Kategori: IBK Dalen herr

Dagens SSL: Imponerande vinst för damerna och en stark bortafajt för herrarna

Av , , Bli först att kommentera 0

Många tryckningar på tangenterna idag, en naturlig följd av att det spelats flera Dalenmatcher samma dag. Det grämer mig oerhört att matcherna krockade, i sann slöar-anda på en lördag begav vi oss hem för att i soffan avnjuta bortamatchen mellan Dalen och Falun i herrarnas superliga.

Samtidigt spelades en minst sagt viktig batalj mellan Dalen och Jönköping på hemmaplan i damernas superliga. En match som slutade med Dalens första vinst på hemmaplan för säsongen och vilket sätt de gjorde det på också!

 

Dalen – Jönköping (9-2) (Svenska superligan dam)

Dalen gjorde hela nio mål mot gästande Jönköping och vann med slutresultatet 9-2, ett riktigt styrkebesked! Poängbäst i Dalen blev hat-trickskytten Anna Skyltbäck som även stod för en assist, följd av Sandra Törnqvist som vilade senast mot KAIS Mora, men stod för två mål och ett assist i matchen mot Jönköping idag.

De tre poängen innebär att Dalen nu är riktigt nära att klättra upp på en slutspelsplats i tabellen, samtidigt som lite ytterligare avstånd skapas neråt. Och vad oerhört viktigt att få vinna på hemmaplan och samtidigt få riktig islossning målmässigt!

Det skrivs ofta om Dalens tajta och skickliga försvar, men samtidigt nämns även inte sällan Dalens svårigheter att göra mål, möjligen är dock detta bara början på skriverierna som kommer följa: Extra extra Dalens offensiv GLÖDHET?!

 

Falun – Dalen (4-3, övertid) (Svenska superligan herr)

Alltså, låt oss tala klarspråk. Dalens förutsättningar idag var allt annat än goda. De senaste två matcherna mot Falun har slutat med förluster, en jämn förlust respektive en riktig plattmatch. Det är dock inte detta i sig jag huvudsakligen syftar på. Inför dagens match konstaterade vi när laguppställningarna presenterades att Dalen saknade i princip en hel femma(!).

Samtidigt ska jag tillägga att att Falun saknade (bland annat?) två av sina (tusen) stjärnor, Alexander Galante-Carlström och Omar Aldeeb vilka saknades på grund av skada respektive sjukdom. Inga dussinlirare precis, men ärligt talat har Falun ”något” större bredd än Dalen och det kändes inte riktigt som om det var en direkt fair trade-off. Dalen saknade till exempel: Marcus Berglund (c), Anton Åkerlund (f), Alexander Hedlund (f), Fredrik Edholm (f), Henrik Sjöström (b), Markus Lindström (b) och givetvis är Mattias Wallgren (b) fortsatt frånvarande på grund av långtidsskadan.

Dalen imponerade dock stort ändå, slet hårt som lag samtidigt som viktiga kuggar som Måns Parsjö-Tegnér, Jonas Svahn, Patrik Rokka, Mattias Ljunggren och Ketil Kronberg klev fram och visade vägen medan spelare som Johan Larsson och Ludwig Svensson verkligen tog chansen och stärkte upp det sargade Umeålaget och var högst bidragande till att Dalen inte bara höll jämna steg med hemmalaget Falun, utan rentav under en stor del av matchen ledde mot världens bästa lag, ett lag dessutom kraftigt förstärkta av stödet från hemmapubliken.

Falun lyckades hämta upp underläget 1-3 till 3-3 under den tredje perioden av matchen och vann sedan i övertid. Jag kan dock inte annat än i skrivande stund känna att Dalen gick vinnande ur den här bortamatchen ändå. Vilken jäkla stark insats av er ändå, Dalen!

Det känns inte rätt att utse någon matchens lirare, utmärkelsen får i stället gå till hela laget. Jag vill dock avsluta med att säga att det var riktigt roligt att få se Andreas Carlbom göra sitt första mål för säsongen med IBK Dalen! Han har sanneligen kämpat sig till och förtjänat det!

Dalen-Sirius (5-1): Ketchupflaskan och Månsterprocent, en jäkligt bra back och en lurig skytt

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja jisses, det råder ingen tvekan om att det spelas enormt viktiga matcher just nu och mötet mellan Dalen och Sirius i SSL-herr var inget undantag. Matchen var onekligen en kamp mellan två lag som slåss om samma poäng och samma slutspelsplats just nu.

När lagen möttes senast slutade det med vinst för Sirius, men det krävdes straffläggning och framför allt Joakim Olsson för att göra det. Jag har skrivit tidigare om att känslan inför Dalens matcher mot just Sirius brukar vara illavarslande redan som den är, att Sirius dessutom gått riktigt bra alltsedan tränare David Ahlmark gjorde comeback gjorde knappast den känslan bättre inför kvällens batalj.

Dalen å andra sidan fick spela med ett något mer komplett lag senast mot AIK och vann välförtjänt genom en gedigen laginsats och individuella spelare som briljerade. Dessförinnan har det dock gått betydligt tyngre, av olika anledningar.

Vi stod därför inför en riktig rysare i Umeå Energi Arena i kväll, en match som slutade med vinst för hemmalaget Dalen och otroligt viktiga poäng!

 

Dalen – Sirius (5-1) – Ketchupflaskan
Jag måste inledningsvis be att ni inte låter er luras av siffrorna, matchen var betydligt jämnare än vad de kan ge sken av. Faktum är att Dalens 3-1-mål gjordes först när det återstod mindre än tre minuter av tredje perioden(!). Då passade Sebastian Degeryd på att göra målet vi för stunden tänkte skulle ge oss lite nödvändigt andrum, men som dock till vår stora glädje i stället visade sig fungera som dunket som förmådde ketchupen att forsa över – Jonas Svahn sköt nämligen in två snabba mål därefter och cementerade därmed också sitt hat-trick!

Ja, i metaforen är Jonas Svahn flaskan och ketchupen målen… Kanske inte mitt bästa försök att måla upp någon slags metaforisk bild, men vad fasen! Det har varit en lång vecka 🙂

Jonas Svahn var dock en av Dalens två bästa spelare på planen, jobbade stenhårt i defensiven, var motorn i offensiven, passade och sköt (ja, ni läste rätt) och sköt! Det var en fröjd att se Jonas vinna närkamper mot två Siriusspelare på egen hand i offensiv zon, lika mycket som att se honom totalt avväpna en Siriuskontring som mynnade ut i just ingenting tack vare Svahns kvicka och smarta hemjobb. Vilken otrolig spelare han är, Jonas Svahn!

 

Månsterprocent

Den andra spelaren som förtjänar utmärkelsen som Dalens bästa spelare ikväll är förstås han med dryga 96-procenten i räddningar, om jag hastigt räknar utifrån de rapporterade skotten på mål. Oberoende av om detta stämmer, Måns Parsjö-Tegnér stod för ännu en viktig och stark insats idag och var likt matchen mot AIK orubblig! Tre insläppta mål på två matcher, jo tack, Måns är i en riktigt bra form 2018 och kommer nog tveklöst vara en av Dalens viktigaste vapen i kampen om att nå slutspelet!

 

En jäkligt bra back

Jag missade ju förresten första perioden, men tack vare att flyget från Stockholm faktiskt var i tid idag (hallelujah) hann jag dock glida in lagom i periodpausen och fick se både den andra och den tredje perioden. Och det gick förstås inte att missa hur (ursäkta) jäkla bra Lukas Harnesk är! Vinner närkamper och bollar, jobbar hemåt hårdare än någon annan och täcker skotten tveklöst. Lukas fick ju dessutom kompensera lite för Henrik Sjöström som saknades idag – skotten täcker inte sig själva. Lukas har länge varit lite av en personlig favorit hos mig med sitt hårda arbete på planen och det är så härligt att påminnas så här tydligt varför!

 

En lurig skytt

När jag är inne på backar vill jag även nämna Markus Lindström. Jag vet inte om ni också lagt märke till det, men om inte, ta er en närmare titt på hur noga Markus avväger sina skott när han får möjligheten och även var han placerar dem. Vi satt mycket bra till på läktaren idag, jag och Maria, för att se flera av Lindströms försök att näta och jag slogs av att han är riktigt lurig – ett av skotten sköts exempelvis noggrannt mellan benen på en försvarande spelare, lågt mot bortre stolpen där luckan definitivt fanns, men räddades av Tobias Steineck tack vare att bollen gick lite för mycket mot mitten av målet. Det är ingen slump att Lindström, trots något begränsad speltid, gjort fyra mål hittills under säsongen och jag blir inte förvånad om han kommer bjuda på några fler framöver.

