Kategori: IBK Dalen herr

Säsongsstarten 2021/22 – äntligen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu gäller det – säsongsstarten i både svenska superligan och i allsvenskan är här och som jag har längtat! Inte bara efter innebandyn som sådan och alla de timmar av frossande av matcher, resultat och allt annat som det innebär – utan av att få nörda ner sig i innebandyn igen! Det är ärligt talat jäkligt svårt att hålla glöden uppe under sommaren när innebandyn känns så avlägsen, intresset överlag är svalt och silly season är överstökad relativt snabbt efter att finalerna är spelade. Nu blickar jag dock framåt mot helgen och de matcher som utlovas där och har samlat lite kortfattade tankar under några rubriker nedan.

Hur bra är vi egentligen?
För herrarnas del är frågan om Dalen, som så många gånger tidigare, lyckas studsa tillbaka från en tuff silly season med förluster av viktiga spelare och ändå knyta ihop laget och få fram nya stjärnor. Jag har en stark övertygelse om att det kommer gå – Dalen är inte riktigt så sargade som det har målats upp och har ett flertal nyckelspelare som kommer visa vägen likväl som flera yngre förmågor som kommer blomma ut. Emil Wiklund är ett namn vi kommer att få se mer av, men jag förvånas ärligt talat över att så många i ivern att påtala alla mål Dalen förlorat på pappret verkar glömma bort spelare som Alexander Hedlund, Daniel Sonidsson, Rasmus Andersson och Viktor Nystedt (vilket backpar?!), Johan Larsson, Måns Parsjö-Tegnér, Ketil Kronberg m.fl. Dalen har ett lag med mycket rutin kvar och det kommer visa sig när säsongen ska summeras till våren!

Tronskiftet
En annan fråga som framför allt media ägnat många clickbaitande rubriker kring har varit den om Thorengruppens herrar kommer gå om Dalen denna säsong – att tronskiftet ska ske nu och så vidare. Jag tyckte för övrigt som en sidenote att Måns Parsjö-Tegnér svarade bra på detta och om synen på Dalen i en artikel på innebandymagazinet – läs den gärna här.

För egen del tror jag inte att Thorengruppen tar över taktpinnen i Umeå denna säsong, trots katastrofrubrikerna kring Dalen och trots att Thorengruppen ser starka ut och blir en tuffare motståndare denna säsong än vad de var framför allt under den första halvan av föregående säsong. Dalen sitter på mycket rutin och har en kultur som byggts upp under lång tid, inte bara i spelarna i laget utan även hos ledare och inom föreningen som sådan. Att spelartruppen förändras i Dalen är ingenting nytt och jag tror att Dalen repar sig även denna gång.

Med det sagt blir det däremot intressant att följa även Thorengruppen under säsongen; de har ett flertal talangfulla och skickliga spelare där det framför allt är de yngre spelarna som fångat mitt intresse när jag såg en stor del av deras matcher föregående säsong och att få se hur de utvecklas under den kommande säsongen kommer som sagt bli intressant. Hampus Öhgren, Adam Lidgren, Axel Hjälm och Hugo Bertilsson (för att nämna några) – allihop är väl i spannet runt 17-23 år vill jag minnas, men har olika kvaliteter som gör dem helintressanta!

Ett tydligt mål i sikte – och vägen dit!
För damernas del är frågan om detta blir säsongen där resan tillbaka till svenska superligan blir realitet. Rustade med en ny-/gammal tränaruppsättning och med en blandning av rutin och intressanta nyförvärv och en stor portion vilja tror jag verkligen att förutsättningarna finns i laget! Dalen bygger ett lag som ska vara mer spelförande och offensiva – och visst finns det potential för det i detta lag! Under den kortvariga föregående säsongen blev jag väldigt imponerad av Hanna Berglund som jag beskrev i ordalag som ett perfekt tillskott till Dalen och jag tror att vi är många som väntat på att hårt arbetande Yui Takahashi ska få chansen med IBK, men jag ser även mycket fram emot att få återbekanta mig med löpstarka och kvicka spelare som Alva Nybjörk och Agnes Holmgren, tuffe Olivia Isaksson och rutinerade (lagkaptenen!) och tekniske Camilla Lundin som tack och lov är kvar i detta Dalen som förlorat en del veteraner inför denna säsong.

Ni har väl inte heller missat att laget har fått en egen klack? Insatsstyrkan, som de kallar sig, var på plats under DM-finalen mot Thorengruppen och väntas vara på plats mot RIG även på söndag. Jag tror att de gärna får med sig fler som tar ton och tar i under matchen, så värm upp stämbanden om du kommer vara på plats!

Om det går planenligt hela vägen till kvalet tror jag för övrigt att det kommer bli galet spännande matchserier vi kommer att få se! Det är ju några klubbar som uttalat går för att satsa på att ta sig till SSL, inte minst Storvreta om vi tittar på lag som är relativt belägna i norr… nå… relativt som sagt! 🙂

Vad har ni sett mest fram emot med den kommande säsongen?
Själv hoppas jag på att vi äntligen får se innebandyn på plats, att känna magin och känslorna i arenan och på läktaren igen! Jäklar vad roligt det ska bli!

Bli först att kommentera

IBK Dalen (herr): Lagbygget (del 3) – centerpositionen, ett av de större frågetecknen i laget?

Av , , Bli först att kommentera 0

Även om det inte direkt rasar in silly-uppdateringar och nyheter på sistone, känns det ändå som om det hinner hända en del mellan varje inlägg och jag får hela tiden försöka uppdatera och justera mina utkast som jag påbörjat tidigare. För de av er som väntat på lite uppdateringar kring damlaget har jag för avsikt att gå in närmare på damernas silly framöver och har framför allt väntat på att det ska komma lite fler nyheter först, men ska för tillfället fortsätta försöka ta mig igenom herrlaget.

För den som eventuellt har missat det vill jag dock ändå passa på att nämna att damerna har en färdig tränarlösning som annonserats och som har fin potential, det har blivit klart med ett nyförvärv från Göteborg och det har även blivit klart att en av lagets viktigaste spelare de senaste två säsongerna lämnar – men mer om detta senare! (Jag vet, mina försök att bygga så kallade ”cliffhangers” är möjligen inte de bästa, men jag hoppas att ni har tålamod med mig!)

En titt på centersidan
Jag ska vara helt ärlig – centersidan i Dalen oroar mig. Den såg tunn ut redan förra säsongen när det mycket lovande nyförvärvet Tobias Sikström så olyckligt skadade sig och det senaste jag hört är att han tyvärr fortfarande hålls tillbaka av hjärnskakningen han drabbades av i en match tidigt under säsongen. När nu Linus Holmgren lämnar Dalen för spel i Falun väcker det ytterligare frågor om vilka spelare som ska bära centerpositionen framledes. Och här finns det ett flertal olika tänkbara lösningar, men jag vet inte riktigt vad som är att föredra.

En tänkbar och på flera sätt rimlig lösning är förstås att, om Kronberg fortsätter, använda en av SSL:s tidigare bästa centrar på hans gamla position. Konsekvensen av detta är dock att Ketil lämnar en vakant forward-position som ska fyllas, men av alla tänkbara justeringar bör högerkanten vara en av de lättare att lösa. Det väcker samtidigt fler frågor: får Dalen behålla Fredrik Edholm som ryktas ha erbjudanden från Schweiz och SSL-lag söderöver? Och vad är tanken med Alexander Hedlund? Ska han fortsätta som center, eller går han tillbaka till forward-positionen han tidigare haft? Trots att Hedlund gjorde en bra insats som center den gångna säsongen ser jag personligen gärna Hedlund högt uppe och nära motståndarmålet som en jobbig och grinig forward som kan tvinga sig in på de jobbiga ytorna med bollen och jag skulle därför gärna se honom fortsättningsvis som forward.

Redo för klivet upp från tredje formationen?
Dalen har prövat ett antal olika centerlösningar där bland annat Niclas Brohlin Ljung, Jonas Landström och Wilhelm Vihtari Hansson gått som centrar och då framför allt i Dalens tredje formation. När det nu står klart att Landström inte blir kvar i Dalen så återstår Brohlin Ljung och Vihtari Hansson – förutsatt att de förlänger med Dalen förstås. Vilket jag hoppas att de gör, jag gillar båda två och min känsla har varit att de gjort det bra överlag i Dalen, men samtidigt har jag inte kunnat se någon av dem växa ut till ett givet förstahandsval ännu och jag sätter ett frågetecken tills vidare på om någon av dem är redo att axla rollen i en första- eller andraformation till nästa säsong. Potentialen finns där, frågan är bara om och när det bär hela vägen.

Jag gillar för övrigt tryggheten hos en spelare som Brohlin Ljung som överlag håller en jämn nivå, vilket jag tycker är en fin egenskap hos en center och jag minns fortfarande hur starkt intryck han gjorde på mig när IBF Dalen kämpade för överlevnad i allsvenskan för några år sedan och Niclas var en av få som höll huvudet kallt när det verkligen stormade. Samtidigt kanske Vihtari Hansson överraskar lite mer med sin spelstil, men har nog lite fler toppar och dalar. Vihtari Hansson är för övrigt en intressant spelare och jag kan inte riktigt placera var jag tycker att hans yviga och intensiva spelsätt i första hand ska användas, men känslan är ändå att han kommer fungera väldigt bra i det numera offensivt inställda och högt pressande Dalen mer eller mindre oavsett vilken position han kommer spela på.

Fler tänkbara centerlösningar och två underskattade spelare
Jag vill minnas att Dalen lämnat några antydningar om att tidigare RIG-spelaren och Dalenfostrade August Flod, som spelade med laget under dubbellicens den gångna säsongen och därefter skrivit på för Dalen, är en tänkbar center i laget. Sedan har vi Michel Wöcke, nyförvärvet som beskrivits som en spelare som kan spela på alla positioner (förutom gissningsvis som målvakt… Men där finns ju knappast ett behov med tanke på Dalens mycket kompetenta duo i form av Måns Parsjö Tegnér och Anton Grönlund). Är han möjligen en tänkbar center som kan kliva in i laget och fylla på här?

