedt och Hanna Berglund starka intryck trots den korta tiden som säsongen spelades.

Jag har inte hört någonting om Dalens damer sedan serien stängdes ner, i princip. Förutom ryktet om att Matilda Wirthig Steen ska sluta spela innebandy. Det vore förstås ett väldigt stort tapp för Dalen och jag vet inte riktigt hur man ska kunna ersätta en sådan klasspelare. Fostrad i Dalen och trogen laget hela vägen, Wirthig Steen är en matchvinnare som mer eller mindre på egen hand kunde avgöra viktiga matcher i svenska superligan när hon var som bäst och måste varit en stor trygghet för hela laget. Det blir onekligen ett stort tomrum om ryktet stämmer att hon ska sluta.

Nå, vi får se vad som händer med laget de kommande månaderna. Hur har pandemin påverkat detta? Mer taggade än någonsin, eller har motivationen försvunnit? Vad är kontraktläget egentligen? Jag hoppas nu bara att Dalen lyckas behålla blandningen av erfarna spelare och talangfulla ungdomar med potential att utvecklas. Jag vet inte hur Dalen står sig i förhållande till andra lag, men ser man till åldrarna i laget har Dalen ett till synes ungt lag. Jag tror därför att det kommer vara väldigt värdefullt att försöka behålla rutinen man har i laget, rutin som kommer krävas när man ställs inför tuffa kvalspel framöver.

De förhoppningsvis kommande kvalspelen
Jag vet inte riktigt vad det kommer innebära, men det är å ena sidan glädjande att se flera andra stora innebandyföreningar gå ut med att de nu ska satsa på damsidan och ta sina lag till svenska superligan. Kul att intresset finns! Å andra sidan innebär det förstås att konkurrensen hårdnar för de lag som går för det. Och Dalen har ju varit tydliga med målsättningen: att ta sig tillbaka till innebandyns finrum! Frågan blir vilka faktorer man kommer att fokusera på för att uppnå detta.

En lagidentitet
När ett allsvenskt lag lyckas knyta till sig en spelare som Anna Wijk skickar det förstås vissa signaler. Samtidigt tror jag mer på att Dalen ska fokusera på att bygga ett lag som håller långsiktigt än på enstaka stjärnvärvningar; att sammansvetsa en grupp som trivs ihop och som får en stark lagidentitet. I bakhuvudet finns ju alltid vetskapen om att Team Thorengruppen finns runt hörnet och gärna fångar upp alla de spelare som lyckas utmärka sig. Det är svårt att vara laget som inte är nummer ett i stan. För Dalens del måste man alltså kunna konkurrera med annat än chansen att vinna titlar, åtminstone de närmaste åren. Vad som händer därefter… det får vi se.