 

Kommande matcher

Framöver väntar tuffa motstånd i form av Falun och Storvreta. Samtidigt är det kanske de allra roligaste matcherna att titta på, särskilt om Dalen spelar på den höga nivån de kan spela på. Särskilt hemmamatchen mot Storvreta den 17:e januari kommer bli något extra! Se till att vara på plats vetja!

AIK – Dalen (2-4): 500 poäng, backhandflippmål och Månster, samt matchen mot Mora och om spelare med pondus

Av , , Bli först att kommentera 0

Helgen bjöd på en ganska typisk innebandysöndag med hela tre matcher för Dalens lag, varav vi hade möjligheten att kika på två av dem, de båda SSL-matcherna. I dagens inlägg tänkte jag huvudsakligen bjuda på lite reflektioner kring Dalens matcher mot AIK respektive KAIS Mora, men jag har även viss anledning att kortfattat beröra IBF Dalens bortamatch mot Strängnäs i allsvenskan norra herr.

Före jag går in på dagens matcher vill jag dock börja med att gratulera Ketil Kronberg som genom sina två assist i matchen mot AIK nu har passerat 500 gjorda poäng i svenska superligan! #KungKetil

 

AIK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan herr)

Med tre mestadels nya formationer i Dalen var det med spänd förväntan vi kikade på Dalens bortamatch mot AIK nere i Solnahallen.

Matchen började visserligen förvånande lugnt, bortsett från Simon Götz tidiga mål för AIK, tempot var ganska lågt från båda lagen. Dalen kändes inte riktigt med från start, men en spelare som inledde starkt var dock Dalens Johan Larsson som inte tvekade i kampen om bollen. För vissa andra tog det lite längre tid att vakna till, men visst gjorde de det och efter lite drygt halva perioden började chanserna också komma.

Marcus Berglund gjorde Dalens första mål, en boll som kändes som om den med nöd och näppe var inne och kort därefter fick Dalen möjligheten att spela power play. Då passade Patrik Rokka på att skjuta in Dalens andra mål när han dammade till med ett mycket fint avslut på en genomskärande passning från Ketil Kronberg.

Förutom målen var det mycket glädjande att se Jonas Svahn på planen, likväl som att Dalen stod för några riktigt fina kontringar, vilka dock inte resulterade i mål.

 

Period två

I den andra perioden gick AIK ut något starkare än Dalen inledningsvis, forecheckade högre än i första perioden och tempot i matchen höjdes märkbart. Precis som i första perioden tog det lite tid för Dalen att komma igång, men snart kändes det som om Dalen var helt med i matchen och skapade fina chanser.

Andreas Carlboms bjöd på en riktig godbit med nymalet kaffe när han på egen hand försökte göra mål genom att lura ut både försvarare och målvakt för att sedan så när lyckas peta in bollen köksvägen. Det var väldigt nära att lyckas och hade varit ett riktigt highlight-mål i sådana fall!

AIK var dock inte utan chanser och Dalen bör skicka ett stort tack till Måns Parsjö-Tegnér som visade upp sina fina reflexer när han gjorde ett flertal kvicka räddningar med händerna och sålunda motade bort AIK:s samtliga försök till att göra mål.

När AIK drog på sig ytterligare en utvisning var känslan att det mycket väl skulle kunna bli en utökning för Dalens del. Hemmalagets box play höll dock undan Dalen, men två sekunder efter att AIK lyckats döda av utvisningen och Dalens andra power play i matchen gjorde Sebastian Degeryd vad jag valt att benämna ett mycket snyggt ”backhandflippmål” på returen från Ketil Kronbergs skott.

 

Tredje perioden

Även i den tredje perioden började AIK starkare än Dalen och skapade flera lägen de första minuterna. Måns Parsjö-Tegnér fick svettas för att hålla Dalens ledning intakt, men lyckades och stod för mycket fina räddningar!

Noterade förresten att AIK:s Kevin Haglund gjorde sin första match sedan han ådrog sig en hjärtmuskelinflammation. En duktig målskytt och underhållande person, mycket roligt för SSL att den dansande målskytten är tillbaka! I första bytet var han även så när på att göra mål och fick även chansen minuterna senare, men Parsjö-Tegnér gick vinnande ur båda situationerna.

AIK stod idel för pressen i tredje perioden, medan Dalen kämpade hårt och tajt för att hålla AIK borta och gå på kvicka kontringar så fort tillfällena gavs. Det kändes både nervöst, svettigt och oroligt, men när Dalen till slut gick på en kontring som rentav osade mål lång väg blev det slutligen Henrik Sjöström som till vår stora lättnad fick skjuta in bollen för Umeålaget. Samtidigt som Henrik utstrålade enorm glädje på planen fick våra grannar sin beskärda del av vår glädje när vi skrikandes firade Dalens 1-4-mål här hemma!

AIK lyckades visserligen få in ett mål i jakten på reduceringar, men Dalen stod på sig och Måns var orubblig i Dalens målbur. Mycket, mycket trevligt! Matchens lirare? Vad sägs om Måns-Parsjö-Tegnér?

Före jag rundar av reflektionerna kring denna match vill jag dock även passa på att förmedla en liten sågning till SSLplay som upprepade gånger visade repriser i samband med att frislag precis spelades igång, vilket resulterade i att vi tittare gick miste om flera igångspelade bollar. Och som bekant går det fort i innebandy, ett läge kan vara över på några ynka sekunder.

 

IBK Dalen – KAIS Mora (1-6) (Svenska superligan dam)

Jag tänkte även skriva några rader om Dalens hemmamatch mot KAIS Mora i svenska superligan dam som spelades tidigare under dagen. Jag och Maria tog oss ner till Umeå Energi Arena Vatten, alltså Dalens gamla hemmaborg, där det var gott om folk som bevittnade en betydligt jämnare match än vad både resultat och skottstatistiken ger sken av.

Dalen höjde sig spelmässigt efter den första perioden, skapade både lägen och goda chanser att näta, men om det varit något som förföljt Dalen mycket den gångna säsongen så har det varit just svårigheterna att få till det där viktiga slutmomentet när chanserna presenterat sig. Dalen missade i princip öppet mål, sköt i stolpe, missade näppeligen en straff och hade ett antal fina kontringsmöjligheter som var nära, men inte riktigt räckte till.

När Dalen spelade spel sex mot fem under de närmare fem återstående minuterna av tredje perioden och fortsatte göra så trots att Mora gjorde mål i öppen kasse, var känslan att Dalen framför allt gick för att träna på spel sex mot fem och även hoppades på att få göra minst ett mål till.

Dalen stod trots uteblivna mål i spelformen ändå för stark press med den extra utespelaren på planen och skapade några riktigt fina chanser, inte minst när Frida Eriksson sköt bollen i stolpen var känslan att det låg i luften.

 

Matchens spelare och fokus framåt

Felicia Lilja utsågs, välförtjänt, till matchens spelare. Lilja som stod för Dalens enda mål i matchen, assisterad av Linnea Nylén, var utöver målet inblandad i ett flertal starka spelvändningar likväl som en viktig fysisk närvaro på planen i närkamperna, men likväl viktig i den tydliga viljekampen som utspelade sig på planen mellan de båda lagen. Jag och Maria pratade om just det, Liljas pondus på planen, en spelare som spänner upp sig och liksom utstrålar ”jag viker aldrig ner mig”. Det känns som en viktig kvalitet i ett lag som fått sin beskärda del av motgångar.

Slutligen konstaterar jag rent krasst att det inte är mot just Mora som Dalen bör räkna med att vinna sina poäng under andra halvan av säsongen. Det gäller nu för Dalen att ta med känslan av allt som de faktiskt gjorde bra under matchen, skaka av sig förlusten och fokusera på att ge allt i de kommande matcherna mot Jönköping och Warberg. Då kan poängen mycket väl börja komma!

 

Strängnäs – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra herr)

Jag såg som sagt dessvärre inte matchen, men följde den via iBIS. Jag noterade bland annat att Dalen var väldigt nära på att hämta upp matchen från ett mycket tungt underläge där hemmalaget ledde med hela 5-0, men dessvärre räckte det inte hela vägen.