Andra tänkbara lösningar är att flytta upp spelare som Pär Forsman eller Johan Larsson på centerpositionen. Det är faktiskt en styrka i Dalen, att man har spelare som kan gå på flera olika positioner och dessutom göra det bra. Vad gäller Forsman och Larsson har de båda erfarenhet av detta sedan tidigare, men fasen… jag tycker ändå att de hittat väldigt bra på sina backpositioner och jag skulle nog helst vilja se att man även framledes försöker se det som en tillfällig lösning vid behov snarare än ett sätt att lösa centerpositionen för den kommande säsongen mer varaktigt.

Är det förresten två av seriens mer underskattade spelare, Forsman och Larsson? Personligen är jag väldigt imponerad över Forsmans defensiva styrkor som blandas med plötsliga och oväntade blixtanfall där han plötsligt kliver upp högt och skapar oreda i motståndarförsvaret och jag älskar Larssons förmåga att kunna växla positioner flera gånger under samma byte och få det att kännas helt självklart som den värsta kameleont. Har det förresten skrivits något om det faktum att han varit en av Dalens absolut bästa poängplockare den gångna säsongen? Helt sjukt vilken bra säsong han gjorde!

En potentiell värvning?
Jag läste även något om att Marcus Berglund överväger att lämna Team Thorengruppen. Frågan är om detta skulle kunna vara en spelare som är intresserad av att återvända till Dalen? Berglund har efter en tid i både Linköping och Thorengruppen provat på spel även som back, men jag skulle definitivt se honom som en potentiell och användbar center till detta Dalen som absolut skulle få nytta av en fysiskt stark och snabb spelare som kan följa med i spelet i högt tempo både framåt och bakåt. Jag vågar inte hoppas för mycket, men detta vore en värvning som jag tror skulle flyga under mångas radar och som skulle kunna stärka upp Dalens centersida på ett bra sätt.

Bli först att kommentera

IBK Dalen (herr): Tidiga tankar om lagbygget (del 1)

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är möjligen lite tidigt att börja spekulera allt för mycket kring Dalens lagbygge inför den kommande säsongen – särskilt med tanke på att vi i princip bara fått kännedom om ett antal spelare som lämnar laget – men jag tycker ändå att det är intressant att titta lite närmare på vilket spelarmaterial som sannolikt finns kvar och vilka eventuella lagdelar som behöver förstärkas. Jag hade först tänkt släppa detta i ett enda långt inlägg, men insåg att vissa delar blir ganska långa. Jag har därför valt att dela upp det lite för att förhoppningsvis underlätta läsningen något.

Plus
På plussidan (ej räknat förlängningar här) finner vi Emil Wiklund som glädjande nog blir kvar i Dalen efter att ha förstärkt Dalen under säsongen när Gamla Stans division blev pausad på grund av pandemin, samt Dalenfostrade August Flod som värvats in från RIG. Det har utlovats mer och att Dalen vill ha ett ännu slagkraftigare lag än den gångna säsongen. Det blir sannolikt svårt att få ett ännu starkare lag, sett till de spelare man nu tappar, men det blir intressant att följa Dalens silly-besked framöver och om de lyckas nå målsättningen att i vart fall få en bredare trupp inför den kommande säsongen.

Minus
Samtidigt är det ingen vidare rolig uppgift att gå igenom alla de spelare som lämnar laget efter den aktuella säsongen: Linus Holmgren, Mattias Ljunggren, Sebastian Degeryd och Christoffer Andersson. Det har även skrivits om att Rasmus Andersson har ett utgående kontrakt, men jag har hört trovärdiga rykten som säger att Rasmus Andersson är klar för en fortsättning i Dalen.

Förlängningar
Att behålla Rasmus som vuxit ut till en back med tydliga landslagskvaliteter och som definitivt varit en av lagets bästa spelare den gångna säsongen får nog ses som en av de viktigaste förlängningarna tillsammans med förlängningen av Måns Parsjö-Tegnérs kontrakt som annonserades tidigt – och den mycket intressanta förlängningen av Daniel Sonidsson som ser ut att få en viktig offensiv roll i laget framöver.

Och på tal om viktiga förlängningar… I skrivande stund väntar vi fortfarande på besked om Ketil Kronberg spelar vidare, men att döma av de citat som florerat i media vågar vi nog vara ganska hoppfulla på att få se den norske legenden spela minst en säsong till. En förlängning som får ses som extremt viktig, särskilt med tanke på att kulturbäraren Ljunggren lämnar laget.

Sett till spelarna som lämnar tappar Dalen alltså viktiga nycklar på centerpositionen, den offensiva vänsterkanten och på vänster backsida och frågan är hur laget ska kunna täcka upp och kompensera för dessa förändringar. Jag ska bara tänka lite högt kring de olika lagdelarna här nedan och ställer kanske framför allt mest frågor utan att sitta på några svar, men se gärna om ni håller med mig.

En titt på vänsterkanten
Siffrorna ljuger inte, vänsterkanten med högerfattade spelare har varit väldigt framgångsrik vad gäller poängproduktion den gångna säsongen och i och med tappet av Degeryd och Andersson har Dalen förlorat sina två bästa målskyttar. Sett till högerfattade forwards har Dalen kvar den mycket pålitlige och spelskicklige Anton Åkerlund, men därutöver ser det ganska tunt ut. Om inte centersidan tunnas ut något och exempelvis Niclas Brohlin Ljung går in som forward i stället. Brohlin Ljung som blandat och givit lite de senaste säsongerna, men har ett fint öga för spelet och jag ser honom nog mer som en framspelare än en målskytt. Jag tror att man gärna behåller honom som center, särskilt med tanke på att den positionen ser oroväckande tunn ut för tillfället (vilket jag återkommer till under kommande inlägg där jag går igenom centersidan).

En tänkbar återvändare?
Det har skrivits om att Dalen hoppas på att kunna locka tillbaka Patrik Rokka till laget. Jag har inte följt Falun särskilt flitigt under säsongen, men har reagerat på att Rokka synes ha fått oväntat sparsamt med speltid de matcher jag kollat på. Jag vet inte vad detta berott på, men Patrik var en spelare som gjorde det väldigt bra när han var i Dalen för några säsonger sedan och som kan spela både back och forward, har ett bra avslut och kan slå fina passningar. Jag vill även minnas att han var en skicklig box play-spelare. Lyckas Dalen värva Rokka har vi definitivt suddat ut en del av ”katastrofstämpeln” på denna silly season.

Uppflyttningen?
En annan möjlig tanke är om Christoffer Johansson som spelat med Dalens division 1-lag kan vara redo för en uppflyttning. Det var ett tag sedan jag såg Johansson spela och då gjorde han det med någon form av knäskydd och jag vet inte vad den långsiktiga tanken har varit, men känslan har alltid varit att han varit en spelare som är för bra för division 1. Kan det vara dags för Johansson att få chansen med Dalens SSL-lag i stället? Här kanske någon som läser detta har lite bättre koll?

Bli först att kommentera

Bohemia Trophy: Snart börjar det – ”ulven i fårkläder”, favoritsonen och det förlorade bagaget

Av , , Bli först att kommentera 0

Bohemia Trophy – snart börjar det!

Jag hoppas att ni inte har missat att cupen Bohemia Trophy inleds ikväll med två spännande matcher som går av stapeln klockan 19.00 där ACEMA Sparta Praha tar emot IBK Dalen och Technology florbal Mladá Boleslav välkomnar Linköping.

Det sjukaste? Jag är på plats i Tjeckien tillsammans med IBK Dalen för att blogga, mingla och eventuellt också spela in några poddintervju om tillfälle ges. Vilka formationer spelas, hur presterar nyförvärven, hur är känslan i laget? Det är mycket troligt att ni kommer kunna läsa mer om det här i bloggen de närmaste dagarna!

Under dagen har jag framför allt hört det pratas om att Sparta Praha väntas bjuda på ett tuffare motstånd i år jämfört med förra årets batalj som Dalen vann med 9-6, trots vad som beskrevs som en ganska svag insats från det vinnande laget. Hemmalaget Sparta Praha har tydligen gjort några riktigt starka värvningar och tog sig även till slutspel under den senaste säsongen i den tjeckiska högstaligan – vilket bådar gott för underhållningen i kvällens möte som blir den första matchen för de båda respektive lagen i cupen.

För Dalens del kan jag för övrigt nämna att viktiga spelare såsom Mattias Wallgren, Andreas Carlbom och Jonas Svahn saknas, däremot är flera nyförvärv med och jag är mycket spänd över att få se bland annat Joel Grape, Albin Carlsten och Linus Holmgren på planen i Dalens svartvita färger.

Jag kan förresten även nämna att Fredrik Edholm är med som stöd från sidan av planen och att Mattias Wallgren är spelklar och tränar på för fullt nu. Under tiden laget är här i Tjeckien tränar Wallgren med Dalens damer och det känns överlag som väldigt glada besked att en av Dalens absoluta veteraner kan köra på för fullt, efter den olyckliga skadan han drabbades av föregående säsong i den inledande matchen mot AIK!

 

Är ”favoritsonen” klar?

Jag kan även nämna att ”favoritsonen” Jacob Mäkeläinen är på plats och att han i vart fall inofficiellt och med glimten i ögat blivit utsedd av lagkamraterna som en del av laget. Jacob själv skakade bestämt på huvudet och tränarna skrattade mest åt Viktor Nystedts announcement, men jag blev i alla fall väldigt glad över att få se Jacob på plats med laget under Bohemia Trophy och det ska bli mycket intressant att se vad energipaketet kan åstadkomma på internationell spelplan.

 

”Ulven i fårkläder” och det förlorade bagaget

Ja, det ska bli en mycket intressant cup att följa och jag ska om möjligt försöka bjuda på lite inside – vilken spelare i laget beskrev exempelvis tränare Jonatan Brolin som en ”ulv i fårkläder” med en berömmande ton? Inte alls den spelare jag skulle tänkt på i första hand om jag hörde det uttrycket. Svaret får ni kanske senare.

