Intervju med Thorengruppens Adam Lidgren: ”Inte leva i någon fantasibild…” – Om förväntningar och målsättningen framåt

För att följa upp mitt senaste blogginlägg om Dalen och Thorengruppen ställde jag för ett tag sedan frågor till två spelare – delvis till Pär Forsman i Dalen (som ni kan läsa här) och delvis till Adam Lidgren i Thorengruppen som jag personligen tycker är en färgstark spelare och profil i Thorengruppen som bidrar mycket med fysiska närkamper och viljestyrka ute på planen. Eftersom Adam är en spelare som ofta visar sina känslor ganska tydligt utåt när han är på planen ville jag ställa några frågor till honom om hur han sett på förutsättningarna inför säsongen och även hur han upplever att säsongen gått hittills både för laget, men även för hans egen del.

I fet stil kan ni utläsa frågorna så som jag ställde dem och nedanför dessa finner ni Adams svar. Enjoy!

Hej Adam!

Efter föregående säsong där ni var väldigt nära på att ta en slutspelsplats pratades det inför denna säsong om att ni gjort en ganska bra silly season och många uttryckte att detta kan bli den säsong ni kniper en slutspelsplats. Man kan nog säga att ett visst favoritskap lades på er från olika håll medan det motsatta skulle kunna sägas om er lokalrival Dalen. Har detta favoritskap påverkat er som lag och hur ni förberett er inför säsongen? Har det påverkat er målsättning som grupp inför säsongen?
Jag håller med om att det pratades gott om oss inför säsongen, och många hade nog trott att vi skulle göra en bra säsong. Vi som lag har alltid trott på vår förmåga och kände inför denna säsongen att detta var ett år som vi kunde göra något bra av. Under försäsongen presterade vi flera personbästa resultat på fystester och det kom in nyförvärv med fin energi och glädje. Jag personligen är otroligt stolt över vad alla killar visade på försäsongen. Där tog vi stora kliv just i år.

Vi som lag har alltid trott och tror fortfarande att vi kan vara ett bra slutspelslag, sen är det små marginaler som som avgör om man hamnar i slutspel eller inte. Och om vi inte skulle nå dit detta år är jag säker på att Thoren kommer att vara ett slutspelslag och ett lag som är där för att utmana dom bästa.

Om bilden av oss som slutspelslag påverkat oss tycker jag är svårt att säga. Vi var ju nästan där förra året då vi missade med 1 poäng. Så att sätta målsättningen på något annat än slutspel i år hade varit märkligt. Vi som lag är väldigt unga och vi vill ju framåt varje år precis som hela föreningen vill framåt. Så självklart hade vi en målsättning som vi sedan inte riktigt levt upp till i skrivande stund. Men oavsett om vi nått upp till denna målsättning eller ej så har vi i laget aldrig tappat någon tro på att vi kan vara där. Eller att vi kan slåss mot dom bästa. Jag tycker även laget i sig aldrig känt någon panik över läget utan vi får acceptera att vi gjort ett sämre resultat än vad vi önskat men det enda vi kan påverka är det vi gör framöver. Och det är allt ifrån matcher, träningar, gymmet och tron på oss själva. Sen ska våra ledare Lingon och Peder ha cred när det kommer till säsongen också. Dom båda har gett oss ett lugn som grupp som vi behövde. De är två människor som är öppna, ärliga och väldigt skickliga på att leda ett lag på elitnivå.

Är det svårare eller lättare att slå från ett underläge eller med förväntningarna på sig eller är detta något man som spelare inte fäster så mycket vikt vid?
Det är klart att det är lättare att slå lite från underläge, när ingen förväntar sig att man ska vinna matcher. Jag vet inte hur detta ”favoritskap” har påverkat oss i våra egna prestationer men det är klart att det kan vara en negativ faktor om man bygger upp en bild av sig själv som man inte riktigt kan uppnå. Kan leda till nervositet eller en jobbig press som man ej behöver sätta på sig själv. Jag känner aldrig att vi som lag gått in i matcher med någon sorts hybris om att vi är bättre än motståndarna. Det handlar mer om bra och dåliga perioder i matcher. Vi har haft en del matcher när svackorna har varit för djupa. Och det är en faktor som vi försökt bli bättre på.

Hur har inledningen på säsongen gått för er som lag tycker du? (väldigt öppen fråga: du kan till exempel välja att lyfta positiva saker, negativa saker eller ge ett nyanserat svar)
Tycker vi blandat och gett. Det har varit en del nytt i sättet vi vill spela och kanske vad vår identitet ska vara. Tycker att vi tar steg i rätt riktning för varje vecka som går nu. Att vi börjar hitta ett spel som vi vill spela och som alla tror på. Tycker annars inledningen har varit rolig, vi har spelat en del tighta matcher där vi verkligen fått visa hur vi vill spela som lag.