Två glädjande saker värda att nämna är dock:

1. Fredrik Edholm är tillbaka i spel och stod för hela fem poäng (3+2) i hans comeback! Mycket starkt av Fredrik och glädjande förstås, trots förlusten.

2. Nyförvärvet Oskar Tafvelin dröjde inte med att hitta poängprotokollet i sitt nya lag och gjorde genom assisten i matchen mot Strängnäs sin första poäng i Dalens tröja. Det gillar vi!

 

Nytt år – nya tag: Halvtidsreflektioner om Dalens fyra elitlag och vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 0

Nytt år – nya tag.

Jag syftar delvis på bloggen och podden, när nu serierna äntligen börjar köra igång igen kommer det också komma mer inlägg framöver. Framför allt syftar jag dock på Dalen.

För visst känns det lite så att varken Dalens lag i allsvenskan eller svenska superligan kan vara helt nöjda efter den lite drygt första halvan av säsongen? Och då menar jag inte såsom tränare i allmänhet uttrycker sig kring nöjdhet i förhållande till prestationer, det ingår ju förstås i deras arbetsbeskrivning att aldrig vara helt nöjda, utan jag menar att det funnits delar av säsongen som gärna kunde ha fått se annorlunda ut inför juluppehåll m.m.

Allt har förstås inte varit katastrof, verkligen inte, jag tänkte dock skriva några rader om de respektive lagen för att summera några tankar kring första halvan av säsongen och förhoppningarna inför den kommande halvan och kanske något om vad jag upplever är en rimlig målsättning för de respektive lagen.

 

IBF Dalen dam

I damernas allsvenskan norra har jag förstått att Dalen har genomgått en förändring av spelsystemet inför denna säsong och även hade räknat med att det skulle ta tid att komma in i det nya systemet och att få spelet att sitta. Jag har visserligen bara hunnit med att se två av deras matcher hittills under säsongen, vilket dessvärre medför att jag har begränsade möjligheter att försöka mig på någon slags analys, men utan tvekan är det förstås så att Dalen hade hoppats på att få med sig några fler poäng under de matcher som spelats än vad det i slutändan blivit.

Samtidigt har Dalen visat på en viss uppåtgående trend ju längre säsongen lidit och strax före juluppehållet spelades bland annat två jämnare matcher mot seriens båda topplag. Flera av förlusterna under säsongen har dessutom varit knappa, medan vinsterna varit riktiga urladdningar mot de båda övriga lagen i bottenskiktet där även Dalen befinner sig, med en ganska tuff poängskillnad upp ovanför strecket.

Det är tufft att spela i en serie med så få lag, där hela tre av åtta lag kan bli nedflyttade. Om jag förstår seriesystemet rätt för damernas allsvenskan norra beror det dock mycket på huruvida något lag från norra kvalar upp till svenska superligan, likväl som om något lag blir nedflyttat från svenska superligan och då skulle placeras i allsvenskan norra. Om tabellerna skulle sluta såsom de ser ut i nuläget skulle det såsom jag tolkar det till exempel innebära att Dalen håller sig kvar i allsvenskan.

För Dalens del handlar det realistiskt om att säkra sjätteplaceringen i tabellen snarare än att blicka upp mot femteplaceringen och den garanterade säkerheten. Det ska noteras att det skiljer hela elva poäng mellan placeringarna fem och sex i tabellen för tillfället och jag tror att det blir tufft, visserligen inte omöjligt, att klättra någon placering. Det ska dock bli mycket intressant att följa Dalens framgångar under andra halvan av säsongen, är det nu det vänder?

 

IBF Dalen herr

I herrarnas allsvenskan norra ligger Dalen näst sist i en oerhört jämn tabell. Det skiljer mindre än tre poäng mellan placeringarna sju till elva i tabellen, men jag tycker även att det är intressant att kika lite närmare på hur poängen samlats ihop. Dalen har lika många vinster under ordinarie tid (4 p.) som fyra av fem av de lag som ligger strax ovanför Dalen i tabellen, men däremot har de andra lagen till skillnad från Dalen även tagit poäng genom oavgjorda resultat och vinster i övertid.

Förutom vinsten mot Salem har Dalen huvudsakligen tagit poäng mot lag som ligger i ungefär samma del av tabellen som de själva. Med halva säsongen kvar att spela har Dalen allt i egna händer vad gäller att försöka säkra kontraktet, men det gäller främst att vinna viktiga matcher mot lagen som likt Dalen kämpar för överlevnad. Det kan bli nyckeln till att säkra kontraktet i allsvenskan.

I skrivande stund känns det förstås även nära till hands att ännu en gång nämna nytillskottet Oskar Tafvelin (från Gamla Stan) som förhoppningsvis kommer kunna bidra med viktig bredd i truppen. Jag tror även att det blir viktigt för Dalen framöver att hitta balansen i matcherna för hur hårt och högt tempo de ska spela med under delarna av matcherna, likväl som att hitta balansen i fråga om när det är dags att gå ner på folk. Överlag har jag upplevt att Dalen har lätt för att skruva upp tempot och gå hårt framåt tidigt i matcherna, vilket är mycket underhållande att titta på, men även har fått konsekvenser i slutskedet av matcherna då orken tryter.

Tillgången till en något bredare trupp under andra halvan av säsongen, samt att våga använda sig av fler spelare längre under matcherna tror jag kan bli en avgörande faktor för att plocka fler poäng framöver. Samtidigt finns en tydlig koppling mellan bredden i truppen och kontinuiteten i formationerna och de spelare som flyttas upp till IBK, jag tänker bland annat på Ludwig Svensson, Daniel Sonidsson, Alexander Rönnlund och Niclas Brohlin-Ljung, vilka inte spelar heltid i något av lagen.

Det är svårt att säga hur tränarna bör förhålla sig till detta, att spelarmaterialet de har att använda sig av kastas om ganska ofta, men rimligen handlar det om att i största möjliga mån försöka få kontinuitet i de övriga formationerna och att de inte konstrueras på ett sätt som gör dem beroende av spelare som spelar i båda lagen. Jag tror också att det är av denna anledning vi ofta ser att de nämnda spelarna matchas ihop, medan övriga formationer huvudsakligen består av de mer fasta spelarna i IBF.

Nå, det ska bli riktigt roligt att följa laget under den andra halvan av säsongen! Säkrar de kontraktet? Jag hoppas verkligen det!

 

IBK Dalen dam

I svenska superligan har Dalen haft en ganska tuff inledande halva av säsongen, framför allt på hemmaplan. Spelmässigt har jag upplevt att Dalen borde ha fått med sig i vart fall ytterligare sex poäng av de matcher jag varit nere och kikat, men det har också funnits anledningar till att matcherna förlorats.

Dalen har trots stundvis riktigt fint spel haft väldigt svårt att sätta chanserna och laget ligger näst sist i tabellen vad gäller gjorda mål. Dalen är å andra sidan duktiga på att hålla nere antalet insläppta mål också, men visst finns det mer att ta av i offensiven.

Jag har även tidigare skrivit några rader om vikten av att ta vara på kontringslägena som ges. Det har varit en tydlig skillnad från match till match hur spelarna tagit vara på lägena när de uppkommit genom att antingen enhetligt och distinkt gå för kontringen (bra), eller att tillfällena i stället mynnat ut i ett slags halvbyte medan någon går på soloräd och chansen ebbar ut i ingenting (mindre bra).

Vad jag hoppas på att få se mer av från Dalen under den andra halvan av säsongen utöver det starka försvarsspelet är ett anfallsspel som når fler och mer bestämda avslut när lägena skapas, likväl som ett kontringsspel som inte tvekar. Det vore förstås även både roligt och viktigt att plocka poäng på hemmaplan. Kvaliteterna finns absolut i laget, nu gäller det bara att de får komma fram ännu mer de kommande matcherna!

Värt att nämna är ocså att Dalen precis har meddelat värvningen av målvakt Amie Nilsson som gått RIG och är tänkt som ersättare för Maria Häggström som lägger ner elitsatsningen för att fokusera på sina studier. Det ska bli intressant att se vad Nilsson kan bidra med till laget!