Jag kan även nämna här stackars Pär Forsman som fick sitt bagage borttappat av Norwegian någonstans längs vägen mellan Umeå och Prag – och nu ser det ut som om kvällens match är i farozonen för Forsman som dessvärre saknar både skor och matchkläder. Hur ska det gå för Pärs förlorade väska? Fortsättning följer…

 

Landslaget

För övrigt tycker jag att det ska bli enormt spännande att se det slovakiska landslaget (!) under cupen och hur de kommer prestera mot de klubblag som ställer upp med sina lag här i cupen. Det enda jag vet är att det inte kommer bli en fråga om underskattning från Dalens sida – de räknar med att det kan bli ett tufft och svårberäkneligt motstånd.

 

Bohemia Trophy – livesändningar och spelschema

Vad jag förstått ska matcherna under cupen livesändas på http://www.livesporttv.cz/ och hela spelschemat för cupen hittar ni på https://www.bohemiatrophy.cz/en/games.html

Bli först att kommentera

En silly-sammanställning över IBK Dalen herr

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag tänkte bjuda er på ett silly-inlägg för att dryga ut lite av den långa väntan mellan slutet av säsongen 2017/18 och början av säsongen 2018/19. Maria och jag har haft en del saker planerade för podden nu under försäsongen och jag har även haft för avsikt att hålla igång bloggen något mer än vad det blivit – allt detta har dock fått kliva åt sidan tills vidare på grund av ett dödsfall i familjen på Marias sida, vilket medfört att vi lagt det mesta av innebandyn på is för ett tag. Vi kommer så småningom att ta upp våra planer och dela med oss av dem till er, men det kan som sagt dröja lite.

Till dess hoppas jag i vart fall att ni ska finna det intressant att titta till Dalens silly season – så långt vi nu hunnit med den. Jag tänkte inleda med lagbygget IBK Dalen herr och framöver ska jag även ta mig tid att sätta mig in i de övriga tre lagen, där jag alltså syftar på Dalen-damerna i både svenska superligan och allsvenskan, samt Dalen-herrarna i division 1.

IBK Dalen herr – en hastig överblick över silly season so far!
Notera att detta är en samling av vad jag själv känner till, hört ryktas, smulor jag hittat via sociala medier, tidningar och vad snälla läsare hört av sig och berättat för mig. Det innebär att jag alltså kan ha missat något och att jag även kan ha fel. Med det sagt känner jag mig ändå ganska säker på att Dalens lag ser ut ungefär såhär inför nästa säsong:

Tränarsidan
Jonatan Brolin förlängde med Dalen och fortsätter sålunda det långsiktigt påbörjade arbetet med Dalen att bli ett av SSL:s topplag. En förlängning jag tycker känns helt rätt och som borde ge en god grund för laget inför den kommande säsongen.

Samtidigt har vi fått beskedet att Christian Hjort slutar som tränare och i stället axlar sin nya roll som sportchef på herrsidan – en förändring som jag tror överraskade fler än bara mig. En spännande förändring som vi rimligen först på sikt kommer kunna se hur det påverkar Dalen att tappa en riktig påeldare vid bänken, men samtidigt få in en riktig eldsjäl på förenings- och lagbyggarsidan.

Vad gäller Urban Karlssons planer för den kommande säsongen har jag inte hört något, men jag förutsätter att han fortsätter träna herrlaget tillsammans med Jonatan. Om detta inte är avsikten bör vi dock slås av nyheten att Dalen har en ny tränare som kliver in tillsammans med Brolin inom kort…

Målvaktssidan
På målvaktssidan känns det minst sagt tryggt med två riktigt duktiga och engagerade målvakter i Måns-Parsjö-Tegnér och John Stiglund. Här kan jag förresten passa på att gratulera Måns som blev uttagen till svenska A-landslaget på nytt, stort grattis!

Backsidan
Målvaktssidan känns minst sagt trygg, men Dalens backsida går inte heller av för hackor. På förlustkontot har jag visserligen listat Markus Lindström som valt att skriva kontrakt med Team Thorengruppen och jag kan förstå det beslutet. I Dalen är det hård konkurrens om speltid och jag både tror och hoppas att Lindström för möjlighet att spela och utvecklas i Thorengruppen. I Dalen upplevde jag att han visade fina framsteg allt eftersom han fick speltid och i en miljö där han kan axla en lite större roll kan han nog utvecklas bra!

På pluskontot har jag noterat Albin Carlsten, den unge och numera U19-uttagne backen från talangfabriken Gamla Stan. En spännande värvning och det ska bli intressant att se vad Albin kan bidra med på sikt i Dalen. Vi har ju faktiskt blivit rejält bortskämda med att värvningarna från Gamla Stan i princip kunnat kliva in och bidra på en gång – vilket är rätt så sjukt i sig – men deras utvecklingskurvor i Dalen har också pekat rakt uppåt!

Därutöver har Ludwig Svensson förlängt med Dalen – Svensson som var en riktigt viktig spelare för Dalen inte minst under slutspelet mot Falun där han fick ordentligt med speltid. Glöm för den delen inte bort att Mattias Wallgren är på väg tillbaka och tränar för fullt – och vad jag har hört från flera olika håll är att han är rejält revanschsugen och har kört på stenhårt med rehab och träning för att nästa säsong ska bli en succé.

Jag listar övriga backar här: Publikfavoriten Viktor Nystedt som nyligen blev uttagen till guldsteget, stort grattis Viktor! Lukas Harnesk som förhoppningsvis får mer speltid ihop med önskade backkollegan Mattias Ljunggren – en defensiv/offensiv duo som går ihop som kaffe och choklad och har blivit något av en personlig favorit!

Krydda nämnda uppsättning med mycket pålitliga Henrik Sjöström och Pär Forsman (som visserligen kan spela både center och forward om det behövs också) så har Dalen en rejält stark backsida, om jag får säga det själv! Frågan är bara vilka backpar som utkristalliserar sig i slutändan, för konkurrens om platserna kommer det bli!

Forwardsidan
På förlustsidan finns både Jim Johansson och Patrik Rokka, två ytterst kännbara tapp som kan komma att få en stor inverkan på Dalens nästa säsong om deras skor inte fylls. Det lägger förstås en hel del press på att övriga forwards levererar, men för att stötta upp har Dalen värvat in en riktig kanonspelare från Wibax Piteå – Joel Grape Tjernström. Därutöver har Andreas Carlbom skrivit på för en säsong till och Fredrik Edholm är förhoppningsvis återhämtad och redo för revansch efter operationerna.

Jag har satt frågetecken på Alexander Rönnlund som haft en del skadebekymmer och spelat mestadels med IBF Dalen föregående säsong. Daniel Sonidsson tog viktiga kliv under säsongen som var och jag tror nog att det finns goda chanser att vi får se mer av honom i IBK Dalen framöver. Det ryktas även att muskelpaketet och ”favoritsonen” Jacob Mäkeläinen likväl som finlirande Gustaf Rönnholm kan komma att få chans till speltid i SSL nästa säsong – något jag vet att vi är många som ser fram emot att få se!

Härutöver ska förstås nämnas Alexander Hedlund som borde varit en kandidat till årets rookie, Kung Ketil Kronberg, Anton Åkerlund och Sebastian Degeryd. Frågan är om de sistnämnda två är redo för nästa steg – Åkerlund inledde föregående säsong mycket starkt och hittar förhoppningsvis formen igen och Degeryd fick en tuff start på säsongen med en skada på båtbenet i DM-finalen mot Thorengruppen strax före säsongens inledning, men har visat prov på fina skills, samtidigt som jag upplevde att det aldrig riktigt lossnade. Blir 2018/19 Sebastians säsong?

Centersidan
Så har jag kommit till centersidan. Här har jag noterat Marcus Berglund på förlustkontot. Berglund lämnar Dalen för spel med Linköping och det är ett tapp som svider, samtidigt som det öppnar upp vissa möjligheter på centersidan i Dalen. Om jag ska vara uppriktig hade jag dock helst velat se att Marcus fortsatte i Dalen, men dock som forward i en formation fokuserad på fart och spelvändningar tillsammans med förslagsvis Jonas Svahn och Sebastian Degeryd. Nåja, nu ser det i stället ut som om Berglund ska skolas om till back i Linköping och kanske får han den nytändning han söker i och med detta.

Landslagsmannen Jonas Svahn, som tillsammans med Måns blev uttagen till A-landslaget igen, står för rutinen på centersidan som dock får en mycket intressant förstärkning i Linus Holmgren som värvats till Dalen från Thorengruppen där han stått för en mycket fin insats.

Slutligen har jag placerat Johan Larsson och Niclas Brolin-Ljung på centerplats i min lista. Larsson som kämpade och slet hela säsongen, växte allt mer in i rollen och var slutligen en av Dalens bästa spelare under slutspelet – har i mina ögon förtjänat fortsatt förtroende som center och jag hoppas innerligt att han får fortsätta på den inslagna vägen. Brolin-Ljung tog likt Larsson stora kliv under säsongen och jag upplevde att han var en av IBF Dalens jämnaste och viktigaste spelare mot slutet av säsongen, även i de hårda bataljer som utspelades där, med allt vad det innebär känslomässigt att förlora så viktiga matcher. Med en förmåga att hålla huvudet kallt när det stormar runt omkring sig kändes det kul att Niclas förlängde med Dalen!

Sammanfattningsvis
Jag hoppas att jag inte missat någon nu, men ska jag sammanfatta laget så känns det som om det största frågetecknet är på center- och forwardsidan. Om laget spikas såsom det ser ut just nu innebär det att en stor del av ansvaret av nödvändighet kommer ligga på spelare som antingen är relativt unga och oerfarna sett till många spelare i topplagen i SSL, eller spelare som möjligen inte gjorde sin bästa säsong den gångna säsongen. Det kommer också krävas att nyförvärven levererar relativt omgående.

Samtidigt är jag riktigt hoppfull, tror och hoppas att vi kommer få se både nya och gamla stjärnor växa fram, se rutinerade veteraner som Kronberg och Carlbom visa att ålder är blott en siffra och att kollektivet Dalen är en lagmaskin som kommer ta sig an säsongen 2018/19 med en järnvilja ingen motståndare gärna vill möta. Det är en evighet till dess, men fasen vad jag längtar!

