Kategori: Okategoriserade

Dalentankar – Om två lag med helt olika utgångslägen

Av , , Bli först att kommentera 0

Att vara supporter är på många sätt ett privilegium, att få känna starkt för sitt lag och vara en del av den gemenskapen är fantastiskt – för det mesta. I lägen som dessa – jag syftar så klart på herrlagets situation – är det dock en ständig klump i magen, mardrömmar och en naggande känsla av oro i bakhuvudet. Många kan inte relatera till den känslan. För vissa är sport bara ”vuxna människor som jagar en boll” eller så är det som en knapp folk slår av eller på – kul att följa laget när det går bra, men när det går dåligt stänger man av bara. Slutar gå på matcher, låter laget sköta sig själva tills det vänder igen. Jag har ingen sådan knapp och har aldrig varit en medgångssupporter. Jag firar våra framgångar och sörjer våra motgångar och jag följer med på resan ned till allsvenskan om det är dit vägen leder oss.

Jag har påbörjat ett antal inlägg, men inte kunnat skriva färdigt dem. Anledningen? Det svåra läget herrarna satt sig i inför säsongsavslutningen med en allt för äkta risk att det faktiskt kan bli utträde ur svenska superligan om det vill sig illa. Det har funnits och finns så mycket jag vill säga, men som är svårt att uttrycka. Ett frustrerat ”Varför har ni satt er själva i denna sits Dalen?”. Samtidigt är det inte så enkelt. Det har varit små marginaler som varit avgörande egentligen för hela säsongen och det är otroligt ledsamt att samla på uddamålsförluster, förlorade poäng vi skulle haft, stolpar ut osv. Faktum är dock att vi nu har kniven mot strupen – men, och det är ett stort men, vi har allt i egna händer. Med två omgångar kvar, två poängs ledning och en fördelaktig målskillnad som skiljer oss från Hagunda är det viss fördel Dalen – men det är fan inte läge att slappna av eller andas ut. Ingenting är färdigt ännu och det är nu om någonsin vi ska plocka fram våra bästa insatser för säsongen. Att nolla Storvreta borta tidigare under säsongen var bra – nu krävs samma helhjärtade hjälteinsats mot Växjö och Gävle! Dalen har en potential som man inte lyckas plocka fram tillräckligt ofta, men den måste fram nu i slutomgångarna!

Dalen har ett fåtal bärande spelare som har gjort vad de kunnat för ett sargat lag som förlorat allt för många nyckelspelare under allt för många säsonger i rad. Laget är under ombyggnation och har fått mycket kritik för att ha gjort för lite för att förbereda sig för detta. Åker man ur nu kommer den kritiken förstås förstärkas, klarar man sig kvar är det upp till bevis och läge att växla upp inför nästa säsong. Dalen har en del att bevisa, men jag tror på Dalen. Jag har själv inte mer än ungefär tio år som innebandynörd, men jag minns mycket väl att Dalen varit i den här situationen förut och återcementerade sig som ett slutspelslag trots att man nära åkte ut superligan och i princip levde på trion Alexander Bodén, Ketil Kronberg och Johan Eriksson som höll oss kvar. I dag är det bara Kronberg som är kvar från den trion och det är andra spelare som måste kliva fram och leda laget igenom motgångarna, knyta nävarna och säkra kontraktet. Vi har sådana spelare i laget – klarar de av uppgiften? Det återstår att se.

Ett lag i harmoni
Ett lag som har ett helt annat utgångsläge är vårt damlag som redan tagit hem allsvenskan norra och har gått som tåget hela säsongen. Det som slagit mig under säsongen och som jag tycker är uppenbart när Dalen spelar är att det här laget är sammansvetsat och hungrigt på ett sätt som ger mig en stark tro på att det kan nå långt – kanske hela vägen till SSL. Kvalet kommer inte att bli lätt och det finns motståndare där att se upp för – inte minst Kais Mora. Jag och Maria fick dock chansen att prata en stund med Dalens tränare Caroline Stattin tidigare i veckan och även om jag inte ska citera henne här var det väldigt intressant att höra hennes tankar om laget och det som är uppenbart är att det finns en otroligt stark sammanhållning i laget och en tro på vad de gör.

Något som också är återkommande uppenbart för mig när jag pratat med tränare och spelare i Dalen genom åren är hur seriösa Dalen är och hur väl de tar hand om sina representanter. Tränare ges tid och möjligheter att utvecklas och bygga upp något över lång tid. Det finns en trygghet, stöttning och tro på långsiktighet som känns väldigt seriöst. Jag själv tillskriver det en välmående och efterlevd värdegrund och i en värld där tränare får gå så snart motgångarna skymtas i horisonten blir jag ännu stoltare över Dalens hållning att sträva efter långsiktighet – att utveckla och behålla tränare hellre än använda dem som syndabockar.

På söndag spelar både damerna och herrarna hemmamatcher – passa på att göra en heldag av det med mig och Maria och häng på Umeå Energi Arena från kl. 13! Nu kör vi Dalen – mot säkrat kontrakt och kommande kvalspel! Kämpa Dalen!