Målsättningen? Det är visserligen bara fyra poäng upp till sjuan i tabellen, men med tanke på ojämnheten i spelet handlar det realistiskt om att i första hand säkra kontraktet. Allt annat är sekundärt. Lyckas Dalen däremot hitta formen tidigt under andra halvan av säsongen kan det så småningom bli aktuellt med att även våga blicka uppåt, men i skrivande stund kan jag inte se att det handlar om något annat än att hålla sig kvar.

 

IBK Dalen herr

Det är med ett visst vemod jag summerar Dalen denna vid denna tidpunkt. Den dåliga smaken från de förlorade matcherna senast sitter dessvärre kvar och det känns osäkert vad vi kommer att få se under den andra halvan av säsongen.

Det positiva? Dalen har stundvis varit starka, spelat enhetligt och plockat viktiga poäng mot svåra motståndare. Laget har även trots tunga avbräck lyckats samla ihop tillräckligt med poäng för att knipa en slutspelsplats i tabellen och ligger för tillfället åtta i tabellen. Allt ligger med andra ord helt och hållet i egna händer vad gäller huruvida Dalen ska spela slutspel under våren, eller ej.

Jag måste förstås även nämna nytillskott för säsongen som Alexander Hedlund och Pär Forsman som tillsammans med spelare som Anton Åkerlund och Markus Lindström stått för en överlag kontinuerligt bra insats under säsongen.

Det negativa? Dalen har även stundvis varit mycket svaga, haft svårt att få igång formationerna som faktiskt ska kliva in och avgöra matcherna, svårt att sätta chanserna och förlorat matcher mot motståndare de inte haft råd att förlora mot. Dalen har till exempel förlorat båda mötena mot Örebro och ett av mötena mot Team Thorengruppen, vilket var nio poäng Dalen egentligen behövde säkra för att inte riskera att gå miste om slutspel denna säsong.

För en stund sedan bekräftade dock Fredrik Edholm att han är på väg tillsammans med laget ner till Stockholm och matchen mot AIK(?) under morgondagen. Uppdatering: Såsom en läsare påpekade för mig har det visat sig att Edholm står med i laguppställningen för IBF i matchen mot Strängnäs. Syftet är förstås att Edholm ska få komma igång för att spela med IBK så småningom, men likt Andreas Carlbom har han nu alltså fått speltid efter skadan i Dalens lag i allsvenskan.

Det är dags för comeback – och vilken viktig tidpunkt för Dalen att få tillbaka Edholm! Fredrik har ju missat hela första halvan av säsongen på grund av skada och har förutom några straffar bara kunnat stötta Dalen från sidan av planen. Det ska bli väldigt roligt att få se Fredrik Edholm i spel igen – och motståndarna kan få det hett om öronen när han avlossar sina dragskott!

För Dalens del handlar andra halvan av säsongen om att säkra slutspelsplatsen, vilket realistiskt är någon av placeringarna 6-8 i tabellen. Höllviken, Jönköping, Sirius och AIK jagar samtliga på underifrån, men största hotet torde Sirius och Höllviken stå för.

Nu gäller det att vinna viktiga matcher mot lagen som ligger nedanför slutspelsstrecket i tabellen och även fortsätta lugga poäng från några av topplagen. Det sistnämnda är Dalen traditionellt duktiga på, medan det å andra sidan brukar vara kämpigare mot lagen längre ned.

Det finns ett nästan klassiskt uttryck om Dalen som handlar om att det finns inga lätta matcher för Dalen, känslan är att det alltid är små marginaler, oavsett motstånd, när Dalen vinner. Nu hoppas jag att de små marginalerna tillsammans med tillskottet av Edholm och förhoppningsvis någon eller några fler spelare kan göra skillnaden för att säkra slutspelsplatsen.

Därutöver hoppas jag att Dalens första två formationer kan vakna till ordentligt och komma igång även i målproduktionen. Det har inte varit katastrof, men det har varit en alldeles för ojämn nivå och nu gäller det att hitta formen och vässa till den ordentligt inför ett förhoppningsvis stundande slutspel.

Kämpa Dalen!

Innebandy på jobbet, juldagsinnebandy, poängligan i div. 2 och #ibsilly-rykten

Av , , Bli först att kommentera 0

Eftersom min fru och vapendragare när det kommer till innebandy har fullt upp med annat den här helgen blir det inget poddavsnitt i dagarna, så jag tänkte i stället ta tillfället i akt att kolla till läget i norr och nämna ett spännande julevent för oss innebandyentusiaster.

 

Innebandy på jobbet

Jag fick en oväntad fråga på jobbet om jag skulle vara intresserad av att hålla i någon slags innebandyövningar/tävlingar under en större träff med vår region i företaget under våren. Jag fick förstås frågan på grund av att det är allmänt känt bland mina kollegor att jag älskar innebandy.

Och visst låter det riktigt roligt, men alltså, folk verkar överlag ha lätt för att missta min nördiga passion för innebandy som om jag faktiskt kan spela innebandy på någon slags nivå. Well, om korpen hade en farmarliga så skulle det förmodligen vara en lämplig nivå, men nu börjar jag fundera på om jag kanske måste ta upp mixinnebandyn på Iksu igen eller något för att inte skämma ut mig helt och hållet… Nåja!

Arbetskollegorna verkar riktigt (oväntat) taggade på att vi ska spela matcher och jag har fått veta att vi har flera riktiga vinnarskallar också. Det var lite överraskande måste jag säga, eftersom vi haft tankar på att dra igång någon slags regelbunden innebandy sedan en tid, men det visat sig svårt att hitta tillräckligt många som varit intresserade för att vi ska kunna komma igång på riktigt. Kanske blir detta startskottet?

 

Juldagsinnebandy

Våra kära grannar i norr, Gamla Stan IBK, bjuder på het innebandy under juldagen då det arrangerats en spännande match mellan Gamla Stans lag som gör det riktigt bra i division 1 som ställs mot ett lag bestående av föredetta spelare och intressanta profiler i norr. Låter det spännande?

Gå in och kika på Gamla Stans konto på twitter eller facebook och läs mer om vilka som presenterats och få information om själva eventet.

Det går av stapeln den 25 december kl. 15.00 i Balderhallen (Skellefteå). Jag och Maria har redan bokat in oss, det kommer bli riktigt skoj!

 

Poängliga – Herrar Division 2 Norra och lite #ibsilly

Jag känner mig lite skyldig, efter mitt felaktiga antagande på twitter nyligen om att Jim inte låg etta i poängligan, haha, så jag tänkte kolla till läget lite för att se hur det går för några gamla Dalenprofiler som lirar i division 2.

Med nio spelade matcher vardera ligger Jim Johansson på en stark första placering med 56 poäng inspelade, tätt följd av Peder Bodén som spelat ihop 47 poäng.

Peders broder Alexander hittar vi på en nionde plats med 21 poäng efter sex spelade matcher. Därefter har vi Johan Eriksson som spelat in 14 poäng på sex matcher vilket lämnar honom på plats 19. Det finns dock en hel uppsjö av gamla Dalenspelare i denna serie, mycket tack vare att många av dem spelar i IBK Umeå norr.

Och på tal om spelare som spelat med Dalen… Jag har ryktesvägen hört att några gamla spelare tränat med IBK Dalen på sistone och har även hört att Fredrik Edholm är allt närmare att kunna börja spela igen. Det betyder kanske ingenting, men jag har mina förhoppningar… 🙂

Jag noterade även i iBIS att Jonas Svahn(!) står med i laguppställningen för IBF Dalen mot Djurgården under morgondagen, likväl som Andreas Carlbom. Vilka slutsatser drar ni av det här? Tror ni att det blivit något fel, eller kommer vi att få se dem spela?

Är Carlbom på väg tillbaka från skadebekymren? Ska Svahn förstärka centersidan i IBF Dalen, eller är han bara väldigt spelsugen?

 

Dalenmatcher att hålla koll på

IBF Dalens damer har för närvarande ett uppehåll till 13 januari efter att ha spelat matcher nyligen mot de båda topplagen Örnsköldsvik och RIG vilket slutat med två knappa förluster.

I eftermiddag, kl. 17 spelar IBK Dalens damer borta mot Malmö FBC, en minst sagt viktig kamp om poängen mellan de båda lagen. Matchen verkar dock dessvärre inte sändas, vad jag kan se. Förhoppningsvis får vi dock rapporter i Sportswik från matchen.