Bli först att kommentera

IBK Dalen herr – Säsongen 2017/18, bekantskaper och guldkorn

Av , , Bli först att kommentera 0

Vemod, silly-rykten och roligt att se fram emot likväl som poddens nästa steg

Jag har skjutit det lite framför mig, inlägget där jag ska summera IBK Dalens säsong på herrsidan. Säsongerna är över för samtliga av Dalens lag i allsvenskan och svenska superligan, på både dam- och herrsidan och när jag nu skriver detta inlägg är känslan så mycket verkligare. Det är vemodigt, men tack och lov återstår ganska mycket innebandy under april och maj innan den riktiga innebandytorkan börjar inför säsongen 2018/19 – slutspelen är i full gång, kvalen lever, SM-finalerna, därefter rör vi oss norrut till Skellefteå för att titta på Foursome Cup (mer om detta när det närmar sig) och samtidigt kan vi njuta (eller förtvivlas) över ”silly season”, det vill säga, tiden då lagen annonserar nyförvärv, förlängningar och spelare/tränare som lämnar.

Jag har anledning att återkomma till silly season, ”fiskandet” har börjat och små detaljer har börjat klarna, men ännu så länge är mycket oklart. Några av de tankar och funderingar jag har i nuläget är bland annat: vad händer med tränarduon Claes Bredemo och Christer Jernberg som gjort ett bra jobb med IBK Dalens damlag? Åker Patrik Rokka till Schweiz? Väljer Linus Holmgren Dalen, eller åker han söderut i stället? Kommer vi få se Frida Eriksson och Jim Johansson fortsätta underhålla publiken även nästa säsong?

Samtidigt kan jag lugna Umeåpubliken som viskat oroliga tankar på läktarna något: jag och Maria pratade med Lukas Harnesk och kan bekräfta att vi kommer få njuta av Dalens omänskligt hårt arbetande back även framöver! Bara det i sig kändes som en stor seger när vi lämnade arenan efter förlusten mot Falun.

Nu är dock tanken inte att ägna allt för mycket utrymme av detta inlägg åt silly-rykten, det kommer i stället framöver. Jag vill dock samtidigt passa på att förtydliga att även om säsongen är över för Dalens fyra lag vilka vi följt under säsongen fortsätter bloggandet.

Samtidigt har jag och Maria pratat en hel del om att vi ska försöka höja nivån på vår podd IBNorrland, eller som jag hellre kallar den, ”Den inofficielle Dalenpodden”. Hur det ska gå till ska jag inte avslöja ännu, men jag lovar, vi har något riktigt roligt på gång och jag hoppas att ni är med oss och lyssnar och tycker till när vi drar igång på allvar!

 

Dalens sorti mot Falun

Jag ska inte hålla mig så länge vid kvartsfinalserien mellan Falun och Dalen, men jag har hållit tillbaka under matchserien och vill förtydliga några saker innan jag lägger det bakom mig på allvar. Falun må ha vunnit med 4-0 i matcher och det må vara så att Falun, som de själva i alla fall uttrycker det, inte kommit upp i sin högsta nivå. Alla vet vilken hög nivå Falun kan spela på när de når den, jag säger inte emot i detta avseende, men en relevant detalj i sammanhanget är givetvis även frågan – hur kommer det sig då? Var Falun bara sämre än väntat, eller var Dalen bättre än vad många, inklusive Falun, förväntat sig? I princip alla tippade att Falun skulle vinna med just 4-0 i matcher, men jag tror inte att många hade väntat sig att det skulle vara med så små marginaler som avgjorde varje match, att Falun i princip fick med sig två av vinsterna med blotta förskräckelsen.

Det sorgliga är att många bara kommer ta med sig att Falun slog Dalen med 4-0 i matcher. Siffrorna ger inte en rättvis bild över hur jämn serien faktiskt varit. Jag vill likna det lite med Dalen-Växjö i kvartsfinalserien för någon säsong sedan där Dalen vann med 4-0 i matcher, men varenda match avgjordes på håret. Det var extremt tajt! Ingen i Umeå påstår att det var fråga om att ”städa av Växjö”, vi visste alla att vi vunnit med minsta möjliga marginalerna varenda match och därmed hela serien egentligen. Det var ingen utskåpning på något sätt, siffrorna ger bara felaktigt sken av att det var så.

Falun fick slita hårdare än väntat för att slå ut Dalen, men gick förstås välförtjänt vidare till semifinal. De har ett gäng spelare som är otroligt vassa när det gäller som allra mest – och hur frustrerande det än må vara att se spelare som Emil Johansson och Alexander Galante-Carlström göra livet surt för mitt Dalen, imponeras jag ändå oerhört över just hur bra de faktiskt är. Johansson är en världsklassig forward (back? Pfft!) och Galante kan oberörd smälla in bollar hur kyligt som helst trots en ständigt häcklande klack och backar på sig som ryggsäckar. Att han sedan tar sig tiden för barnskaran som samlas efter matcherna för att skriva autografer, ta selfies och fist-bumpa sin idol tycker jag bara gör det ännu finare.

För Dalens del tar jag i stället med mig just känslan av hur förbaskat bra de stod upp mot mästarlaget Falun, där veteraner som Mattias Ljunggren, Måns Parsjö-Tegnér och Ketil Kronberg visade vägen, men unga och relativt oerfarna spelare som Johan Larsson, Alexander Hedlund och Ludwig Svensson kanske imponerade mest ändå när de stod emot pressen i ett slutspel, samtidigt som de under matchserien ställdes mot spelare som Rasmus Enström, Johannes Larsson och Omar Aldeeb, m.fl.

 

Dalens säsong 2017/18

Även om säsongen precis tagit slut lite tidigare än vad jag hade velat är känslan ändå god. Grunden ser riktigt stabil och bra ut inför den kommande säsongen och jag hoppas att Dalen kan bygga vidare på detta. Ta ytterligare några kliv framåt, få en jämnare kontinuitet en säsong som förhoppningsvis inte kantas av skador och sjukdomar på det sätt som denna säsong gjort.

Trots en säsong med allvarliga skador på tongivande spelare såsom Mattias Wallgren och Fredrik Edholm, likväl som att Sebastian Degeryd fick sin försäsong och inledning på säsongen spolierad på grund av sin skada och Marcus Berglund fick se slutet av säsongen gå upp i rök på grund av en olycka, förstärkande Andreas Carlbom kämpat med återkommande kroppsliga åkommor… ja, ni fattar, Dalen har haft en säsong där många viktiga spelare saknats på grund av skador och annat. Då har jag inte ens nämnt det faktum att Mattias Ljunggren spelat hela säsongen med en skada, men där rehabträningen vad jag förstått gett så pass goda resultat att det ändå varit möjligt. Alternativet var operation.

Nå, trots ovannämnda tuffa förutsättningar, tog sig Dalen hela vägen till slutspelet, med en form som blev allt bättre ju närmare slutspelet de kom och trots förlust i kvartsfinalserien stod laget upp väldigt bra mot en motståndare som bara skulle vara för svår sett över en hel slutspelsserie.

 

Nya bekantskaper

Under säsongen har vi, publiken, fått stifta bekantskap med nya spelare såsom John Stiglund, Pär Forsman, Sebastian Degeryd och Alexander Hedlund – vilka samtliga klivit in och visat vilka fina kvaliteter de har, både Forsman och Hedlund har verkligen visat att de var och är redo för svenska superligan. Jag har sagt det förut, det är egentligen helt galet att Dalen kan ha två så pass skickliga målvakter, en åsikt jag även hört bland ledare i laget – och Stiglund ska förutom sina färdigheter i målet även ha mycket beröm för hur mycket han peppar, stöttar och bidrar med energi på bänken och runt uppvärmningarna!

John Stiglund Foto: Magnus Andersson

John Stiglund
Foto: Magnus Andersson

Jag ser även mycket fram emot att få se Degeryd spela en hel säsong utan skador och annat som stör. Teknisk och hårt slit till trots – jag har lidit med Sebastian som gjort mycket rätt, men inte riktigt haft marginalerna med sig alla gånger. Sebastian har ännu mer att ge och jag både tror och hoppas att vi får se det lossna rejält nästa säsong!

 

Nygamla bekantskaper

Det har även stiftats nygamla bekantskaper, alltså, spelare som lämnat, men som kommit tillbaka för att hjälpa Dalen hela vägen. Det är ingen hemlighet att jag är väldigt fäst vid Jim Johansson, en spelare jag började fråga Urban Karlsson om redan på sommaren inför säsongen – och sedan innerligt hoppats på att få se göra comeback under hela säsongen. Till slut blev det också så, Johansson kallades in och förstärkte Dalen som var hårt drabbade av sjukdomar och skador.

Förvånad var jag inte över att få se Jims fina dragskott, det har jag ju trots allt sett på riktigt nära håll när Maria och jag fick en privatlektion i skotteknik av Dalens hårdskjutande målskytt – däremot tog nog Johansson flera av oss med storm med sin snabbhet och uthållighet redan från start. Eventuella antaganden om att Jim slappnat av i division 2 kunde hastigt avfärdas, det var ingen slump att det blivit över 100 poäng där nere. En av säsongens höjdpunkter har för min del absolut varit att få se Jim spela igen!

Jim Johansson Foto: Magnus Andersson

Jim Johansson
Foto: Magnus Andersson

 

En annan höjdpunkt har varit att få bättre förståelse för den i Umeåkretsar mycket omtalade spelaren Andreas Carlbom. Jag ska erkänna att jag inledningsvis var lite tveksam över hur mycket speltid han skulle få, särskilt med skadekänningarna som visade sig tidigt efter att det blivit allmänt känt att Carlbom skulle förstärka Dalen – månad för månad. Tvivlen blåstes dock bort och jag blev snart övertygad, Andreas är inte bara en målskytt, jag tror att jag beskrivit honom som lurig och jag tycker att den beskrivningen stämmer väldigt bra in på Carlbom som bidrog med ett flertal fantastiska uppvisningar och vackra kontringar.