Intervju med Dalens tränare Caroline Stattin: ”Vi jobbar hårt för och med varandra” – Om fokus framåt och tankar kring kval

Av , , Bli först att kommentera 0

I skrivande stund har det spelats 17 omgångar i damernas norra allsvenska och IBK Dalens damer går som förväntat bra, men att de skulle göra en så stark säsong som de gjort hittills har inte varit självklart…

Källa: www.innebandy.se

Många tänker nog att Dalen som före detta SSL-lag haft fördelen med att behålla många spelare med rutin från den högsta ligan och som stannat kvar sedan laget åkte ned i allsvenskan och att detta kan vara en del av nyckeln till lagets framgångar, men faktum är att även om det finns en del andra spelare med viss rutin från SSL (Elin Björke, Ida Waern, Ida Sundström, Lisa Sjölund, Hanna Kristoffersson) är det få spelare kvar i detta lag som följt med Dalen under resan från SSL till allsvenskan (Lisa Ehlin, Jennifer Strandberg, Ida Hansson och Victoria Ström). Och det totala antalet med rutin från matcher i SSL som finns i detta lag får nog ändå klassas som relativt blygsamt.

Tittar man närmare på spelarnas bakgrund i IBIS är det dock uppenbart för mig att laget till stor del är en sammansvetsning av skickliga spelare från Norrland där både Umeå-trakterna och Örnsköldsvik är representerade, men även Sundsvall, Dalarna och Stockholm finns med och har spetsat till detta kollektiv som på allvar är med i kampen om en plats i SSL. Trots en relativt blygsamt rutinerad trupp på pappret ser Dalen på många sätt ut som ett lag redo för att ta klivet till SSL och detta har väckt en del funderingar hos mig.

Vad är det som gör att detta unga Dalen med ett helt annat spelsystem än det Dalen spelade i SSL går som tåget i norra allsvenskan och som även gjort att de slagit alla motstånd från den östra serien hittills med undantag för den jämna matchen mot storfavoriten KAIS Mora som slutade med förlust i förlängningen? Vilka lärdomar har Dalen tagit med sig från kvalet förra året där Åkersberga gick vinnande ur den serien och slutligen även knep platsen i SSL? Detta var frågor jag ställde mig och som jag ville ta hjälp av Dalens tränare Caroline Stattin för att söka svaret på. Intervjun kan ni läsa nedan!

Jag vill även passa på att göra lite reklam för grabbarna i podcasten DUO SSL som bjöd in mig för att prata om ett av mina absoluta favoritämnen – Dalen – där vi även fick möjligheten att prata om damerna och jag fick ta ut en egen Dalenfemma. För den som inte kan få nog av Dalen kan det förhoppningsvis vara trevlig lyssning. Gå gärna in och lyssna och följ deras podcast som finns på Spotify!

 

Källa: www.ibkdalen.se

 

Hej Caroline,

Ni har haft en stark säsong hittills och har redan blivit färdiga för kval till SSL – hur skulle du summera säsongen för er del fram till idag?
En rolig säsong hittills där vi tagit kliv som lag och i spelet, både defensivt och offensivt. Tjejerna började säsongen med att jobba hårt på försäsongen och sätta grunden till vårt spelsätt. Som innebär hög intensitet och högt tempo i allt vi gör. Hittills tycker jag vi har lyckats bygga vidare på fjolåret och krydda det med bra lagsammanhållning och hög intensitet.

Påverkar detta (kvalet) ert sätt att spela eller förbereda er för de avgörande matcherna som väntar i kvalet?
Det skulle jag inte säga. Vi fortsätter fokusera på vårt spel och ta match för match. Precis som vi gjort hittills. Fokuset ligger på att få ut max som lag varje match och utvecklas.

Ni åkte ut förra säsongen i serien mot Åkersberga. Hur ser du på er prestation i det kvalet och vad var det som gjorde att ni inte lyckades gå segrande ur den matchserien?
Det var två jämna lag som möttes men där Åkersberga fick mer träff med sitt spel än vad vi fick med vårt. Men det finns flera olika saker som kan ha påverkat det resultatet som blev. En helt ny situation för många med ett kval, framförallt efter en pandemi där allt runt omkring varit helt annorlunda. Men en värdefull erfarenhet var det där vi lärde oss mycket.

Vad ska ni göra annorlunda denna säsong för att undvika att det händer igen? Är ni bättre rustade i år?
Stora skillnaden i år är att alla känner varandra bättre. Samt är tryggheten större med vårt spel. Vi fick behålla stommen av laget från ifjol som vi har kunnat bygga vidare på. Dom som kommit in som nya för den här säsongen har kommit in bra i laget och i vårt spel. Så framförallt är helheten och att vi alla tillsammans är starkare i år. Vi jobbar hårt för och med varandra.

