Djurgården – Dalen (4-8 SSL herr): Gästspel, frenesi och en femma i centrum
Det blev ingen innebandy under lördagen eftersom vi spenderade dagen på annat håll, men jag vill ändå passa på att nämna Dalens damer som åkte upp till Luleå och plockade samtliga tre poäng i en stabil vinst med 8-1. Roligt även att notera att lagets klack följde med på resan uppåt i landet och höll igång under matchen – ett fint engagemang!
Under söndagen spenderade jag i stället en lugnare dag i soffan framför herrlagets bortamatch mot nykomlingen Djurgården. Det var några säsonger sedan jag såg Djurgården spela, då i allsvenskan, men vad jag förstått av försäsongsskriverierna har det varit en ganska tuff silly season för Stockholmslaget. Jag såg dock fram emot matchen och det är ju allmänt känt att nykomlingar brukar vara starkast och lurigast att möta just i början av säsongen. Dagens match, som slutade med en ganska klar vinst för Dalen, kändes däremot aldrig särskilt nervös. Åtminstone inte för egen del.
En på vissa sätt självklar förväntan man borde kunna ha på alla lag i en högsta serie, men som inte alltid är lika självklar i praktiken, är att de fortsätter gå för det under hela matcherna och inte ger upp när det går tungt. Och jag upplevde att Djurgården utstrålade en ovilja att ge sig, vilket är positivt och gör matchen mer underhållande för oss som tittar. Målvakten Andreas Beckius fick en svettig dag i målet och höll siffrorna nere för Dalens del med ett fint målvaktsspel. Djurgårdens box play fick även Dalen att se tämligen harmlösa ut i numerärt överläge och Dalen får nog fortsätta fundera lite på detaljerna där – men i övrigt var det väl egentligen inga större frågetecken om vilket lag som skulle ta hem poängen idag? Dalen var ett flertal nummer större på planen.
Gästspel, frenesi och straffläggning
En del av temat för dagens inlägg handlar om gästspel där jag främst tänker på två spelare som klivit in och tagit för sig – Anton Grönlund som vaktade målburen idag medan Måns Parsjö-Tegnér fick vila en match och Niclas Brohlin Ljung som tagit Rasmus Anderssons plats alltsedan han skadade sig i den tidigare matchen mot Storvreta.
Grönlund visade definitivt prov på att Dalen har en fin reserv bakom kollegan och landslagsmålvakten Parsjö-Tegnér, stod för en stabil insats där han höll huvudet kallt i svettiga situationer och bjöd på ett flertal riktiga klassräddningar. Om Anton var nervös över att få chansen idag så visade han det verkligen inte – och visst känns det som en bra trygghet för Dalen under vad som kan komma att bli en lång säsong. Brohlin Ljung förtjänar också att nämnas och täcker precis som nämnde Grönlund för en landslagsspelare och jag tycker att han har gjort det väldigt bra. Har bra kontroll på sin yta i försvaret, följer med upp i anfallsspelet och visar med tydlighet för sina lagkamrater att han är tillgänglig när möjligheterna ges.
Frenesin i matchen stod Emil Wiklund ännu en gång för tillsammans med Ketil Kronberg och Alexander Hedlund. Vilken jobbig och intensiv trio det måste vara att ställas mot som motståndare? Rent målmässigt var det inte Dalens bästa femma idag, men slitet de står för på planen är värdefullt för hela laget och att det kommer leda till en hel del poäng framöver tvivlar jag inte på.
Sist men inte minst i sammanhanget var det fint att se Michel Wöcke få chansen att lägga en straff och att han så självklart satte den också. Just zorrande som fenomen är inte min grej, till skillnad från kommentatorn som hyllade straffen till skyarna, men effektiviteten och teknikskickligheten tackar vi för och det blir definitivt en dimension i straffläggningarna under säsongen att räkna med för Dalens del. Sedan uppskattade jag även intervjun med Wöcke i ena periodpausen som tryckte just på vikten av att spela ordentligt, inte slarva med passningarna och att jobba hemåt 100-procentigt – viktiga aspekter vi även såg prov på från hela Dalen i den tredje perioden som kanske inte var den mest underhållande, men som rent taktiskt säkrade de tre poängen utan någon egentlig fara för att sväva iväg.
Femman som stod i centrum
Avslutningsvis tänkte jag nämna den formation som jag såg allra mest fram emot att se på planen idag – Dalens andrafemma! Redan första bytet utstrålade Anton Åkerlund en självsäkerhet som typiska målskyttar brukar uppvisa – och mycket riktigt satt snart både det första och sedan även det andra målet för Åkerlunds klubba! Tillsammans med en formation som satte sina passningar och kändes väldigt synkade idag så kändes det som om mer eller mindre varenda byte ledde till minst en eller två fina chanser och jag tycker verkligen om att se att Dalens andrafemma har behållit den röriga identiteten från förra säsongen. Och då menar jag rörig på ett positivt sätt.
När Dalens andrafemma är inne så är det svårt att veta vem som axlar vilken roll, för plötsligt sker det positionsväxlingar mellan center och backposition och från ingenstans är Ludwig Svensson uppe högt och naglar sig fast framför mål och smäller in bollar. Pär Forsman är både agressiv anfallsspelare och försvarsspelare och Johan Larsson vet vi ju sedan tidigare hur han kan både passa, skjuta och plocka bort sin motståndare i hemjobbet.
Jag gillar verkligen den här formationen och då finns det dessutom en hel del sparat krut i Daniel Sonidsson som är en riktigt vass målskytt, men som inte fått presentera sig på riktigt ännu denna säsong – upplever jag, trots att han gjorde ett mål idag. Och Anton Åkerlund… ja, så här ska han fortsätta!
Senaste kommentarerna