Andreas Carlbom Foto: Magnus Andersson

Andreas Carlbom
Foto: Magnus Andersson

 

Jag har även funderat över om det inte var så att vi började se vändningen på riktigt hos kedjekamraten Johan Larsson när formationen med Carlbom, Larsson och Hedlund började blomma ut. Vi fick se en väldigt fin kemi mellan Larsson och Carlbom och kan det möjligen vara så att Carlboms erfarenhet varit bidragande till att hjälpa Larsson växa?

Johan Larsson som även han var en nygammal bekantskap när han värvades tillbaka till Dalen denna säsong. När han lämnade Dalen för några år sedan tyckte jag att vi redan då fick se potential i den då väldigt unge Johan och återvändningen var en glädjande nyhet inför säsongen.

Larsson som under den inledande halvan av säsongen slitit hårt för att få speltid, i ett lag med hård konkurrens om platserna, har bara vuxit och vuxit och mot slutet av säsongen och särskilt i slutspelet har Johan verkligen imponerat stort! Jag får gåshud när jag tänker tillbaka på det, Johan Larsson alltså, vilken toppenvärvning det blev!

 

Några mer välbekanta ansikten

Under säsongen gjorde Ketil Kronberg sin 500:e poäng i svenska superligan, något som hyllats i både bloggen och podden tidigare, och vi fick samtidigt se Kronberg bevisa att ålder bara är en siffra! Evigt ung, evigt kung, Ketil Kronberg!

När jag ändå är inne på nav i laget ska jag passa på att hylla Jonas Svahn som jag påpekat gång efter annan är en av Dalens viktigaste spelare – vilket blir så löjligt tydligt, särskilt när han saknas. Jag ställer frågan igen, har Dalen vunnit en enda match sedan Svahn kom tillbaka till Dalen – när han inte haft möjlighet att spela? Oavsett vilket, det har varit en ren fröjd att se Jonas spela, en spelare som inte gör mycket väsen av sig utanför planen, men som verkligen syns och gör enorm skillnad på planen. Att se Svahn och Johansson ihop igen har också varit en riktig höjdpunkt från säsongen, ett fint minne jag sparar ner och tar med mig från säsongen 2017/18.

Jonas Svahn Foto: Magnus Andersson

Jonas Svahn
Foto: Magnus Andersson

 

Utanför Umeåpubliken verkar det även som om Sverige fått upp ögonen på riktigt för vår talangfulle och mycket underhållande, men ack så snurrige, Viktor Nystedt som under säsongen överraskade inte bara alla andra utan även sig själv något tror jag, när han gjorde hela 12 mål och 6 assist under grundserien! Vare sig det är genom ett dragskott från mittplan, eller genom att springa runt försvaret och lägga in den i bortre, Nystedt får det att se vansinnigt enkelt ut och lägg därtill sjuka dragningar och en löpstil som utmanar nästintill alla och som kräver spelare av Emil Johanssons kaliber för att matcha – ja, då förstår ni vilket guldkorn Dalen har i Viktor!

Viktor Nystedt Foto: Magnus Andersson

Viktor Nystedt
Foto: Magnus Andersson

 

Ett annat guldkorn som jag vill lyfta fram är Henrik Sjöström, som visade känslor och stor förvåning när han visades ut för protest mot domslut i en av matcherna mot Falun (vilket jag senare hörde berodde på att det inte ens var Henrik som protesterat) som jag tycker har tagit ytterligare kliv i sitt spel, blandar både offensiv och defensiv briljans med passion och glädje! Om Ludwig Svensson har en utmanare i pur glädje är det möjligen Henrik! Eller möjligen det passionerade Månstret (Måns Parsjö-Tegnér)…

Henrik Sjöström Foto: Magnus Andersson

Henrik Sjöström
Foto: Magnus Andersson

Måns Parsjö-Tegnér Foto: Magnus Andersson

Måns Parsjö-Tegnér
Foto: Magnus Andersson

 

Och när jag ändå är inne på glädje och Ludwig Svensson. Kan ni fatta att Svensson bara gjorde några byten i svenska superligan föregående säsong – och denna säsong var en gjuten spelare i backformationerna under slutspelet? En energilirare, som gör livet surt för motståndare och som verkligen kan sättas in i spel mot tuffa motståndare där de inte får ges någon tid alls ostört med bollen. Det har faktiskt inte förvånat mig alls att Ludwig gjort en så pass bra säsong, killen utstrålade stor potential redan inför säsongen, men det känns riktigt kul att det också föll väl ut och jag hoppas att Svensson behåller passionen och glädjen och tar med den in i nästa säsong, då kommer det bli något alldeles extra!

En annan spelare jag fattat ett stort tycke för är en mycket underhållande spelare som blandar både fin teknik, ett bra avslut och mycket kampvilja – Patrik Rokka! Även om säsongen inte varit en enda enkel resa för Rokka, har det varit en märkbar skillnad på Dalens offensiv när Patrik varit on top of his game – passningar som ger åskådarna gåshud, skott som får publiken att ducka i ren reflex – ja jisses… Jag kan bara innerligt hoppas att ryktena har fel. Att förlora Patrik Rokka till Schweiz vore en stor förlust för Umeåpubliken!

Patrik Rokka Foto: Magnus Andersson

Patrik Rokka
Foto: Magnus Andersson

 

Nu börjar jag närma mig slutet av detta inlägg, med några spelare kvar att nämna. Förväntningarna var väldigt höga inför säsongen på Anton Åkerlund som hade det kämpigt föregående säsong och till följd av det satt mer på bänken än vad jag kanske tyckte var befogat. Inför denna säsong pratades det mycket om Anton och det med rätta – under försäsongen var Åkerlund i en riktigt fin form och bjöd på en blandning av fin teknik och stark fysik.

Anton har gjort en bra säsong, inledde säsongen väldigt bra och var en av Dalens viktigaste och stabilaste spelare när spelet överlag hackade mer än vad vi kanske hade både hoppats på och förväntat oss, men tappade märkbart energi något kring årsskiftet när hela laget dippade och många, inklusive Åkerlund var sjuka. Mot slutet av säsongen växte Anton allt mer tillbaka i spelet igen, fick mot Falun axla en minst sagt stor roll som center i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka – en ganska otacksam roll, att ställas mot Faluns beryktade formation som är nästan ostoppbar, men jag tycker att det var helt rätt – Anton står för stabilitet, något som behövs mot sådana spelare. Samtidigt kan jag, lite likt Sebastian Degeryd, känna att Åkerlund har mer att ge, att vi inte sett allt ännu. Det ska bli minst sagt intressant att följa Antons utveckling nästkommande säsong – Ooh ahh Åkerlund!

Jag avslutar inlägget med ett backpar vi fått se återuppstå denna säsong, Lukas Harnesk och Mattias Ljunggren. Två backar som skiljer sig ganska mycket åt i spelstil, men som har några saker gemensamt också: göra livet surt för motståndarnas offensiv!

Lukas uppoffrande ”kasta sig no matter the consequences”-stil och Ljunggrens hårda, smarta spelstil har smält samman till något jag tycker fungerat väldigt bra. Förutom Harnesks galet fysiska spel tar jag förstås med mig hans slagskottsmål – vilken laser! Det behövs en gif på den, om det inte redan finns!

Jag vill avslutningsvis passa på att berömma Mattias som spelar en stor roll i laget, styr och vägleder sin femma på planen och även representerat Dalen mycket bra i medier av olika slag på sistone. En spelare som fortsatt kommer spela en viktig roll i Dalen, of that I am sure!

Mattias Ljunggren Foto: Magnus Andersson

Mattias Ljunggren
Foto: Magnus Andersson

 

Tack IBK Dalen för säsongen, vi ses igen under Scandic Cup!

Kämpa Dalen!

Bli först att kommentera

Dalen – Helsingborg (5-6, str.): Slutspelsjakten, ”alla måste ju gilla…” och två formationer

Av , , Bli först att kommentera 0

Slutspelsjakten lever i allra högsta grad med Helsingborg och Dalen på sjunde respektive åttonde placeringarna i tabellen och med både Sirius och Jönköping jagandes underifrån. Under gårdagen spelades matchen mellan Dalen och Helsingborg, vilken blev framskjuten en och en halv timme, vilket också föranledde förseningar av det efterföljande blogginlägget till idag.

Helsingborg vann i slutändan efter straffar och säkrade väl mer eller mindre sin slutspelsplats genom de två poängen, medan Dalen förvisso tog med sig en poäng och sålunda förstärkte sina chanser något, men fortfarande behöver inkassera minst tre poäng till för att garanterat mota undan Jönköping – och fem poäng för att garanterat hålla undan även Sirius. Samtidigt krävs det idel vinster för Sirius och Jönköping för att gå om Dalen… Spännande!

Samtidigt är det en god känsla att Dalen har allt i egna händer vad gäller slutspelsbiljetten. För att vara helt säkra på att gå till slutspel krävs vinster, men jag tror ändå att vinster och starka insatser överlag nu de sista två omgångarna kommer krävas för att gå in med en positiv känsla och god form i slutspelet – allt för att undvika en upprepning av föregående säsongs slutspel och tidiga uttåg i kvartsfinalen. Dalen var i en minst sagt kall form, identiteten svajade något och det räckte inte alls för att rå på Storvreta.

Det är ett annat Dalen denna säsong, kryddat med unga (och äldre…) spelare för att fylla ut spelartappen sedan föregående säsong. Dalen har till viss del byggt om laget, lagt grunden för en långsiktig satsning där fysik och attityd spelar stor roll om jag ska återge vad tränarna givit uttryck för. Når Dalen slutspelet, oavsett hur det egentligen går där, vore det ett fint kvitto på att laget, trots att det stundvis gått tungt, samtidigt gjort mycket rätt också och det vore även en bra möjlighet för flera av de yngre spelarna att få viktig rutin för kommande säsonger.