Vilka lag ser ni som era starkaste rivaler om SSL-platsen?
I dagsläget är det Mora, AIK, Alunda och Älvsjö som slåss om kvalplatserna i den östra serien Sen känns ju Övik ganska så klara från vår serie. Mora känns också ganska klara för kval men den andra platsen är mer öppen. Men vi fokuserar framförallt på vårt spel och ska vi ta platsen upp till SSL så måste vi ändå slå två av dom lagen. Men vi börjar med att fokusera på play off 1 och vårt spel.

Är det en stor skillnad på lagen i den norra kontra den östra serien? Om ja, vad upplever du skiljer mellan de båda serierna?
Skillnaden var större förut. Nu ser man att många av de Norra lagen tar poäng även mot dom östra lagen. Jag skulle snarare säga att det blir andra typer av matcher mot östra lagen. Där tuffare närkamper tillåts mer och matcherna blir därför tajtare, har ett högre tempo och det blir mer kamp ute på planen.

Intervju med Thorengruppens Adam Lidgren: ”Inte leva i någon fantasibild…” – Om förväntningar och målsättningen framåt

Av , , Bli först att kommentera 0

För att följa upp mitt senaste blogginlägg om Dalen och Thorengruppen ställde jag för ett tag sedan frågor till två spelare – delvis till Pär Forsman i Dalen (som ni kan läsa här) och delvis till Adam Lidgren i Thorengruppen som jag personligen tycker är en färgstark spelare och profil i Thorengruppen som bidrar mycket med fysiska närkamper och viljestyrka ute på planen. Eftersom Adam är en spelare som ofta visar sina känslor ganska tydligt utåt när han är på planen ville jag ställa några frågor till honom om hur han sett på förutsättningarna inför säsongen och även hur han upplever att säsongen gått hittills både för laget, men även för hans egen del.

I fet stil kan ni utläsa frågorna så som jag ställde dem och nedanför dessa finner ni Adams svar. Enjoy!

 

Hej Adam!

Efter föregående säsong där ni var väldigt nära på att ta en slutspelsplats pratades det inför denna säsong om att ni gjort en ganska bra silly season och många uttryckte att detta kan bli den säsong ni kniper en slutspelsplats. Man kan nog säga att ett visst favoritskap lades på er från olika håll medan det motsatta skulle kunna sägas om er lokalrival Dalen. Har detta favoritskap påverkat er som lag och hur ni förberett er inför säsongen? Har det påverkat er målsättning som grupp inför säsongen?
Jag håller med om att det pratades gott om oss inför säsongen, och många hade nog trott att vi skulle göra en bra säsong. Vi som lag har alltid trott på vår förmåga och kände inför denna säsongen att detta var ett år som vi kunde göra något bra av. Under försäsongen presterade vi flera personbästa resultat på fystester och det kom in nyförvärv med fin energi och glädje. Jag personligen är otroligt stolt över vad alla killar visade på försäsongen. Där tog vi stora kliv just i år.

Vi som lag har alltid trott och tror fortfarande att vi kan vara ett bra slutspelslag, sen är det små marginaler som som avgör om man hamnar i slutspel eller inte. Och om vi inte skulle nå dit detta år är jag säker på att Thoren kommer att vara ett slutspelslag och ett lag som är där för att utmana dom bästa.

Om bilden av oss som slutspelslag påverkat oss tycker jag är svårt att säga. Vi var ju nästan där förra året då vi missade med 1 poäng. Så att sätta målsättningen på något annat än slutspel i år hade varit märkligt. Vi som lag är väldigt unga och vi vill ju framåt varje år precis som hela föreningen vill framåt. Så självklart hade vi en målsättning som vi sedan inte riktigt levt upp till i skrivande stund. Men oavsett om vi nått upp till denna målsättning eller ej så har vi i laget aldrig tappat någon tro på att vi kan vara där. Eller att vi kan slåss mot dom bästa. Jag tycker även laget i sig aldrig känt någon panik över läget utan vi får acceptera att vi gjort ett sämre resultat än vad vi önskat men det enda vi kan påverka är det vi gör framöver. Och det är allt ifrån matcher, träningar, gymmet och tron på oss själva. Sen ska våra ledare Lingon och Peder ha cred när det kommer till säsongen också. Dom båda har gett oss ett lugn som grupp som vi behövde. De är två människor som är öppna, ärliga och väldigt skickliga på att leda ett lag på elitnivå.

Är det svårare eller lättare att slå från ett underläge eller med förväntningarna på sig eller är detta något man som spelare inte fäster så mycket vikt vid?
Det är klart att det är lättare att slå lite från underläge, när ingen förväntar sig att man ska vinna matcher. Jag vet inte hur detta ”favoritskap” har påverkat oss i våra egna prestationer men det är klart att det kan vara en negativ faktor om man bygger upp en bild av sig själv som man inte riktigt kan uppnå. Kan leda till nervositet eller en jobbig press som man ej behöver sätta på sig själv. Jag känner aldrig att vi som lag gått in i matcher med någon sorts hybris om att vi är bättre än motståndarna. Det handlar mer om bra och dåliga perioder i matcher. Vi har haft en del matcher när svackorna har varit för djupa. Och det är en faktor som vi försökt bli bättre på.