I morgon, söndag, spelar IBF Dalens herrar hemma mot Djurgården kl. 14, vilket är en match jag tänker att jag ska se på plats. Det är dags att publiksnittet höjs!

På tisdag spelar Dalens herrar borta mot Team Thorengruppen kl. 18.30, ett derby jag sett oerhört mycket fram emot och som det grämer mig extremt mycket att jag kommer missa. Det ser rentav ut som om jag inte kommer ha möjlighet att se den på SSL-play heller, men det återstår att se.

Storvreta – IBK Dalen (4-6): Ett kryddigt Dalen, direktskottet och kaffe med choklad

Av , , Bli först att kommentera 0

Det behövdes verkligen någonting extra för att skölja bort den dåliga eftersmaken från Faluns middagsbjudning i söndags. Inför matchen kändes det lite som om tallriken stod serverad under en sådan där silverkupol, ni vet, som de bland annat använder på hotell för att hålla maten varm. Vad som väntade där under visste vi inte ännu, men känslan var att vi antingen skulle få hugga in på ett extremt revanschsuget och kryddigt Dalen, eller få smaka på rester från söndagsmatchen.

Redan från matchens första period stod det dock klart att vi skulle bjudas på något helt annat än plattmatchen senast. Javisst, tjugo minuter spelad tid och borta var den unkna smaken, ersatt av en förväntansfull längtan efter mer och såhär efter matchen kan jag knappt minnas när jag njutit så mycket av en bortamatch senast.

 

Storvreta – IBK Dalen (4-6)

Dalen spelade matchen på två formationer och med John Stiglund i målet. Visst kändes det som om Dalen hoppades på att få en stark inledning i matchen, vilket brukar göra en stor skillnad på hur matchbilden sedan artar sig för Umeålaget.

Dalen inledde första perioden med ett flertal fina kontringar från Marcus Berglund, Anton Åkerlund och Marcus Berglund tillsammans med Viktor Nystedt och Henrik Sjöström. Viktor följde med väldigt fint i anfallsspelet med hjälp av hans imponerande kvickhet. Stundvis varvades Patrik Rokka in i både första och i andra formationen och även Johan Larsson fick ett byte i slutet av matchen.

Till skillnad från den för Dalens del mållösa tillställningen mot Falun, var det mycket glädjande att se Marcus Berglund snyggt sätta matchens första mål tidigt i första perioden. Samma Berglund som dessvärre även råkade dra på sig en utvisning i slutsekunderna av första perioden… men, det är sådant som händer när man är het – och Berglund var riktigt het i dagens match!

Storvreta då? Ja, Robin Nilsberth sköt sedvanligt ett antal skott i täck och Valdemar Ahlroth gjorde mål på Dalen ännu en gång. Allt eftersom matchen gick synes dock allt mer att Mattias Ljunggren gjorde det jobbigt för Ahlroth. Bara en känsla? Nja, visst såg han märkbart frustrerad ut och gav Ljunggren någon blick emellanåt..?

 

Period nummer två

Dalen inledde andra perioden med att skickligt döda av hela det numerära underläget, nå, efter att Storvreta fick en galen ribbträff förstås. Viktor Nystedt och Jonas Svahn gjorde det riktigt bra, rentav Svahntastiskt bra och tiden rann ut, Marcus Berglund fick åter kliva in på planen igen.

Minuterna senare fick Dalen frislagsläge där Ljunggren stod välplacerad och såg redo ut för att skjuta. Mest på skoj sa jag till Maria att ”nu blir det frislagsmål, Ljunggren skjuter!”. Det ironiska? Mattias Ljunggren sköt – och visst var det mål! Kaboom! Och plötsligt händer det, att jag fick rätt det vill säga!

Glädjen fortsatte när Viktor Nystedt kom som skjuten ur Ljunggrens kanon och fint lade in bollen bakom Viktor Klintsten i Storvretamålet, assisterad av Alexander Hedlund!

När sedan Lukas Harnesk(!) med ett direktskott dundrade in Dalens fjärde mål, assisterad av Mattias Ljunggren, var glädjen här hemma helt galen! Inte på något sätt en given målskytt, men jag tycker att Lukas kämpat sig till ett mål under säsongen… även om jag trodde att det skulle komma i samband med att han sprungit sig till ett friläge snarare än genom ett dunderskott utifrån. Lukas som har ett ganska bra slagskott, något vi dock (oftast) bara får se under uppvärmningarna…

Hedlund vann bollar, Svahn vägrade lämna över bollen till motståndarna och stod för riktigt vassa passningar, Ljunggren var tuff i försvarsspelet och tvekade inte att både skjuta och bidra med fina passningar för att sätta igång kontringarna. Ja jisses, det var mycket som kändes bra efter två perioder mot Uppsalalaget. Och jag ska förstås inte glömma att nämna John Stiglund som stod för både vassa räddningar och fina utkast!

 

Period nummer tre

I inledningsminuterna av perioden åkte Lukas Harnesk ut och Robin Nilsberth reducerade till 2-4 för Storvreta i det numerära överläget. När Storvreta därefter växlade upp allt mer blev det allt mer nervöst här hemma i soffan.

Dalens time-out tycktes ge ett visst andrum och Dalen återvann lite momentum. Chanserna haglade tätt åt båda hållen, något mer åt det hårt pressande Storvreta. Kombinationen av en stekhet John Stiglund och ett hårt uppoffrande Dalen som täckte bort returer och gjorde det allmänt svårt för hemmalaget att peta in bollarna.

När Marcus Berglund sköt bollen i målramen trodde vi att Dalens femte mål skulle sitta, men i stället fick vi hålla andan till bytet därefter då Sebastian Degeryd äntligen fick göra mål! Degeryd som slitit så hårt för det!

Storvretas Albin Sjögren ville dock annat och sköt kliniskt in 3-5 bakom Stiglund. Med åtta minuter kvar av tredje perioden kändes det som om det skulle fortsätta vara en nagelbitare.

Kort därefter började publiken jubla i IFU arena eftersom Alexander Rudd klev in på banan. Många långa nervösa minuter och sekunder därefter, ett mål dömdes bort för Storvreta på grund av en hög klubba.

Ketil Kronberg missade Storvretas öppna mål(!) och straffades direkt när Storvreta satte 4-5 med klockan på 19.11 in i tredje perioden. När Ketil Kronberg fick chansen på nytt att lägga in bollen i den tomma buren i slutsekunderna av matchen missade han dock inte!

 

Avslutande reflektioner

Vi vågade knappt tro på tre poäng där mot slutet av matchen, men visst blev det så att Dalen fick med sig samtliga tre poäng hem. Dalen som förmodligen var ganska uträknade av många inför matchen och jag ska erkänna att jag och Maria kände en ganska stor oro. Dalen har en hög högsta nivå, men frågan var om Storvreta borta var den match de skulle lyckas plocka fram den.

Det kändes riktigt bra att ha fel och även obeskrivligt skönt att se ett Dalen som inte bara följde spelplanen till punkt och pricka, utan även visade prov på ett imponerande kontringsspel och även lyckades sätta lägena när de presenterade sig.

Ikväll var Dalen långt ifrån en dålig eftersmak… Snarare en god bit elegant choklad till en kopp nymalet och nybryggt kaffe av finaste kvalitet. Mmm… IBK Dalen!

Gårdagens Dalenmatcher: Umeåderbyt, supertaggad, ett patenterat skott och passiviteten(…)

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett lite kortare inlägg, men jag tänker gottgöra er någon gång senare i veckan genom att bjuda på en riktigt trevlig spelarintervju jag medvetet hållit lite på. Jag och Maria har även planer på att spela in nästa poddavsnitt redan nästa helg om allt går som vi har tänkt. Och det finns en hel del spännande saker att prata om vill jag lova! Först tänkte jag dock summera mina tankar efter gårdagens matcher där jag osedvanligt inte följer kronologisk ordning. Först ut blir alltså IBF ”Dirty” Dalens bortamatch mot hemmalaget Umeå City i herrarnas allsvenskan norras första Umeåderby.

 

Umeåderbyt

Matchen slutade med de talande siffrorna 9-3 till Umeå City och jag skulle summera den ungefär såhär: två jämna perioder med chanser åt båda hållen och en tredje period där det gällde att koppla greppet. Umeå City var ruggigt effektiva direkt, gjorde mål på första skottet och det dröjde inte länge förrän andra och sedan tredje målet var inne också. Luften gick ur Dalen som aldrig återhämtade sig, eller orkade rycka upp sig tillräckligt för en upphämtning. Umeå City kunde ganska komfortabelt utnyttja Dalens alla misstag när de försökte jaga reduceringar och gjorde några fina mål.