I slutspelsjakten tror jag att Sirius kommer flåsa Dalen i nacken hela vägen, trots ett tufft spelschema. Samtidigt finns även risken att Dalen spelar en avgörande sista seriematch mot Jönköping som före dess möter AIK och mycket väl kan plocka tre poäng från Stockholmslaget som i praktiken är väldigt, väldigt nära att åka ur svenska superligan. Jag räknar dock med att få se ett Dalen som går all in på söndag mot Växjö för att plocka ytterligare poäng, med risk för att det blir en match med mycket känslor.

 

Dalen – Helsingborg (5-6, efter straffar) (Svenska superligan herr)

Under uppvärmningen konstaterade vi snart att Mattias Ljunggren tyvärr inte spelade. Ljunggren har problem med ena vaden och jag gissar att detta var orsaken till att han vilade matchen mot Helsingborg. Samtidigt som det tråkiga beskedet stod klart, noterade vi samtidigt att Marcus Berglund äntligen var tillbaka i spel! Glada och tråkiga besked på samma gång alltså.

 

Matchen då?

Helsingborg, inte ett lag jag har särdeles bra koll på, kändes som om de kunde gå ner i ett ganska lågt tempo stundtals i matchen för att plötsligt blixtra till när anfallet väl kom, eller kontringsmöjligheten väl uppdagade sig. Uppvisade stor effektivitet i power play och kunde i slutändan dra det längre strået när Mika Kohonen och Jonathan Edling vann straffläggningen mot Andreas Carlbom och Måns Parsjö-Tegnér.

Dalen såg annars ut att gå mot tre poäng när det stod 5-4 med dryga en och en halv minut kvar att spela, men som så ofta i innebandy svängde det och Helsingborg lyckades kvittera med strax över minuten kvar av tredje perioden. Väl i övertid åkte Helsingborg på en utvisning som möjligen borde ha renderat i straff också, men domarna tyckte annorlunda och Dalen lyckades inte förvalta i spel fyra mot tre.

Matchen innehöll överlag mycket kampvilja och en del misstag. Möjligen var det också just misstagen som gjorde att Dalen successivt och relativt tidigt ändå gick ner på folk. Det kändes till viss del tråkigt, men samtidigt kanske det var nödvändigt när Helsingborg stundtals fick ganska enkla chanser på grund av nämnda misstag och vi nog skulle tacka Måns Parsjö-Tegnér och även en del tur att det inte lönade sig mer för Helsingborg.

 

Formation Kronberg

Vissa spelare fick förvisso förnyat förtroende under matchen, medan andra fick se sig permanent bänkade. Några som däremot fick välförtjänt förtroende och gott om speltid i matchen var Alexander Hedlund och Anton Åkerlund som tillsammans med Ketil Kronberg och backparet Pär Forsman och Ludwig Svensson utgjorde en av Dalens två huvudformationer i matchen.

Jag vill egentligen ge beröm till hela den formationen som samtliga visade mycket kampvilja, men jag vill passa på lite extra att lyfta fram Åkerlund som i mina ögon gjorde sin bästa match på ett tag nu och som med sin intensitet gjorde det svårt för Helsingborg, samtidigt som han visade fint samspel med Hedlund. Alexander som skapade många fina chanser, men tyvärr missade samtliga, gör mycket rätt på planen och blev ett samtalsämne mellan mig och Maria på läktaren (ännu en gång).

Anton Åkerlund Foto: Magnus Andersson

Anton Åkerlund
Foto: Magnus Andersson

Sedan kan jag inte låta bli att nämna Ludwig Svensson som inte bara imponerade hela matchen, utan även använder sin intensitet och energi till att blanda fint försvarsspel med spännande anfallsspel när han roterar platser med kedjekamraterna vilket gör honom till en spelare det händer mycket omkring. Lägg därtill Svenssons yviga kroppsspråk och glädje på planen – jag tänker såhär: alla måste ju gilla och heja på Ludwig Svensson!

Ludwig Svensson (höger) Foto: Magnus Andersson

Ludwig Svensson (höger)
Foto: Magnus Andersson

 

Formation Svahn

I den andra formationen där det roterades lite mer spelare i matchen stod Jonas Svahn och Jim Johansson för grunden och bjöd på fin magi tillsammans, även om det överlag kanske blev lite mer stolpe ut än stolpe in just denna match. De skapar mycket ihop, är mycket kvicka i spelvändningarna, jobbiga på mittplan där de vinner bollar och känns mycket underhållande att titta på. Uppbackade av Viktor Nystedt och Henrik Sjöström på backsidan känns det dessutom som att det finns mycket fart och kvalitet i den femman.

På tal om att vinna bollar på mittplan måste jag ändå nämna Sebastian Degeryd som har en spännande förmåga att lirka av motståndare bollen just vid sargen på mittplan, mycket skön färdighet!

Slutligen vill jag bara säga det som är så uppenbart att det kanske inte behöver sägas, men herregud vilken spelare Jonas Svahn är! Det är så lätt att stirra sig blind på poäng, men jag imponeras så ofta av jobbet Svahn gör på planen, ja, egentligen alla delar på planen – det förtjänar att nämnas!

Jonas Svahn Foto: Magnus Andersson

Jonas Svahn
Foto: Magnus Andersson

Bli först att kommentera

Dalen – Pixbo (6-5, OT, SSL-herr): Knäskada, femman som glöder och goda exempel

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett inlägg något senare än mitt sedvanliga ”en stund efter matchen”, vilket naturligtvis berodde på att bloggande får stå åt sidan när det vankas Melodifestivalen här hemma 🙂 Annars är det ju förstås som allra roligast att skriva om en match direkt efteråt, flytandes på vågen av glädje som följer av en viktig vinst på hemmaplan, men oroa er inte, jag tänker att det finns tillräckligt mycket glädje från gårdagen för att skriva inlägget idag! Tyvärr förde matchen även med sig en både oroväckande och sorglig händelse som jag först ska avhandla innan jag går vidare med matchen i övrigt.

 

Befarad knäskada…

Jag syftar förstås på att Fredrik Edholm blev liggandes under matchen efter en smäll mot hans tidigare skadade knä och slutligen fick bäras ut på bår för att föras till sjukhuset. I första hand lider jag med Fredrik som kämpat hårt för att kunna komma tillbaka från skadan den här säsongen och som visat stor glädje över att äntligen kunna spela igen. Känslan är att säsongen mycket väl kan vara över för Edholm, vilket om så är fallet vore väldigt tråkigt för Fredrik, likväl som ett tungt avbräck för Dalen som tampats hela säsongen med frånvaron av nyckelspelare. Det är även en stor förlust för publiken som fått njuta av Edholms finurliga teknik, sköna svårlästa passningar och stenhårda dragskott.

Jag hoppas för Fredriks del att han får glada besked från undersökningarna, att det inte är i närheten så illa som det såg ut och att han kan vara tillbaka i spel igen snart.

Fotograf: Magnus Andersson.

Fredrik Edholm.
Fotograf: Magnus Andersson.

 

Dalen – Pixbo (6-5, OT) (Svenska superligan herr)

Jag kan ju börja med förutsättningarna. Matchen spelades inför 1098 åskådare i Dalens gamla arena, en något mindre och personligare miljö för att spela innebandy. Publiken andas i princip spelarna i nacken när de sitter på bänken, vilket gör det lättare som publik att leva sig in i matchen och notera saker som exempelvis hur extremt mycket Pixbos tränare Jonas Eliasson skriker och dirigerar under en match. Jag undrar om inte Pixbos andrafemma är den femma som fått mest direktiv under spel av någon femma i hela svenska superligan, samtidigt är det ett under för mig att Eliasson inte blev hes under matchen.

Jag tror dock att det gjort Pixbo väldigt gott att få in en lite råare ledning. Känslan av det Pixbo jag sett denna säsong, vilket dock visserligen varit begränsat, är att det blandats det typiska Pixbo-finliret med en något mer råbusig spelstil som märkbart skapade känslor nere på planen. Samtidigt är det som imponerar mest med Pixbo, förutom Jon Hedlunds storspel i målet, möjligen hur snabbt de framför bollen när de har den i sin ägo. Att de nu även har ett synbart kontringsspel gör dem knappast till en sämre motståndare än vad de varit tidigare säsonger, och det är kanske ingen slump att de ligger trea i tabellen. Och just det ja, förutsättningarna var jag inne på…

För Pixbos del är varje poäng enormt viktig just nu för att i slutändan vinna en tredjeplats för att få en valmöjlighet i slutspelet och hemmaplansfördel, eller i vart fall en fjärdeplats för hemmaplansfördelen. Det var med andra ord inte ett Pixbo som hade rest till Umeå för en match utan betydelse.

På andra sidan stod Dalen som precis petats ner utanför slutspelsplatserna i tabellen och som behöver varje poäng de kan samla på sig för att i slutändan ta sig till slutspelet. Jag läste ett citat från Johan Astbrant efter matchen mot Linköping senast där han sagt något i stil med att ”Dalen skulle ha kunnat döda för att ta sig till slutspelet” för att något dramatiskt illustrera hur desperat och hårt Dalen kämpade för att ta hem segern. Och det är inte någon hemlighet att lag som spelar i desperation kan åstadkomma stora saker, vare sig det gäller bottenstrider, slutspelsstrider, kval eller slutspel.

Matchen slutade med vinst först i övertid, efter att Pixbo kvitterade sent i tredje perioden genom Jens Milesson. Väl i övertid gjorde Pixbo en anstormning i spel fyra mot fyra som kändes som att det var kört, tack och god natt, den extra poängen är vilken sekund som helst i Pixbos ägo. Men, tack vare en monsterprestation från Måns Parsjö-Tegnér kunde Pixbos hårda offensiv motas bort och Ketil Kronberg kunde själv gå på kontring med Viktor Nystedt på kanten. Pixboförsvaret som täckte bort Nystedt bra fick dock se sig besegrade av Kronberg som sköt in bollen på egen hand bakom Jon Hedlund och säkrade den ack så viktiga extrapoängen.