Hur har inledningen på säsongen gått för er som lag tycker du? (väldigt öppen fråga: du kan till exempel välja att lyfta positiva saker, negativa saker eller ge ett nyanserat svar)
Tycker vi blandat och gett. Det har varit en del nytt i sättet vi vill spela och kanske vad vår identitet ska vara. Tycker att vi tar steg i rätt riktning för varje vecka som går nu. Att vi börjar hitta ett spel som vi vill spela och som alla tror på. Tycker annars inledningen har varit rolig, vi har spelat en del tighta matcher där vi verkligen fått visa hur vi vill spela som lag.

Det har även varit kul att se spelare prestera på en väldigt hög nivå. Hampus och Axel tror jag ingen har missat de senaste åren, även Bertilsson har ju börjat sticka ut i hans fina sätt att spela på. Men finns många spelare inledningsvis som visat en hel del utanför bara målprotokollet. Måns höglin som tagit en stor ledarroll, Filip norman som kommit in i SSL-spelet nu och dominerar i vissa matcher, Alexander Nyman som fyller en väldigt stor och viktig roll, Crona som nyförvärv som stått för en fin inledning tillsammans med Ställ. Och även nyförvärven, Erol och Theorin från RIG som tagit en given plats i truppen. Vi har en väldigt fin grupp med spelare som gör det roligt att komma till träningar varje dag, spelare som kanske inte alltid syns och hörs mest men som också dom bör hyllas. Spelare som Elias Niclasson, Vidar Mårtensson, Gavatin, Bergfors tex.

Vad är er målsättning för säsongen? Undvika bottenstriden – ta en slutspelsplats – något annat?
Självklart kommer vi fortsätta gå för slutspelsplatsen så länge det är möjligt. Någon bottenstrid vill vi självklart undvika. Men om det blir vår verklighet så får vi ta den situationen och lösa den på bästa sätt. Mycket handlar om att förstå vart vi faktiskt är i nuet. Inte leva i någon fantasibild om vart vi bör vara eller inte. Just nu är verkligheten såhär och då gör vi det bästa möjliga av just det.

Om vi i stället tittar närmare på säsongen för dig – hur tycker du att det gått för egen del?
Min egna säsong har väl varit medelmåttig. Jag försöker ju alltid bidra med energi och pondus i sättet jag spelar. Jag själv hade önskat att jag kunde bidra med mer framåt och även en stabilare defensiv än det jag visat i år. Konkurrensen har varit stor i år på backplatsen och jag har varit medveten om att man måste leverera på ett bättre sätt än jag gjort om man vill känna sig given i dagens trupp.

Jag försöker som sagt bidra med det jag kan till laget och sen om jag spelar 30 minuter per match eller sitter på sidan så vill jag alltid bidra på ett bra sätt för att vi ska kunna vinna matcher. Det jag vill kasta lite ljus på som inte nämns allt för ofta i elitidrottens värld är ens egna välmående.

Jag vill lyfta fram Lingon och Peder som verkligen tagit hand om varje spelares behov och lyssnat på dom. Jag har själv haft tuffare perioder med mitt egna mående när det kommer till just idrott. Men just detta år har verkligen varit befriande på det sättet att jag faktiskt mår bra i idrotten just nu. Och där har tränarna varit till stor hjälp, jag vet att mitt värde inte endast sitter i om jag producerar på en innebandyplan utan att det också finns en människa utanför idrotten som dom vill ska må bra och det uppskattar jag enormt.

Hur ser din egna målsättning ut? När säsongen summeras – vad hoppas du själv kunna ta med dig från säsongen?
Min målsättning är att laget ska nå så bra resultat som möjligt. Att vi ska kunna känna oss stolta över det vi presterat. För egen del så är jag en säsong rikare i SSL och hoppas väl kunna ta mer kliv nästa säsong än det jag presterat under detta år. Jag har lärt mig mycket om mig själv som spelare och lagkamrat under detta år och ska försöka fortsätta utvecklas inom de flesta områden.

Jag måste även passa på att fråga om en sak som diskuterades i en tråd på twitter för en tid sedan om historiskt ”grisiga” spelare – något som många av oss kan uppskatta i rätt sammanhang: Är du den grisigaste spelaren i Thorengruppen eller finns det någon värre buse i ert lag?
Haha, jag hörde om den tråden. Jag spelar väl min bästa innebandy när jag får vara lite jobbig för motståndarna. Går ju in i en roll när det kommer till idrotten där jag verkligen är motsatt person jämfört mot det vardagliga livet. Och det är något jag behöver göra för att dels kunna prestera så bra som möjligt men också ge mig en distans från att just idrott är bara idrott. Och jag ska väl inte uttala mig själv om att jag är den grisigaste spelaren eller inte. Det jag kan säga är att vi är en handfull som är gjorda av samma skrot och korn på träningar i alla fall. Och det är bara roligt, det gör att man får lite känslor på träningarna också.