Det har även varit kul att se spelare prestera på en väldigt hög nivå. Hampus och Axel tror jag ingen har missat de senaste åren, även Bertilsson har ju börjat sticka ut i hans fina sätt att spela på. Men finns många spelare inledningsvis som visat en hel del utanför bara målprotokollet. Måns höglin som tagit en stor ledarroll, Filip norman som kommit in i SSL-spelet nu och dominerar i vissa matcher, Alexander Nyman som fyller en väldigt stor och viktig roll, Crona som nyförvärv som stått för en fin inledning tillsammans med Ställ. Och även nyförvärven, Erol och Theorin från RIG som tagit en given plats i truppen. Vi har en väldigt fin grupp med spelare som gör det roligt att komma till träningar varje dag, spelare som kanske inte alltid syns och hörs mest men som också dom bör hyllas. Spelare som Elias Niclasson, Vidar Mårtensson, Gavatin, Bergfors tex.

Vad är er målsättning för säsongen? Undvika bottenstriden – ta en slutspelsplats – något annat?
Självklart kommer vi fortsätta gå för slutspelsplatsen så länge det är möjligt. Någon bottenstrid vill vi självklart undvika. Men om det blir vår verklighet så får vi ta den situationen och lösa den på bästa sätt. Mycket handlar om att förstå vart vi faktiskt är i nuet. Inte leva i någon fantasibild om vart vi bör vara eller inte. Just nu är verkligheten såhär och då gör vi det bästa möjliga av just det.

Om vi i stället tittar närmare på säsongen för dig – hur tycker du att det gått för egen del?
Min egna säsong har väl varit medelmåttig. Jag försöker ju alltid bidra med energi och pondus i sättet jag spelar. Jag själv hade önskat att jag kunde bidra med mer framåt och även en stabilare defensiv än det jag visat i år. Konkurrensen har varit stor i år på backplatsen och jag har varit medveten om att man måste leverera på ett bättre sätt än jag gjort om man vill känna sig given i dagens trupp.

Jag försöker som sagt bidra med det jag kan till laget och sen om jag spelar 30 minuter per match eller sitter på sidan så vill jag alltid bidra på ett bra sätt för att vi ska kunna vinna matcher. Det jag vill kasta lite ljus på som inte nämns allt för ofta i elitidrottens värld är ens egna välmående.

Jag vill lyfta fram Lingon och Peder som verkligen tagit hand om varje spelares behov och lyssnat på dom. Jag har själv haft tuffare perioder med mitt egna mående när det kommer till just idrott. Men just detta år har verkligen varit befriande på det sättet att jag faktiskt mår bra i idrotten just nu. Och där har tränarna varit till stor hjälp, jag vet att mitt värde inte endast sitter i om jag producerar på en innebandyplan utan att det också finns en människa utanför idrotten som dom vill ska må bra och det uppskattar jag enormt.

Hur ser din egna målsättning ut? När säsongen summeras – vad hoppas du själv kunna ta med dig från säsongen?
Min målsättning är att laget ska nå så bra resultat som möjligt. Att vi ska kunna känna oss stolta över det vi presterat. För egen del så är jag en säsong rikare i SSL och hoppas väl kunna ta mer kliv nästa säsong än det jag presterat under detta år. Jag har lärt mig mycket om mig själv som spelare och lagkamrat under detta år och ska försöka fortsätta utvecklas inom de flesta områden.

Jag måste även passa på att fråga om en sak som diskuterades i en tråd på twitter för en tid sedan om historiskt ”grisiga” spelare – något som många av oss kan uppskatta i rätt sammanhang: Är du den grisigaste spelaren i Thorengruppen eller finns det någon värre buse i ert lag?
Haha, jag hörde om den tråden. Jag spelar väl min bästa innebandy när jag får vara lite jobbig för motståndarna. Går ju in i en roll när det kommer till idrotten där jag verkligen är motsatt person jämfört mot det vardagliga livet. Och det är något jag behöver göra för att dels kunna prestera så bra som möjligt men också ge mig en distans från att just idrott är bara idrott. Och jag ska väl inte uttala mig själv om att jag är den grisigaste spelaren eller inte. Det jag kan säga är att vi är en handfull som är gjorda av samma skrot och korn på träningar i alla fall. Och det är bara roligt, det gör att man får lite känslor på träningarna också.

Foto: AC Kårhag (www.thoreninnebandy.se)

Vilken motståndare i SSL möter du helst och varför?
Martin Karlsson får det nog bli. Stor och starkt spelare som gillar att snacka en del också. Har stor respekt för honom och tycker alltid att det smäller på bra när vi möts.

Det brukar bli intressanta möten mellan er och lokalrivalen Dalen. Hur förbereder man sig mentalt för en sådan match och hur behåller ni lugnet när det hettar till som allra mest?
Matcherna mot Dalen är ju såklart säsongens roligaste matcher. Man försöker att se på det som vilken annan match som helst men självklart är det lättare sagt än gjort. Det mentala börjar redan under veckan med förberedelser mm. Desto närmare matchdag man kommer desto mer försöker man få goda mentala bilder i huvudet.

Det mentala är ju väldigt viktigt när det kommer till prestation och något jag tycker är väldigt underskattat. Om du kan vara väl förbered mentalt och att du jobbat mycket med att visualisera saker, t.ex. vinna närkamper, göra mål, slå någon fin passning osv. Men också att visualisera sig publik, hur det kommer att låta, hur det kommer att kännas när man kliver in på plan. Har man bra grepp om sina mentala förberedelser så har man kommit en god väg för att kunna lyckas när det väl gäller.