 

Provokationen och en uppmaning till skärpning

Något som provocerade mig lite, vilket givetvis var tanken också från sekretariatet, var att de spelade upp DirtyDalens ”Gameday” i högtalarna både i slutminuten av matchen och även efter att matchen var över. Lite osnyggt, provocerande och nederligt, haha. Jag ska erkänna att jag tycker att det är både vidrigt och lite kul på samma gång.

Dessvärre om jag ska känga inramningen vad gäller musiken något, vilket jag faktiskt gör rätt ofta ändå (let’s face it, det behövs!), så måste jag påpeka att jag faktiskt inte alls begriper mig på valet av att spela metal, hårdrock och diverse rock som helt saknar takt för att trigga publiken i viktiga sekvenser under matcherna.

Alltså, hör ni det där? Det är ljudet av INGEN SOM KLAPPAR! Skärpning nu! Och det gäller alla som känner sig träffade, verkligen inte bara Umeå City – det är ett alldeles för vanligt fenomen även i svenska superligan. Det är ingen idé att gång efter annan slänga igång någon låt på måfå som helt saknar takt, ta tillvara på chanserna att spela musik som faktiskt taggar publiken och gör det till en upplevelse. Vad är vitsen annars, frågar jag mig.

 

Taggad – supertaggad – Ludwig Svensson?

Ja, Ludwig Svensson var taggad och gjorde vad jag kunde se från läktaren sitt bästa för att leda Dalen hela matchen. Dirigerade medspelare, kämpade och slet, stångade iväg en motspelare och fick sitta av två minuter i första perioden, men stod sedan för ett mål i matchen också. I tredje perioden fick Svensson även agera center. Det var riktigt kul att se Svensson spela mycket och få ta för sig! En skicklig och underhållande spelare som inte fått mycket speltid i svenska superligan ännu, men som på sikt lär etablera sig allt mer där. Måtte han bara lära sig tygla sig något och rikta energin där den behövs 🙂

En annan spelare jag banne mig blir mer och mer förtjust i varje gång jag ser han spelare är Jonathan ”showman” Larsson. Jag lade till ett litet smeknamn där som jag börjat använda när jag pratar med Maria om Larsson. Ja, han är en riktig showare och jag gillar det väldigt mycket! Det bjuds på zorros, iskalla dragningar och fina straffar när Jonathan spelar innebandy och han ser även klart starkare ut nu än vad han gjorde under Scandic cup också, orkar mer. Håll ett öga på honom när ni tar er ner och kikar på IBF Dalen!

 

IBK Dalen – Sirius (Svenska superligan, herr)

Jag har ingen större lust att återge hela matchen här, det blir lite svepande i stället.

Överlag en ganska tempofattig och tråkig match där Dalen borde tagit tre poäng, men Sirius var imponerande effektiva i power play och det sedan uppstod en sekvens i slutminuterna av ordinarie tid som tyvärr förtog en del av nöjet med att kolla på matchen. Jag återkommer till det, jag vill dock inleda med några av de positiva sakerna jag ändå tog med mig från matchen.

Markus Lindström fortsätter göra mål! Det är också roligt att se honom växa både vad gäller tryggheten med bollen och i spelet överlag!

Mattias Ljunggren fortsätter spela riktigt bra även i det offensiva spelet, står för fina passningar och rör sig på ett sätt som gör att han får fina skjutmöjligheter – men, flera gånger kom passningarna inte, vilket kändes slösaktigt av fint förarbete och som jag hoppas kan slipas bort mer och mer.

Viktor Nystedt sköt ett patenterat ”vad gör han, det där kommer aldrig… MÅL!”-mål och får det att se så enkelt ut också, damn!

En sista värd att nämna är Anton Åkerlund som jag skämtsamt skojade har blivit en uttalad fjärdemålsskytt i Dalen, alltså inte att han skjuter fyra mål utan att han skjuter Dalens fjärde mål i matchen såsom han även gjorde mot AIK senast. Jag nämner det dock inte för att lyfta fram min lite tama vits, utan därför att målet var riktigt snyggt. Åkerlund tog tid på sig innan han pricksköt in den i den pyttelilla luckan Tobias Steineck lämnade i Siriusmålet.

 

Passiviteten…

Urk, jag vill knappt ge mig in på detta, men känner ändå ett visst ansvar. Jag förstår taktiken, jag tror att jag förstår en del av tankarna som låg bakom beslutet och jag respekterar det. Jag gillar det bara inte. Händelseförloppet var följande:

Sirius och Dalen hade ställningen lika, 4-4 med något mer än tre minuter kvar att spela av tredje perioden. Det blev Dalens boll och Dalen beslöt sig för att hålla den och passa den fram och tillbaka mellan backarna för att döda ut resterande del av perioden och säkra poängen. Sirius visade inga som helst initiativ på att jaga på eller forechecka heller. Två lag som helt uppenbart bestämde sig för att en poäng var för värdefull för att riskera i en eventuell jakt på tre poäng. Över tre minuter av ingenting… Ett ganska märkligt beslut, eftersom båda lagen är i desperat behov av poäng (dock av två helt olika anledningar).

Jag vet inte hur de båda lagen resonerade, jag har inte diskuterat det med någon av lagen, men jag vågar mig på ett försök att analysera i alla fall Dalens tankegångar och skäl bakom detta taktiska drag.

1. Dalen har en duktig straffmålvakt i Måns Parsjö-Tegnér och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

2. Dalen har en duktig straffläggare i Fredrik Edholm och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

3. Sirius har en möjligen(?) något tveksam straffmålvakt i Tobias Steineck som vacklat något denna säsong överlag.

4. Sirius har en duktig straffläggare i Joakim Olsson som jag är säker på att Dalen kände till, men tilltron till Parsjö-Tegnér är stor (av goda skäl).

Lägg därtill att Dalen har några spelare som är duktiga i spel fyra mot fyra överlag, så tror jag att Dalen tänkte att rent taktiskt hade de ett visst övertag mot Sirius som dessutom gått väldigt tungt och som kanske har en del hjärnspöken att brottas med.

Det var en kalkylerad risk, en stark tilltro att chanserna var goda på att plocka två poäng – i stället för att riskera en/två poäng för att få en trepoängare i slutminuterna av tredje perioden. Och let’s face it, Sirius stod i princip bara och väntade med ett tajt försvar på att Dalen skulle gå bort sig och kontringsmålet skulle vara ett faktum. Lägg dessutom till att Dalen har en relativt svag form mot just Sirius och att känslan är ganska dålig mot Uppsalamotståndet… Ja, ni fattar. Så tänker jag i alla fall.

Jag kan som sagt respektera det taktiska draget. Jag gillar det bara inte.

Jag brukar såga lag som inte ens vågar ta ut målvakten med ett, eller två måls underläge och det ska hämtas upp i slutskedet av matchen. Lag som hänger med huvudena och inte vågar gå för det. Inte för att Dalen hängde med huvudena, men jag tyckte att både Dalen och Sirius visade en trist blekhet i slutskedet av matchen som lade en skugga över hela matchen.

Det är fortfarande mer än halva säsongen kvar att spela och jag förstår att den här poängen kan bli avgörande för båda lagen. Samtidigt kan jag inte undgå att tänka tanken att de potentiella poängen som uteblev mycket väl kan bli vad som avgör i slutändan. Jag vet inte riktigt hur jag ska runda av, men jag hoppas på bättring framöver för det här var alldeles för blekt och trist.

 

IBK Dalen – AIK (5-4 straffar): Supporterkultur, kvitteringen och ett lugnande besked

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är skyldig er mina reflektioner från Dalens hemmamatch som spelades i torsdags mot AIK i svenska superligan herr. Ursäkta dröjsmålet, jag var alldeles för trött för att orka med att samla mina tankar under torsdagkvällen och under gårdagen fanns det tyvärr ingen tid över.

Jag har dock tänkt ägna några rader åt något jag tycker är viktigt före jag går in på själva matchen: supporter- och läktarkultur.

