Scandic cup 2022 – Dalens herrlag i fokus (del 1 av 3)
Inledning
Jag var lite kluven på om jag skulle öppna upp bloggen inför säsongen. Främst på grund av tidsbrist, men även för att jag skulle försöka bara njuta av innebandyn – samtidigt gillar jag ju det här och det finns en gräns för hur mycket av mina tankar Maria orkar lyssna på… 😀 På grund av jobbet missade jag tyvärr finalerna, däribland herrfinalen i elitklassen mellan Dalen och Thorengruppen vilket känns segt förstås. Det är nog scenariot vi alla hade hoppats på, rivalerna i final. Och såsom snacket gått i de ganska svala innebandymedierna sedan förra säsongen slutade så har mycket handlat om tvivlet på Dalens förmågor tack vare en brutal spelare ut-lista och en försiktig värvningsdito.
Jag ska erkänna att även jag varit orolig. Trots att jag nog får ses som en ganska optimistisk supporter överlag har jag nästan haft ont i magen vid tanken på hur det ska gå framöver. Jag tror att fler supportrar delar min känsla och det är av denna anledning jag ändå ger mig i kast med att summera mina tankar om cupen här där extra mycket utrymme kommer ges åt Dalens herrar. Och den känsla jag lämnade Gammliahallen med efter semifinalvinsten var helt klart bättre än den varit på månader. Dalen är fortfarande ett bra lag, har en mycket intressant och kunnig tränare i Mattias Hall (fd. Wallgren) och flera av nyförvärven har gjort avtryck på mig.
För de av er som inte haft möjligheten att följa cupen, eller som av någon anledning är intresserade av mina högst subjektiva och något lösryckta tankar om Dalen hoppas jag kunna måla upp en bild av Dalen 22/23 och kanske något om vad vi kan förvänta oss av den kommande säsongen.
Inlägget kommer för övrigt att delas upp i tre kortare delar framför allt så att jag ska hinna renskriva allt i omgångar då jag är på resande fot. Det kommer alltså bli både lite tankar om några av nyförvärven och om stommen i laget, samt lite om potentiella sparkapital.
Vägen till finalen
Låt mig börja med att kort nämna resultaten. Det blev förlust för Dalen mot hemmalaget RIG (6-5) i den första matchen där Dalen luftade många nya och yngre spelare och det kändes som långt ifrån en fullträff för Dalens del. Förlusten följdes upp med en stabil vinst mot finska SPV (7-3) och femmorna kändes klart mer harmoniska. Detta gav Dalen en andraplats i gruppen och en kvartsfinal mot finska Nurmon Jymy som man besegrade övertygande med siffrorna (11-3). I semifinalen stod tjeckiska Mlada Boleslav för motståndet och det blev jämnt in i det sista och matchen avgjordes först på straffar (5-4).
Finalen spelades mot Thorengruppen och slutade med förlust i övertid där Thoren vann med 5-4. Tyvärr missade jag denna match på grund av jobb och har därför inte mycket att säga om hur matchbilden såg ut där.
Hur var spelet?
Den som var orolig för att Dalen ska börja backa hemåt och leva på spelvändningar och en parkerad buss kan andas ut. Dalen spelar med en hög press och ett högt tempo som liknar det vi sett senare säsonger.
Nytt för denna säsong är att Jonatan Brolin lämnat och i hans ställe har Dalen tagit in Mattias Hall. Och det kan vara bland det bästa med Scandic cup, att matcher spelas i Gammliahallen alltså. Det ger publiken en riktigt god möjlighet att speja på spelare och ledare för att se hur de agerar under matcherna. Du hör i princip allt!
Att se och lyssna på Hall jobba var intressant! Om jag skulle sammanfatta Halls matchcoachning är det som att ha en lugn och trygg röst i ditt bakhuvud som leder dig igenom varje byte med säker hand och skapar en tro på det egna spelet. Justerar vid behov, uppmuntrar och stärker där det förtjänas eller behövs. Fan, det gjorde mig riktigt glad att se och jag tror på Hall!
Sedan är det fint att se spelare som tar på sig sådana roller i laget också. Stöttar medspelare och ger vägledning till kedjekamraterna. Det är svårt att missa Pär Forsmans roll här, men jag tyckte mig även se att Niclas Brohlin-Ljung var tydligt involverad.
Senaste kommentarerna