Kvalmatch 1: Förlust mot Åkersberga och ett inlägg om nerver, en potentiell nyckel och energi
Att blogga efter tunga förluster är alltid en utmaning och att försöka skriva någonting om dagens förlust i den första matchen för damerna i kvalserien mot Åkersberga är inget undantag. Det slutade med siffrorna 2-8, vilket kan tyckas förkrossande stora, men det rinner ofta iväg när några bollar får slängas in i en tom kasse och på flera sätt var det egentligen en jämn match med en matchbild som jag tror att bortalaget var väldigt nöjda med och där hemmalaget känner att de kan bättre. Hela säsongen har för Dalen varit en enda lång resa mot ett slutmål – detta kval – och jag förstår verkligen att det som hände också kunde hända. Dalen stod för en ”choke” och lyckades aldrig riktigt sätta sitt spel.
Dalen var påtagligt påverkade av nerver och vad jag antar var pressen av stundens allvar. Det visade sig genom att Dalens effektivitet i avslutningslägena var ovanligt blek och de många chanser som skapades borde ha renderat i betydligt fler mål än vad Dalen lyckades med idag. Samtidigt stod gästerna för en bra insats, försvarade sig bra och hade ett piggt kontringsspel och mot det uppställda försvaret spelade de gärna bollen mot en spelare som kom centralt med fart och lyckades emellanåt sätta Dalen i gungning på ett sätt som kändes… om jag får vara lite kritisk, kanske lite för enkelt? När Dalens formationer hamnade ur balans var motståndarna även kvicka på att nyttja detta genom att avlossa utifrån vilket visade sig vara mycket lyckat.
En chansning som inte riktigt lönade sig?
I bilen på väg hem från matchen hade jag en diskussion med Maria och en stor del av diskussionen handlade om var vi tappade matchen. Jag vet inte riktigt, men det måste vara svårt i en sådan här match att peta och justera i spelet och kunna sätta fingret på vad som behövs i stunden… Ska man till exempel låta ett desperat jagande Dalen gå på kontring på kontring på kontring på kontring på… ja, ni fattar? Jag förstår tanken med att låta det gå, särskilt med tanke på svårigheterna Dalen hade att göra mål mot uppställt försvar under matchen, men visst kändes det som om det oftare ändå gynnade Åkersberga mer när det blev lite så kallat ”Hawaii-spel”? Det ledde till att spelare som borde ha gått på byte för längesedan blev kvar på banan för länge, märkbart utmattade, vilket medförde att försvaret ofta hamnade ur balans och öppnade upp ytor bakåt som Dalen hade bra koll på under mer ordnade omständigheter – men inte i kaoset som stundom uppstod. Jag skulle önska att någon klev in och tydliggjorde att det behövdes ett byte här – avbryta och bygga upp ett nytt anfall med en pigg formation på banan i stället. Särskilt om det kunde ge vår första formation chansen att starta varje byte med bollen.
Om formationerna och om en potentiell nyckel
Det rådde ingen tvekan om att den formation som skapade bäst och flest chanser var Dalens första formation. Målen däremot, stod Agnes Holmgren mer eller mindre för på egen hand och det var inte så långt ifrån att hon även fick göra ett tredje i matchen. Holmgren är fenomenal på att ta sig iväg med bollen i farten och hon flyger fram som skjuten ur en kanon och det krävs mycket av en försvarare för att orka hänga på henne när hon sätter fart, vilket vi fick se när hon gjorde mål i numerärt underläge bland annat, men hon är även stark i duellerna direkt framför målet där flera andra av Dalens forwards hade stora problem med Åkersbergas försvarare idag. Här har Dalen kanske en nyckel till bortamatchen på onsdag också – att försöka nyttja starka spelare som orkar den hårda uppvaktningen framför målvakten som kommer krävas för att bollen ska kunna petas in. Nå, jag nämnde ju första formationen av en anledning.
Jag upplevde att Dalens första formation var den som hade bäst chans att rå på motståndarna idag. Chanser och tryck skapades, men det som kanske saknades var den där skärpan och effektiviteten som vanligen finns där och som jag tror var påverkad av matchens allvar. Jag skulle inte göra några större förändringar här inför onsdagens avgörande match, om denna formation bara får träff och kan spela utan för mycket nervpåslag så kommer de att vara giftiga. Jag upplevde att det var ett lyckat drag att de spelade längre byten allt eftersom matchen gick, men tyvärr uteblev utdelningen. Samtidigt tror jag att det finns detaljer att jobba med vad gäller Dalens övriga formationer.
Matchens bästa
Jag skulle vilja avsluta inlägget med att lyfta fram några spelare som jag tyckte utmärkte sig positivt idag. Det mest självklara valet enligt mig och den spelare som jag valt ut till Dalens bästa spelare idag var Ida Sjölander som jag tyckte var riktigt bra. Sjölander stod för en enormt viktig trygghet från hennes backplats där hon med imponerande precision och känsla för spelet plockade bort motståndare och skar av farliga passningar och bidrog samtidigt med viktig energi i det offensiva spelet när Dalen blev mer desperata och bidrog även där med en trygghet i närkamperna som hjälpte hennes formation att skapa tryck emellanåt.
Andra som förtjänar beröm var ovannämnde Agnes Holmgren och även Camilla Lundin som verkligen kämpade hårt och föredömligt på planen och gjorde allt hon kunde för att leda sitt lag. Sedan måste det ju bara nämnas den härliga energi hon bidrar med från sidan av planen, Isa Marie Carsbo. Lever någon sig in lika mycket i matchen som Carsbo? Ingen hörs lika mycket i alla fall – och jag tycker att det är fint hur hon hela tiden är framme och peppar lagkamraterna!
Slutligen blir jag väldigt glad över att se de unga Dalenspelarna som fick chansen att följa med damerna in på planen vid lagpresentationen och som glatt och ivrigt pratade om sina idoler och hejade på från sidan av planen. Engagemanget smittar av sig och jag blir både lite sentimental och väldigt glad när jag ser hur mycket glädje och energi det ger till ungdomarna när eliten välkomnar dem och tar hand om dem.
Senaste kommentarerna