 

Supporter- och läktarkultur

Som supporter och innebandynörd vet jag i allra högsta grad hur lätt det är att känna starkt för både idrotten i stort, de lag jag hejar på och följer, samt de spelare jag fattat tycke för. Jag lider i motgångar och firar medgångar, jag tjoar och hejar när mitt lag gör mål, eller vinner en match och jag kan knappt andas i slutminuterna av en jämn match.

Jag försöker alltid hålla en god ton och jag finner ingen glädje i att vara negativ eller elak mot någon. Det händer dock att jag buar en ful situation på planen, eller när domarna missar ett fult tilltag från motståndarlaget.

Jag vill tro att jag har ganska mycket förståelse för hur lätt det är att känslomässigt ryckas med i en match, men jag känner att jag måste ta upp en viktig sak här. Det finns gränser för vad som är ett passande beteende på läktaren (eller i sociala medier), även för de mest inbitna och hängivna supportrar, och när de gränserna passeras blir det inte bra. Det blir faktiskt en ganska otrevlig stämning.

Framför allt vi vuxna har alla ett ansvar att bygga och bibehålla en positiv supporter- och läktarkultur där alla kan känna sig välkomna, utan onödigt hatande. Skriv om sporten, kom till matcherna och stötta hemmalaget, applådera och uppmuntra, passa samtidigt på att ge bortalaget en släng av att de spelar på bortaplan och inte får något gratis här, visst, men kalla ingen för könsord eller andra nedsättande uttryck och tänk på att det är barn på läktaren. Att det är motståndare ger oss inte frikort att säga vad vi vill. Tänk också på att visa respekt mot de som tagit sig ner till matchen för att heja på det andra laget, även om de inte tycker som dig och det kan vara frustrerande att höra glädje när du själv känner besvikelse över ett insläppt mål. Det är sport.

Jag upplever att innebandyn överlag är bra vad gäller just att bibehålla en positiv supporterkultur där alla ska känna sig välkomna och ingen bli utsatt för onödiga påhopp. Överlag, som sagt, tyvärr förekommer det dock undantag och situationer som inte är önskvärda.

Så för att runda av: låt oss se till att vår supporter- och läktarkultur är en god sådan, med hänsyn och respekt för våra medmänniskor!

 

IBK Dalen – AIK (5-4, efter straffar)

Så, med det tråkiga ur vägen tänkte jag bjuda på lite reflektioner från matchen mot AIK. Jag och Maria var på plats och upplevde matchen som slutade på ett minst sagt superdramatiskt vis! Jag vet inte om jag slappnade av en sekund under hela tredje perioden och framåt…

Överlag skulle jag nog säga att detta är den starkaste insatsen AIK stått för mot Dalen på två, kanske tre säsonger. Bortalaget AIK inledde matchen bättre än hemmalaget med en blandning av ett fokuserat försvarsspel och sedvanligt chansartat anfallsspel som byggde på kvicka kontringar och långa bollar till Patrik Hagberg och Andreas Stefansson. Det enda målet i första perioden gjordes dock av AIK:s Oskar Hagberg.

 

Andra perioden

I den andra perioden utnyttjade AIK misstagen från Dalen och fick kontra till sig en utökning till 0-3. Frustrerande för hemmapubliken, medan AIK säkerligen kände att allt gick planenligt.

Kort efter att gästerna tagit sin tremålsledning fick dock Dalen möjligheten att spela power play. 17 sekunder senare tog Mattias Ljunggren vara på möjligheten, laddade bössan och avlossade och Dalens första mål i matchen var ett faktum! Assisten stod den evigt unge, alltid kunglige Ketil Kronberg för. Målet blev också startskottet för Dalen som ryckte upp sig avsevärt och även tidigt gick ner på folk. Sebastian Degeryd assisterade sedan Kronberg som gjorde Dalens andra mål och upphämtningen var på gång på allvar inför tredje perioden.

 

Tredje perioden – 20 minuter nervositet

I matchens tredje period inledde AIK redan från start med den något tveksamma taktiken att i princip slänga upp långa bollar så fort de fick tag i bollen från det jagande hemmalaget. Det lönade sig förstås inte, att spela av en hel period med en ettmålsledning hör nog till de svårare sakerna att lyckas med i innebandy och mycket riktigt satte Mattias Ljunggren Dalens kvitteringsmål med ett bra avslut på den riktigt fina passningen från Jonas Svahn. Det är ljuvligt, helt fantastiskt att se Ljunggren skjuta och det låg faktiskt i luften ett tag i tredje perioden att han skulle göra sitt tredje mål, men det blev inte så.

Glädjen blev heller inte långvarig, ungefär minuten senare lyckades Kevin Lieback Asp passa in till Andreas Stefansson som planterad framför Måns Parsjö-Tegnér knackade in den i Dalenmålet.

Just då kändes det inte så nervöst, Dalen hade kommit igång och det var stor skillnad från hur de hade inlett matchen i första perioden. Noterbart för hela matchen var också att det var Dalens första formation som var i särklass bäst på planen, spelade med mycket energi och skapade en hel del fina chanser. Å andra sidan stod AIK:s målvakt Jonathan Hjelm för en riktigt stabil insats i motståndarburen, vilket gjorde att det blev jämnt hela vägen. Kvitteringsmålet dröjde… och dröjde… och dröjde. Oh my god, nervositeten som infann sig var enorm!

Måns Parsjö-Tegnér lämnade målburen för spel sex mot fem och det såg riktigt bra ut. Dalen skapade fina chanser från högerkanten, men skotten gick utanför, eller räddades av Hjelm. AIK:s långa rensningar tog Dalen snabbt vara på.

När Patrik Rokka sedan dundrade iväg ett fint skott som räddades med handen av Hjelm och tiden var på väg att rinna ut började känslan av att det skulle sluta med förlust infinna sig, fasen.

19.53 in i tredje perioden sköt Anton Åkerlund in kvitteringsmålet, assisterad av Kronberg och reaktionen var enorm! Hela Umeå Energi Arena kokade och det firades hejdvilt! Åkerlund gick ner på knä och firade kvitteringen som gjordes med ynka sju sekunder kvar! Måns Parsjö-Tegnér hoppade/flög/ramlade över sargen och brast ut i galet jubel! Ja, fantastiskt vilken känsla!

 

Övertid och straffläggning

Övertiden slutade mållös och matchen gick sålunda vidare till straffläggning där AIK:s straffläggare Alex Kjellbris ställdes mot Dalens Fredrik Edholm. Det slutade med att Edholm lade ett säkert avslut förbi Hjelm på tredje försöket, medan Parsjö-Tegnér räddade samtliga tre av Kjellbris straffar. Bonuspoängen gick till hemmalaget och det kändes som en fantastisk prestation av Dalen att hämta upp matchen efter den svaga inledningen och vinna mot AIK (2.0) som överlag kändes disciplinerade och närmare än någonsin att hämta en trepoängare mot just Dalen. Det tackar vi bland annat den skicklige straffläggaren Fredrik Edholm för som även ska börja träna för fullt framöver och väntas vara åter i spel på riktigt inom kort. Riktigt glädjande nyheter och något vi ser mycket fram emot! Varmt välkommen tillbaka Fredrik!

Jag frågade förresten även lagkapten Ketil efter matchen om han inte var sugen på att lägga straffarna mot Hjelm, där jag förstås syftade lite på den nervösa drabbningen i straffläggningen mot Höllviken tidigare.

”Självklart, jag vill alltid lägga straffarna”, svarade Kronberg och skrattade.

 

Lugnande besked

Jag kan även ge det lugnande beskedet till de av er som, precis som oss, noterade att Henrik Sjöström haltade ut till omklädningsrummet med hjälp av kryckor efter matchen. Henrik svarade mig att de misstänkte en fraktur i stortån, men efter röntgen såg det bra ut.

Vilken lättnad och därmed ingen smolk i bägaren efter det glädjande avslutet på matchen mot AIK. Sjöström får mycket förtroende i Dalen denna säsong och har visat gång efter annan att han förtjänat det!

Linköping – IBK Dalen (4-3 OT, SSL herr): Brolins ordination, en het back och ett snöpligt avslut

Av , , Bli först att kommentera 0

En förväntat tuff bortamatch för IBK Dalen i herrarnas svenska superliga mot formstarka Linköping – ett Linköping jag upplever att Dalen brukar ha riktigt svårt för också. Inför matchen pratade Jonatan Brolin om vikten av att få igång Ketil Kronberg och Jonas Svahn.