Foto: AC Kårhag (www.thoreninnebandy.se)

 

Vilken motståndare i SSL möter du helst och varför?
Martin Karlsson får det nog bli. Stor och starkt spelare som gillar att snacka en del också. Har stor respekt för honom och tycker alltid att det smäller på bra när vi möts.

Det brukar bli intressanta möten mellan er och lokalrivalen Dalen. Hur förbereder man sig mentalt för en sådan match och hur behåller ni lugnet när det hettar till som allra mest?
Matcherna mot Dalen är ju såklart säsongens roligaste matcher. Man försöker att se på det som vilken annan match som helst men självklart är det lättare sagt än gjort. Det mentala börjar redan under veckan med förberedelser mm. Desto närmare matchdag man kommer desto mer försöker man få goda mentala bilder i huvudet.

Det mentala är ju väldigt viktigt när det kommer till prestation och något jag tycker är väldigt underskattat. Om du kan vara väl förbered mentalt och att du jobbat mycket med att visualisera saker, t.ex. vinna närkamper, göra mål, slå någon fin passning osv. Men också att visualisera sig publik, hur det kommer att låta, hur det kommer att kännas när man kliver in på plan. Har man bra grepp om sina mentala förberedelser så har man kommit en god väg för att kunna lyckas när det väl gäller.

Intervju med Dalens Pär Forsman – om utmaningar och förväntningar

Av , , 1 kommentar 0

För att följa upp mitt senaste blogginlägg ställde jag för ett tag sedan frågor till två spelare – en i Dalen och en i Thorengruppen (som ni kommer få ta del av inom de närmaste dagarna) – och först ut i bloggen är Dalens Pär Forsman som jag vågar påstå har blivit en publikfavorit med sitt fysiska sätt att spela och sitt alltid hårda arbete på planen.

Det jag ville veta var hur Pär upplever att Dalen hanterat ännu en säsong av att laget tappat viktiga spelare – något som ställt allt större krav på de spelare som blivit kvar där han tydligt är en av de spelare som ska leda Dalen genom den kris laget mer eller mindre haft inför och under inledningen av säsongen. Jag ville även veta hur han ser på sin egen roll och målsättning och avslutade med lite frågor om favoritmotståndare.

I fet stil kan ni utläsa frågorna så som jag ställde dem. Enjoy!

Källa: www.ibkdalen.se

 

Hej Pär!

Inför säsongen tappade ni ett flertal skickliga spelare och värvningarna som gjordes har framför allt handlat om unga spelare som aldrig spelat i SSL tidigare. Hur har detta påverkat er som lag och har ni behövt anpassa ert sätt att spela och tänka där ute på planen? Har det påverkat er målsättning som grupp?
Ja men precis vi tappade många skickliga spelare men det är något vi som lag är rätt vana vid och självklart påverkar vårat spel. Jag tror inte det ändrat sättet vi spelar på men tror mest det påverkar genom att vi är många nya och det tar tid att lära sig ett nytt spelsystem. Sedan har det inte påverkat vår målsättning, vår målsättning är att ta poäng i varje match och det är fortfarande så.

 

Har förutsättningarna som nämndes i föregående fråga påverkat din roll i laget? Vi upplever dig som en av de bärande spelarna som ”ska göra det” och ”visa vägen för de unga spelarna”, något som är särskilt viktigt denna säsong – delar du denna uppfattning? Hur ser du på detta ansvar för dig och dina mer erfarna lagkamrater?
Självklart har det påverkat men det är något jag trivs med. Känner också att det är ett steg för min utveckling att få ännu mer ansvar och hjälpa att leda laget. Jag anser att i ett lag som oss så krävs självklart bärande spelare och vi måste gå i bräschen med snack, energi och visa vad som krävs men det krävs även ett stort ansvar på de nya spelarna att vara intresserade. Det går inte bara åka ryggsäck utan gäller att alla strävar åt samma håll!

 

Hur har inledningen på säsongen gått för er som lag tycker du? (väldigt öppen fråga: du kan till exempel välja att lyfta positiva saker, negativa saker eller ge ett nyanserat svar)
Svår fråga. Tycker att vi har haft en hög högsta nivå men har haft svårt att hålla en jämnhet. Där vi bara ibland kommer upp i den nivå som vi faktiskt besitter.
Så måste säga att jag har högre krav på oss än var vi placerar oss i tabellen samt hur många poäng vi dragit in.

 

Vad är er målsättning för säsongen? Undvika bottenstriden – ta en slutspelsplats – något annat?
Vår målsättning som jag berättade om tidigare är att ta poäng i alla matcher. Och gör vi det kan vi nå en slutspelsplats så det är självklart målet samtidigt så ska vi vara realistiska och då i dagsläget kanske vi ska ha först fokus att lämna bottenstriden helt innan vi tittar uppåt.

 

Om vi i stället tittar närmare på säsongen för dig – hur tycker du att det gått för egen del? Hur ser din egna målsättning ut? När säsongen summeras – vad hoppas du själv kunna ta med dig från säsongen?
Ja min säsong följer väl lite i lagets bana. Tycker jag började säsongen rätt knackigt där min timing var helt off. Jag sprang runt och var rätt frustrerad och det är inte något positivt! Men däromkring när vi spelade svenska cupen så släppte frustrationen och känns som man har kommit in på rätt spår igen.
Och nu de absolut senaste matcherna känns det som samspelet och självförtroende börjat växa också! Så förhoppningsvis kan man leverera ännu mer sista delen av säsongen.