 

Femman som glöder

De senaste matcherna har det i Dalen handlat mycket om tredjefemman som fått riktigt fint stäm. Dalens tredjefemma, vilken fram till slutskedet av matchen bestod av Andreas Carlbom, Johan Larsson, Alexander Hedlund och backparet Ludwig Svensson och Pär Forsman, stod för en riktigt fin insats genom hela matchen. De inledde väldigt kvickt med en kontring som verkligen osade mål, men i stället blev det Pixbo som lyckades bryta den sista passningen och själva gick på kontring där Martin Östholm passade Linus Andersson och det blev Pixbo som fick inleda målskyttet i matchen.

Det blev dock chans till revansch redan samma period för nämnda femma när Andreas Carlbom piggt snappade upp en tappad boll i Pixbos egen zon och Alexander Hedlund följde med upp direkt och kunde ta emot passningen från Carlbom och lägga in bollen i Pixbomålet bakom Jon Hedlund.

Alexander Hedlund har imponerat stort sedan han kom till Dalen, hans första säsong i svenska superligan sedan han värvades in från division 1-laget Gamla Stan. Jag och Maria har gång efter annan imponerats av hans spelskicklighet och förmåga att hålla huvudet kallt och stå upp på ett bra sätt mot motståndare, oavsett motståndare. Hedlund kör på utan konstigheter eller slarv, låter sig inte stressas i onödan vare sig det är Rasmus Enström eller Martin Östholm som står för dagens motstånd, vilket är en minst sagt fin egenskap som säkerligen varit starkt bidragande till att säsongen blivit så lyckad för både Alexander, men även för Dalens del.

Fotograf: Magnus Andersson.

Alexander Hedlund.
Fotograf: Magnus Andersson.

När vi fick en pratstund med Hedlund efter matchen och nämnde just detta sa han att han medvetet försöker spela på just det viset. Han tillade även att det kanske inte märks, men att han är en spelare som gillar att spela med bollen och att grabbarna i tredjefemman inte är nöjda med att vara en utfyllnadfemma som ska spela av tid, de vill skapa.

Rätt så, för visst skapar de! Utöver nämnda Hedlund har Carlbom hittat fin form och utstrålar viljan att göra mål mer än någon annan i laget just nu, tillsammans har de fin kemi med Larsson som bara vuxit mer och mer ju längre säsongen gått och i och med detta välförtjänt fått mer speltid också.

På backsidan har vi hårt slitande Pär Forsman som utöver hårt arbete i mina ögon står för jämnhet och levererar stabila insatser match efter match. Jag har nog skrivit det förut, men att nyförvärv som Forsman och Hedlund kommit in i Dalen och levererat så mycket som de gjort, utan någon egentlig startsträcka, det har varit enormt viktigt för Dalen som troligen skulle ha fått svårt att nå ett slutspel annars. Jag syftar förstås på hur viktig roll de haft för Dalens framgångar under säsongen när övriga femmor haft svårt att leverera. Dalens tredjefemma, visst är de mer än en utfyllnadfemma och har så varit stora delar av säsongen.

Sist, men på intet sätt minst, har vi Ludwig Svensson som spelar med mycket energi och gör livet surt för alla motståndare som inte uppskattar att få en stångande buffel i ryggen i princip hela bytena han är inne. Jag kan faktiskt inte minnas när Svensson drog på sig en onödig tvåminutare senast, och kanske är det så att han börjat hitta gränsen för att vara jobbig, men utan att gå över gränsen… Nå, fart och fläkt bjuder han på också och jag tycker att det är så fint hur hela femman roterat positionerna vid behov när någon av backarna kliver upp. Jag ser mycket fram emot att fortsätta se vad denna femma kommer att leverera under de sista matcherna av säsongen – når vi slutspelet? Mja, chanserna känns klart högre så länge det glöder om denna femma, helt klart!

 

Det svänger… och explosivitet

…när Patrik Rokka är på spelhumör! Ja, ni läser rätt, Rokka var tillbaka och bjöd på en hel del underhållning. Utsågs till matchens hjälte gjorde han för sina prestationer i matchen vilka förutom några fina passningar även bestod i hårt slit och ett styrningsmål från en långpassning från Lukas Harnesk.

Det syntes tydligt hur hårt Patrik kämpade för att vinna matchen, gick förutom finlir i offensiven även in hårt i närkamperna och täckte skott i defensiven. Möjligen var Rokka extra laddad efter frånvaron de senaste matcherna. Inte långt före den beryktade krocken med Nystedt var han ju sjuk också, men nu kunde Patrik Rokka alltså äntligen spela ut mer, till publikens stora glädje.

Fotograf: Magnus Andersson. Patrik Rokka t.v. Martin Östholm t.h.

Fotograf: Magnus Andersson.
Patrik Rokka t.v. Martin Östholm t.h.

Lukas Harnek, som alltså utökade sin poängskörd med assisten till nämnda Patrik Rokka, men som jag ännu hellre vill lyfta fram för hans fina bollvinst i power play när Pixbo höll bollen fint och gjorde det svårt för Dalen att ta tillbaka den. Vi pratar om explosivitet! Som så ofta får han det att se så vansinnigt enkelt ut, Lukas, bara in – snap – bollen är i Dalens ägo igen. Who you gonna call? Lukas Harnesk förstås! På samma sätt måste publiken bara älska hur Harnesk stormar in på planen från bänken för att tveklöst offra sig för att bryta en passning, eller täcka ett skott i en snabb kontring från motståndarlaget!

 

Första målet sedan comebacken och goda exempel

Jim Johansson som spelar tillsammans med Sebastian Degeryd och Jonas Svahn har gått mållös sedan comebacken under de första två matcherna, men har ändå stått för en fin insats överlag där han imponerat med explosiv snabbhet, fina passningar och med hjälp av sin långa räckvidd varit tuff uppvaktning för motståndarna på mittplanen.

Nu fick han dock möjligheten att båga och skjuta ostört – och då sitter det ju förstås! Mycket trevligt att få se Jim göra mål igen, vilket jag förstod av tisslet och tasslandet runt läktarna att det var fler än jag som kände så.

Jim Johansson. Fotograf: Magnus Andersson.

Jim Johansson.
Fotograf: Magnus Andersson.

Jag tänkte avsluta inlägget med att nämna två kämpar och pådrivare som föregår med goda exempel och driver på Dalen bra när det behövs som allra mest. Jag syftar förstås på Ketil Kronberg och Mattias Ljunggren.

Det fina med Dalens gamla hemmaborg är närheten till spelarbänkarna och planen, det gör det lätt att höra sådana detaljer som till exempel när Mattias samlar laget direkt efter att lagkamraten Fredrik burits ut på bår och ger några välbehövliga uppmuntrande ord: ”Nu startar vi om!”.

Det gör det också lättare att se och höra hur de styr spelarna både av och på planen, och där tycker jag att de förtjänar beröm!

Bli först att kommentera

Dalen – Linköping (5-4, SSL-herr): Viktiga poäng, David mot… lurighet och radarparet

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalen – Linköping (5-4) (Svenska superligan herr)
Jag ska välja mina ord noga här… Poängen som stod på spel i dagens match mot Linköping var inte viktiga, de var extremt viktiga! För att det ska kunna bli slutspel för Dalen denna säsong var det nödvändigt med inte bara en stark prestation utan även poäng idag. Med sju omgångar kvar att spela och både Sirius och Jönköping i god form i kampen om Dalens slutspelsplats finns det inget utrymme kvar för misstag och fler förlorade poäng.

Förlorade poäng… det har det ju tyvärr blivit gott om på slutet, vilket möjligen varit en följd av sjukdomar, skador och ett Dalen som varit i ovanligt svajig form. Det har inte varit lätt att sätta fingrarna på varför, men utstrålningen från laget har inte varit den från ett tryggt Dalen i god form – snarare tvärtom.

I dagens match mot Linköping var det dock ett pånyttfött Dalen – lagmaskinen Dalen vi fick se! Det bjöds på massvis av kamp, vilja, svett och närkamper i matchen som var fartfylld och nervpirrande från start till slut. Det surrade kring spelarna och ledarna på bänken, Ludwig Svensson ryggdunkade lagkamraterna som behövde pepp, Henrik Sjöström dividerade med Ketil Kronberg om saker de kunde förbättra till nästa byte. Ja, det kändes som om laget Dalen var redo för att kämpa sig hela vägen till slutspelet!

 

Matchen då?

Jag ska inte ge er ett referatliknande inlägg denna gång, i stället uppmanar jag alla läsare att hålla utkik efter Ulrikas referat på Dalens hemsida inom kort, samt att kika på high lightsen från matchen – det bjöds på en hel del innebandygodis!

Däremot vill jag nämna några spelare och händelser som jag tagit med mig och som jag känner förtjänar lite extra uppmärksamhet – även om jag först och främst vill börja med att rikta ett stort grattis och ett riktigt bra jobbat till samtliga i laget idag! Ni är så grymt bra och välförtjänta av de tre poängen ni vann!

Jonatan Brolin uttryckte det väldigt fint när vi pratade med honom efter matchen, det här var belöning för oss alla – för spelare, ledare, alla som sliter ideellt för föreningen och publiken!

 

David mot… Johan Larsson…?

Patrik Rokka var ju inne på det redan i en intervju med innebandymagazinet om just Linköpings (ökänt) stora spelare mot Dalens, well, kanske inte fullt så stora spelare i alla fall…

Johan Larsson stod för en mäktig insats, vann dueller mot spelare dubbelt så stora som honom under hela matchen, var välplacerad för att skapa flera lägen och var ta mig tusan förtjänt av att få göra ett mål! Johan har vuxit under säsongen och fortsätter han på den inslagna vägen bådar det mycket gott.

 

Fråga coach!

Jag funderade varför Lukas Harnesk var bänkad inledningsvis, något jag och Maria bestämde oss för att ta reda på svaret på. Sjukdom, trodde vi, men blev hänvisade till coach när vi ställde frågan. Dalens backbesättning är riktigt bred och stabil, ingen gjorde dåligt ifrån sig i matchen mot Linköping, men Harnesk klev in när Dalen behövde en extra tank i defensiven och han var sådär fenomenalt bra som han är!