Jag noterade redan vid presentationen av uppställningarna att Patrik Rokka saknades och han syntes inte heller till vid den vitklädda bortabänken heller. Patrik bekräftade via twitter att detta berodde på att han har halsont, men väntas åter till nästa match på torsdag. Skönt att det bara är förkylningsbekymmer och inte något allvarligare!

Matchen då? Lite för långt bort för att bevittnas på plats, så det fick bli en klassisk soffmatch. Reflektioner och lite tyckande blev det förstås och de ska ni få ta del av här nedan!

 

Linköping – IBK Dalen (4-3, övertid)

En relativt avvaktande och försiktig förstaperiod där blott ett fåtal chanser presenterades under de första tio minuterna. Efter ungefär halva perioden började det dock hända lite saker.

Markus Lindström sköt ett ribbskott som såg riktigt farligt ut. Linköping pustade nog ut lite, men det dröjde dock inte länge förrän nämnde Lindström fick en vass passning av Alexander Hedlund och förvaltade den fint framför Linköpings Robin Laakso och pang, så satt den. Dalen tog ledningen i matchen med 0-1.

Viktor Nystedts chans på passning av Marcus Berglund en stund senare gick inte heller av för hackor. Wow, Nystedt är verkligen sevärd när han sätter fart!

Spelmässigt och rent taktiskt gjorde Dalen en klart bättre första period. Det var dock ingen glamourinnebandy, det handlade klart och tydligt om att vinna poängen till varje pris. Och visst är det viktiga poäng mellan de båda lagen, minst sagt.

 

Andra perioden

Den andra perioden satt det långt inne innan kvitteringen kom för Linköping. Det var Martin Karlsson som gjorde målet i numerärt överläge när ungefär halva perioden spelats. Därefter kändes det som om Linköping fick lite energi och Felix Lanver satte någon minut senare 2-1-målet för Linköping.

Dalens formation med Anton Åkerlund, Marcus Berglund och Alexander Hedlund skapade fin press tillsammans med Markus Lindström och Henrik Sjöström på backplatsen. Värt att notera? Markus Lindström som stod för ytterligare flera fina avslut!

Mycket kretsade också kring Berglund som tydligt visade att han ville kvittera ställningen, men som trots att han skapade fina lägen inte fick med sig bollen förbi Laakso i Linköpingsmålet.

Kvitteringen kom dock till slut från vår evigt unge norske kung, Ketil Kronberg! Passningen stod Sebastian Degeryd för och ställningen stod sig sedan hela vägen till tredje perioden.

Summering av den andra perioden? Något fartfylldare än den första perioden och under den andra halvan av perioden fick vi även se en del fin innebandy.

 

Tredje perioden

Med ställningen 2-2 och en knapp fördel till Dalen, sett över de 40 minuter som spelats, var känslan att det verkligen kunde gå hur som helst i den tredje perioden. En god gissning var att det lag som skulle sätta första målet också skulle få ett bra läge att sätta press på motståndarna.

Dalen gick ner på folk och målet kom slutligen från Jonas Svahns klubba, assisterad av Sebastian Degeryd. Detta var väl lite vad tränare Jonatan Brolin ordinerat? Kvittering: Kronberg, ledningsmål: Svahn!

Kvitteringen från hemmalaget kom dock av Felix Lanver som ännu en gång hittade nättet med ett avslut som med nöd och näppe rullade in bakom Måns Parsjö-Tegnér. Ställningen 3-3 stod sig sedan perioden ut, trots en riktigt bra chans för Markus Lindström som dessvärre räddades av Robin Laakso.

 

Ett snöpligt avslut?

I övertid blev det dock ett snabbt och snöpligt avgörande när hemmalagets Martin Hovlund sköt en boll som likt nyssnämnda kvitteringsmål näppeligen rullade förbi Parsjö-Tegnér.

Trots att det sålunda slutade med förlust i övertid för Dalen, har jag svårt att vara allt för missnöjd. Besviken över det sätt varpå matchen slutade, ja absolut, men faktum är att det är starkt av Dalen att plocka en poäng borta mot Linköping som varit i riktigt bra form. Betyg? Klart godkänt!

Slutligen riktigt härligt att se den laginsats och starka vilja som Dalen uppvisade idag och som också var väldigt nära att räcka hela vägen till tre poäng. Utropstecknet får Markus Lindström som var riktigt bra idag, men även Jonas Svahn och Ketil Kronberg var riktigt viktiga för Dalen och högst bidragande till att det blev poäng till Umeålaget, tillsammans med Sebastian Degeryd som svarade för fina passningar och även viktiga brytningar på mittplan.

 

Nästa match

Närmast väntar hemmamatch mot AIK den 30 november kl. 18.30. Låt oss fylla Umeå Energi arena på torsdag!

Helsingborg – IBK Dalen (3-6): Första målet, Svahntastiskt och välkommen tillbaka

Av , , Bli först att kommentera 0

Torsdagkväll, alla andra matcher i svenska superligan herr spelades under gårdagen och jag bläddrade mellan Pixbo-Falun och Thoren-Jönköping. Två intressanta matcher, där dock Falun och Pixbo (Martin Östholm!) var något extra.

Ikväll var det dock dags för höjdpunkten i omgången – Dalen gästade nämligen Helsingborg.

Jag ska ärligt talat säga att jag aldrig blir klok på Helsingborg, de blandar och ger. Denna säsong har de blivit lite extra spännande, inte minst genom värvningen av Patrik Suchanek – en riktigt fin spelare!

Det brukar dock inte vara en jättegod känsla inför bortamatcherna mot Helsingborg, så det var med något nervöst spänd förväntan vi bänkade oss i soffan för att bevittna matchen som efter ett dramatiskt slutskede ändå slutade med vinst för Umeålaget!

Helsingborg – Dalen (3-6)
Dalen inledde matchen med ett piggt kontringsspel och ett tidigt skott i ribban av Mattias Ljunggren. Det var dock ingen mindre än Anton Åkerlund som inledde (och avslutade) målskyttet för Dalen. Johan Larsson följde sedan upp Antons mål och stod för Dalens andra mål genom en snygg assist av Patrik Rokka. Det var mycket glädjande att få se Larsson göra sitt första mål för säsongen och nu kanske resten kommer av bara farten.

I slutet av första perioden kändes det som om Helsingborg skapade bra press, men Lukas Harnesk gjorde ett starkt byte och ökade på sin skottäckningsstatistik. På tal om Harnesk… Alltså, jag måste nämna den där brytningen han gjorde i numerärt underläge som även ledde till att han fick ett ganska fint läge mot Helsingborgs Jonathan Edling. Visserligen blev det inget mål för Lukas, men brytningen var magi!

 

Tvåmålsskytten i power play

I andra perioden klev Jonas Svahn fram i ett power play som såg ut att rinna ut i sanden, men Svahn ville annat! Löpningen påbörjades från egen planhalva och slutade på klassiskt Svahnmanér med ett genomsprunget motståndsförsvar och en boll i motståndarkassen. Helt Svahntastiskt!

Och på tal om Svahn och power play… Javisst. När Dalen fick chansen i tredje perioden med ställningen 3-4 och Helsingborg vittrade upphämtning och den allra största anledningen till att matchen inte var kvitterad stavades Måns Parsjö-Tegnér, då var det dags igen. Jonas Svahn gjorde det ack så viktiga 3-5-målet för Dalen och sedan kunde Anton Åkerlund punktera matchen helt med ett mål i öppen kasse.

 

Tre viktiga poäng

Slutsiffrorna 3-6 till Dalen alltså och tre viktiga poäng med hem till Umeå. Den välförtjänta segern lyfte även Dalen två placeringar i tabellen vilket innebär att laget numera befinner sig på en slutspelsplats. Framledes handlar det om att befästa slutspelsplatsen, kämpa Dalen!

 

Välkommen tillbaka

Sebastian Degeryd! Han spelade visserligen redan föregående match mot Höllviken, men mot Helsingborg hade Sebastian Degeryd fått förtroendet att spela i Dalens första formation tillsammans med Jonas Svahn och Ketil Kronberg och gjorde det dessutom riktigt bra!

Degeryd tog fina initiativ, var kvickt med i kontringslägena när de uppstod och lade antingen fina passar eller placerade sig rätt för att skapa lägen och var även braaaaa nära på att göra mål under matchen.

Varmt välkommen tillbaka, Sebastian!