 

Jag måste även passa på att fråga om en sak vi diskuterade på läktaren inför matchen mot Hagunda där det nästan kändes som om du ville bekräfta vår gissning med ditt fantastiska mål: Har du det hårdaste slagskottet i Dalen?
Haha ja det vågar jag nog säga att jag har. Är nog kanske Ahlbäck som kan utmana i slagskott men tror jag skulle vinna😎

(Länk till en video med Pärs slagskott mot Hagunda)

 

Vilken motståndare i SSL möter du helst och varför?
Helst så möter jag nog Thorén. Finns inget bättre än vinna över dom. (Kanske syntes förra matchen)😅 men utöver våra derbyn så är det nog Storvreta. Vet inte vad det är men är alltid extra taggad när vi spelar mot dem. (Min notering: observera att frågorna alltså ställdes till Pär som besvarade dessa innan Storvreta-matchen – oj så rätt han fick va? Bifogar ett utklipp för de som eventuellt har missat denna sensationella skrällseger och debuten för vår andremålvakt Alexander Ljungström som briljerade!)

Källa: www.expressen.se

 

Det brukar bli intressanta möten mellan er och lokalrivalen Thorengruppen. Hur förbereder man sig mentalt för en sådan match och hur behåller ni lugnet när det hettar till som allra mest?
Jag har inget speciellt sätt som jag förbereder mig på mentalt. Utan oftast är man nästan överladdad, man studsar som fram under dagen. Så för mig handlar det mycket om att lugna ner mig. Brukar jag göra genom ta några extra skott innan match sen brukar det räcka så.

Svårt att förklara hur man håller sig lugn när det hettar till men är man fokuserad så försöker man göra det som är bäst för laget. Brukar säga ”att man ska vara het i ben och kropp men ha kyla i skallen”

Besvikelser – själadödande artiklar och om två borträknade Umeå-lag

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är alltid lite svårt att blogga med långa mellanrum eftersom frågan då alltid blir vad jag ska välja för ämne, vilket indirekt betyder att jag väljer bort en massa saker. Jag måste dock förlika mig med tanken på att jag inte har tiden eller orken att fånga upp allt och i stället får vara ett ställe för mig att bara skriva det jag känner för, när jag känner för det. Men för att stanna kvar kort i ämnet om alla de saker att välja mellan har det den senaste tiden definitivt funnits bra ämnen att välja mellan. Damernas övertygande framgångar i allsvenskan norra som kryddades med en riktigt härlig match i toppmötet mot Kais Mora eller kanske herrarnas otroliga bedrift att bortaslå Storvreta med 1-0 och Alexander Ljungströms SSL-debut där han alltså höll nollan mot ett av seriens bästa lag. Nej, det som fick mig att bestämma mig för att dra igång lite grann igen var när bägaren rann över lite för mig i insikten att det knappt skrivs något som lockar mig alls om innebandy längre.

Missförstå mig inte nu, det finns fortfarande en del kvalitativa artiklar som skrivs om innebandy, men de gömmer sig ofta bakom betalväggar på lokala tidningar och jag tycker att vi allt mer ser ett återhållsamt förhållningssätt till skrivande om innebandy i stort. Mer eller mindre varenda artikel som skrivs, med undantag från de artiklar jag inledningsvis nämnde, är uppenbart skrivna för utfyllnad eller för clickbaitande. Det är tråkigt för sporten, eller kanske är det bara tråkigt för mig som innebandynörd att det inte finns något större utbud (eller intresse?) för ett innehåll skrivet av människor som faktiskt följer sporten, tittar på matcherna som refereras och så vidare. Jag menar, för mig är det helt själadödande att läsa nyheter som är automatiskt genererade och formuleras på ett sätt som ska ge intrycket av levande text. Och det blir tyvärr inte mycket bättre om det visserligen finns en människa bakom en nyhet, men där denne uppenbart bara ögnat igenom ett matchprotokoll för att dra några halvhjärtade slutsatser såsom att ”spelare Y gjorde en bra insats med sina två mål och en assist”. Det finns redan en kraftig bias om att spelare som gör poäng är spelare värda namnet, men det är inte allt som gör spelaren, laget eller prestationen.

För att komma till poängen jag försöker göra är dock att problemet detta skapar är att ämnena som det skrivs om tenderar att bli platta och sakna analyser eller något större läsarvärde. Det är lätt att konstatera att Dalen har färre poäng denna säsong än föregående säsong, men också ett ganska ointressant ämne om innehållet slutar där. Jag vill ha analyser – värderingar – åsikter – tankar – något som ger lite jävla liv till artikeln och som skapar lite surr och intresse för sporten, laget, spelaren, serien eller vad som helst egentligen. Men de här döda vinklarna och avsaknaden av engagemang tar död på sidan hos mig som är den inneboende innebandynörden och jag har bara känt att jag måste säga det.