Fler var dock som sagt bra, egentligen alla, men tag till exempel Viktor Nystedt som med sin kvickhet och luriga spelstil fick motståndarna att se klumpiga ut och gjorde det riktigt bra i defensiven och uppoffrade sig tveklöst så snart det krävdes. Mål köksvägen blev det också för Nystedt!

En annan höjdpunkt var förresten, när jag nu är inne på fina mål från backar, Dalens första mål i matchen som gjordes av Henrik Sjöström. Henrik seglade igenom hela Linköping och lade in den hur fint som helst bakom Robin Laakso i Linköpingsmålet.

 

Lurig – lurigare – Andreas Carlbom

Om Viktor Nystedt kan beskrivas som en lurig spelare, vill jag nog påstå att Andreas Carlbom kan beskrivare som en snäppet lurigare spelare. Jag har ju tyvärr inte upplevt Carlboms tid från när han var som allra bäst för ett antal år sedan, men bara genom att titta på honom när han spelar idag kan jag inte undgå att se hur mycket finess och sug efter att göra mål han faktiskt utstrålar.

Carlbom stod för ett makalöst fint kvitteringsmål när han i full fart kom springandes direkt från utvisningsbänken efter att Dalen dödat Linköpings power play – och vackert överlistade Laakso och en desperat Linköpingförsvarare som försökte stoppa honom med mindre godkända medel.

 

Comebacken och ett fint radarpar

Jag måste förstås också nämna Jim Johansson som gjorde come back i dagens match lagom till starten av den andra perioden med uppvärmning där i periodvilan. Frågan var egentligen hur mycket speltid Johansson skulle få i sin första match efter att hela säsongen ha figurerat i division 2 där han gjorde en två miljoner poäng eller så, men redan i Johanssons första byte visade han vilka fina kvaliteter han har både offensivt och i striden om bollen på mittplanen.

Jim gjorde sig där och då välförtjänt av mer speltid och tackade för den genom att stå för en fin insats där han tillsammans med kedjekamraterna Sebastian Degeryd och Jonas Svahn skapade en mycket intressant offensiv.

Det kändes också så otroligt passande när Johansson kunde passa vidare Mattias Ljunggrens uppstartade kontring till den gamla radarpartnern Svahn som sköt ett mycket välplacerat och snyggt mål i bortre klyk.

Jag passar på att avrunda med att nämna just Jonas Svahn som stod för en mycket bra insats idag där han tillsammans med centerkollegan Ketil Kronberg gjorde en roterande centeruppsättning (med viss avlastning från Johan Larsson) som vi sett tidigare och gjorde det riktigt bra i sin roll som formationernas nav. Har ni förresten sett hur snabb Svahn är när han sätter fart? Nej, inte jag heller – det går för fort för att att hinna uppfånga!

Bli först att kommentera

Ketil Kronberg 500 poäng: En hyllning till och en intervju med Kung Ketil ”Luigi Loudmouf” Kronberg

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag vill genom detta inlägg hylla en innebandyspelare som nyligen passerade den otroligt imponerande milstolpen att ha gjort över 500 poäng i Svenska superligan och som egentligen inte behöver någon närmare introduktion – det handlar förstås om världens bästa norrman, lagkaptenen i Dalen och den evigt unge kung Ketil Kronberg!

Det skrivs och pratas ofta bland media om att innebandyn saknar profiler, men Ketil är helt klart en profil, inte bara i Umeå eller Sverige, utan i världen.

Känd för sin spelskicklighet likväl som spelstil, sina raka uråldriga blad och starka fysik, en kämparinställning få kan matcha och en blandning av svenska och norska som blir allt svårare att förstå desto mer uppeldad Kronberg blir, ja, listan kan göras längre!

För min egen del var mitt allra första intryck av innebandy en slutspelsmatch där Dalen slog Linköping på hemmaplan och jag hänfördes av skickligheten hos Ketil Kronberg och bröderna Bodén (Alexander och Peder) och sportens snabbhet och höga puls. Jag förstod inte då vilka historiska spelare jag bevittnade, men så här i efterhand minns jag tillbaka med nostalgisk glädje. Och visst är det med stor tacksamhet vi fortfarande får se den numera 37 år gamle Ketil både spela och showa innebandy!

Jag vill som sagt med detta inlägg hylla och uppmärksamma Ketils karriär i svenska superligan, men jag är knappast den enda som hyllat honom i samband med detta. Vill ni läsa mer om Kronbergs 500 poäng har jag bifogat några länkar nedan.

 

Diverse hyllningar och uppmärksammanden av Ketils 500 poäng

Här kan ni se assisten som blev den 500:e poängen:

https://www.youtube.com/watch?v=GvylxQ6hy4U

 

Jonas Gustavsson, Sportbladets innebandyguru både bloggade och skrev en artikel om detta:

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/WLqREQ/500-poang-och-oerhort-viktig-seger

 

http://bloggar.aftonbladet.se/innebandybloggen/2018/01/kung-ketil-uppe-bland-de-stora/

 

Jag hittade även en norsk artikel som uppmärksammade Ketil:

http://bandyforbundet.no/?p=22962&mID=73&mAct=0

 

Det har även förekommit hyllningar i sociala medier där jag bland annat tyckte att det kändes högst lämpligt att bifoga lagkamraten Mattias Ljunggrens hyllning på twitter (särskilt eftersom jag är väldigt osäker på om Ketil faktiskt har sociala medier).

 

Screenshot_20180109-230323

 

Jag passade även på att som hastigast göra ett litet diagram över Ketils poängskörd under hans säsonger i svenska superligan (med reservation för eventuella småfel). Statistiken är hämtad från iBIS.

 

Ketil Kronbergs tolv säsonger i SSL

 

En intervju med Ketil Kronberg

Det är även en stor ära för mig och Maria att få dela med oss av en intervju vi gjorde med Ketil här i bloggen. Det är något vi länge velat göra och nu fick vi chansen och tackar Ketil ännu en gång så mycket för att han ställde upp och jag måste säga att han bjöd på några riktigt härliga svar, vad tycker ni?

 

Ketil Kronberg (bildkälla: www.ibkdalen.se)

 

Hej Ketil,

Berätta gärna lite kort om dig själv och vilken anknytning du har till Dalen.

37 år ung norrman, född och uppväxt i Oslo. Bor på Tomtebo tillsammans med min sambo Johanna, hennes barn Emil 10, Liv 8 och våra gemensamma Lily 4 och lille Elis 1. Just nu föräldraledig men annars rörmokare på heltid.

Innebandytränare för GUIF P07 och GUIF F09. På somrarna arrangerar vi ett innebandyläger som heter Ketil Camp.

Jag värvades till Dalen år 2006 av Urban Karlsson som jag kände sedan tiden då han var förbundskapten för Norska landslaget. Det har jag inte ångrat en sekund! Jag känner starkt för föreningen och alla spelare, ledare, volontärer och eldsjälar i alla led som jag lärt känna.

 

När började du spela innebandy?

Jag började spela innebandy 1997, när jag var 17 år.

 

Vilken är din moderklubb?

Holum IBK

 

När insåg du att du var duktig på innebandy?

Det kändes bra ganska snabbt, jag spelade mitt första VM tre år senare.

 

Hur länge har du spelat med Dalen?

2006-2010 och 2011-….

 

Har du hållit på med några andra sporter, eller var det alltid självklart att det skulle bli just innebandy?

Fotboll och hockey. Med tanke på att jag började så sent var det aldrig självklart men när jag väl började så var jag fast direkt.

 

Hur kommer det sig att du spelar med nummer 25 på ryggen?

Jag hade spelat med nummer 5 både i mitt norska klubblag och landslaget. När jag kom till Dalen så var 5:an upptagen av Peter Sundelin (tidigare innebandyspelare numera kroppsbyggare 😉 ). Jag försökte köpa den för 2000:- men Sudden var omutbar. Då blev det 25 istället.

 

Har du uppnått din målsättning inom innebandyn, eller har du några personliga mål du fortfarande vill uppnå under din karriär?

Innebandyn har gett mig otroligt mycket, jag haft fått resa mycket, spelat nio VM, haft äran att möta världens bästa klubb- och landslag. Jag är stolt över det jag gjort inom innebandyn hittills men jag är helt klart hungrig på mer. Ett SM-guld är givetvis en målsättning.

 

Har du, eller har du haft någon förebild eller favoritspelare du sett upp till inom innebandyn?

Många innebandyspelare har inspirerat mig genom åren! Ingen nämnd ingen glömd.

 

Vilket är ditt bästa innebandyminne?

NM-guld med min moderklubb Holum IBK år 2004 samt när vi med Dalen slog ut Storvreta i femte avgörande semifinalen säsongen 2012/2013. Året innan slog vi ut Pixbo i semifinalen inför ett fullsatt (det har hänt!) och kokande Umeå Energi Arena, det var häftigt.

 

Det råder ingen tvekan om att du gjort många poäng under åren, men om du själv skulle välja. Tycker du att det är roligare att göra många poäng eller snygga poäng?

Det ena behöver inte utesluta det andra – man kan göra många snygga 😉

 

Tack vare en tidigare artikel i innebandymagazinet som bland annat uppmärksammades i poddcasten Innebandysurr har det blivit känt i innebandykretsar att du tidigare varit medlem i en rappgrupp. Jag tror att det är många som är nyfikna på detta! Berätta gärna lite om din tid som rappare, exempelvis när du började rappa, hur länge höll du på, vad var ditt smeknamn och rappar du än idag?

Först och främst har jag inte tidigare varit med i en rappgrupp, jag är fortfarande officiell medlem. Precis som med Dalen är det en livslång kärleksrelation. Gruppen heter ”Loudmouf choir”, vi har bl.a gett ut ett album (Cameltoe) som överraskade sålde bra i Japan och varit förband till ”Wu tang clan” på Frognerstadion i Oslo 2005.

Mitt artistnamn är Luigi Loudmouf som koppling till mitt yrke som rörmokare. Det händer att jag rappar fortfarande, men då ska man vara på rätt plats vid rätt tid för att få vara med om det, haha.

Bli först att kommentera