Ironiskt nog, men ganska typiskt för mig, är att jag faktiskt inte kom till poängen, eller åtminstone inte till ämnet för detta inlägg. Nå, upprinnelsen men knappast anledningen till min frustration var i alla fall att jag läste en artikel på innebandymagazinet där denna säsong jämfördes med förra säsong på herrsidan och där lyftes ”Umeå-lagen” (Dalen och Thorengruppen) fram som de största besvikelserna hittills på grund av sina dåliga tabellplaceringar och poängen de plockat. Både Dalen och Thorengruppen har tappat poäng jämfört med förra säsongen och i skrivande stund har det börjat pratas om huruvida de är borträknade ur slutspelsjakten och samtidigt har de båda dragits med risken för att hamna i bottenstriden under en tid.

Säsongen har kantats av förväntningar och snack inledningsvis om att Dalen skulle åka ur och det förekommer vanliga citat från spelare under sändningarna där man uttalar saker såsom att det är förvånande att Thorengruppen ligger där de ligger, med tanke på laget de har. Jag är benägen att hålla med dem i de uttalandena som rör Thorengruppen, men det som förvånat mig då är samtidigt att detta alltså inte är ett ämne värt att skriva något om eller följa upp? Varför ställs inte Dalen och Thorengruppen till svars för deras upp- och nedform, om förväntningarna de haft på sig (typ: ”Dalen åker ut – Thoren går till slutspel”) och hur känns det egentligen att bli borträknade så här tidigt? Visst fan kommer ni jaga Mullsjö och Linköping så länge chansen fortfarande finns? Har jag bara missat alla sådana artiklar eller varför frågar ingen Dalen som är en av SSL:s mest historiska klubbar hur det känns att ingen tror på dem och hur är det att leva med kniven mot strupen när lagen underifrån nafsar en i hälarna? Och hur känns det för Thoren att plötsligt ha favoritskapet och förväntningarna på sig, men inte riktigt lyckas leva upp till förväntningarna (ännu?)…?

Jag har inget storhetsvansinne och jag är verkligen långt ifrån den skickligaste skribenten och mina analyser har inte samma djup som många med mer och bättre erfarenhet än mig kan erbjuda och det blir tydligt i princip varenda gång jag pratar med inbitna innebandypersoner hur mycket jag faktiskt inte har någon aning om, men jag vill åtminstone försöka dra mitt strå till stacken för att bidra med innehåll som inte bara är omskrivna matchprotokoll eller ett överromantiserande av poängtabellen. Och mitt första steg i detta, förutom detta raljanta inlägg, kommer vara i form av två kommande inlägg där jag ställt frågor till en spelare i Dalen och en spelare i Thorengruppen för att försöka fånga upp deras känslor av säsongen, förväntningarna och på en del annat. Två profiler som jag vågar påstå sticker ut och gör intryck på alla som följer SSL-herr och som följer våra kära Umeålag.

Sexpoängssöndagen: Om Norrlandsderbyt, förväntningar och två sköna vinster

Av , , Bli först att kommentera 0

Söndagens planer var förutbestämda av högre innebandymakter: när det vankas två matcher på hemmaplan under en och samma dag var det självklart upplagt för en klassisk heldag med Dalen! Iklädda våra Dalentröjor och med en laddad kylbag kunde jag och Maria luta oss tillbaka på våra sedvanliga platser medan våra svartvitklädda lag kämpade för att säkra viktiga poäng mot gästande Örnsköldsvik för damerna respektive Linköping för herrarna och dagen slutade på bästa möjliga sätt med vinst i båda matcherna. Jag tänkte dock hålla mig lite kort vid respektive match och även samla lite av mina spretiga tankar kring de båda lagen.

Norrlandsderby i allsvenskan (Dalen – Örnsköldsvik (8-5))
Örnsköldsvik brukar av tradition bjuda på jämna matcher och dagens möte lagen emellan var inget undantag. Dalen kunde visserligen dra ifrån till en fyramålsledning relativt tidigt i andra perioden efter en ganska bekväm första period där Dalen hade chanser på fler än de två målen man gjorde. Det är dock typiskt för Övik att när de väl får vittring på att ta sig tillbaka i matcher så kommer de plötsligt med en massa energi och då gäller det att vara beredda. Signifikant och ofta avgörande i sådana matcher brukar dock vara för det ledande laget att antingen stoppa blödningen (släppa in färre mål) eller att fortsätta göra mål och utöka ledningen igen varje gång motståndarna lyckas krympa målskillnaden. Dalen valde det senare alternativet! Det innebar att Övik aldrig riktigt kom så pass nära att det blev nervöst, men det är sedan gammalt att en tvåmålsledning sällan är någon garanti för att matchen är vunnen ens när slutminuterna närmar sig. Eller kanske särskilt när de närmar sig…?

Nå, i dag blev det inga obehagliga överraskningar och Dalen vann rättvist i slutändan. Matchens lirare i Dalen blev Elin Björke och i bortalaget Övik utsågs Tindra Bylund. Personligen höll även jag Björke som matchens lirare i Dalen och detta på grund av den trygghet och det lugn hon bidrog med i sin formation och hur skickligt hon flertalet gånger stoppade motståndarna från att etablera farliga spelvändningar. Härutöver gjorde hon även två av Dalens mål och sammantaget stod det nog klart för de flesta som såg matchen att hon var bäst på planen idag.

Annars höll jag även Rut Marklund som en utmanare till matchens lirare. Rut skapade flera farliga målchanser och hade bud på två-tre mål till i matchen, men det ville sig aldrig riktigt. Jag är dock väldigt förtjust i hennes orädda sätt att spela och det är en intressant spelare att följa i Dalen. Hanna Berglund gjorde även hon en bra match och hade ett fint samspel med Victoria Ström. Berglund går helhjärtat in i situationerna på planen och det märktes på Dalen att man tappade viss glöd och energi när hon skadades och fick kliva av planen. Det var ungefär där och då Övik fick som starkast momentum att ta sig tillbaka in i matchen. Vi får hoppas att Hanna snart är tillbaka på planen igen!

Ett riktigt bra lag

Med sex spelade omgångar av serien där huvuddelen av mötena har varit mot lag i Östra allsvenskan är min känsla kring vårt damlag väldigt positiv. Något som jag imponeras över varje gång jag sett laget spela hittills är hur helhjärtat man går in i matcherna – och fortsätter göra det hela matcherna igenom! Idag var inget undantag. Det hade varit lätt att bli bekväma mot Övik, eller att börja vackla när Övik fick momentum. I stället samlade laget sig och malde ned motståndarna. Jag tycker att det är synd att inte fler tar sig ned och tittar på damernas matcher på plats – här har vi ett mycket intressant lagbygge på gång som jag tror kommer bli en stark utmanare i ett framtida kval till SSL!

 

Viktiga poäng på spel i svenska superligan (Dalen – Linköping (6-5))

Med tanke på den uppåtgående trenden hos våra herrar på sistone var känslan inför matchen mot gästande Linköping att det kommer bli tufft, men inte omöjligt. Men innan jag går in på matchen måste jag nämna något om Dalens facit den sista veckan, vilket känns extra bra mot bakgrund av hur nederlagstippade Dalen varit i sociala medier efter den svaga inledningen på säsongen. För den som eventuellt har missat det har det varit flertalet personer som räknat med att Dalen åker ur SSL denna säsong och det har även gjorts billiga poänger på några håll av att Måns Parsjö varit det enda som hållit Dalen kvar i serien de senaste åren. Jag vill inte sänka mig till den låga nivån som några av de inlägg jag sett varit på så jag ska fokusera på det positiva och räkna upp Dalens bedrifter den senaste veckan: vinst mot Jönköping, slog ut Thorengruppen i svenskan cupen samt vinst mot Linköping. Inte ett tråkigt facit!

Jag känner även ett behov av att understryka en till sak: Anton Grönlund har gjort det riktigt jäkla bra! Vår bästa spelare mot både Thorengruppen och Linköping och den som såg derbyt i svenska cupen och hur motståndarklacken siktade in sig på att häckla Grönlund efter en utvisning han drog på sig när han hamnade i en olycklig situation med Axel Hjälm noterade säkerligen precis som jag hur stark mentalt Anton uppenbarligen är. Jag syftar inte på utvisningen utan hur han tog emot hånet och liksom lät det ge honom energi. Det är något med vissa spelare som bara tycks bli bättre av att hånas och vår målvakt är onekligen en av dem – det var som att han ställde in sig på att förstöra kvällen för motståndarklacken och stängde i princip matchen. Jäklar vad bra han var! Och en skön påminnelse om att vi har en värdig efterträdare för Parsjö.

Nå, jag kanske skulle nämna något om matchen och några reflektioner därifrån? Jag tycker alltid att det är svårt att plocka ut enskilda spelare i sådana här matcher där det känns som att laget liksom går ihop som en väloljad maskin och ger allt för varandra. Det är vi vana vid att höra, om lagmaskinen Dalen menar jag, men det är en underbar styrka Dalen har. Att få alla att kämpa för varandra! Dalen gjorde en bra insats mot Linköping idag och förtjänade vinsten i slutändan, men det var jämt och det var nervöst på läktaren. Linköping är inte rädda för att spela fysiskt och de är av tradition ett storvuxet lag. Det gör samtidigt att matcherna tenderar att bli intressanta och det var definitivt en underhållande match att följa!

Om trygghet – vackra mål och en ”mini-Urban”

I Dalen känns det helt klart lämpligt att nämna Pär Forsmans insats. Oj så viktig han är i sådana här jämna tuffa matcher och jisses vad starkt han stod upp mot stora fysiska spelare när han ägde bollen och skapade nödvändig trygghet i offensiv zon idag! En annan spelare som skapar lugn och som jag tycker gör ett väldigt bra jobb från sin backposition är Niclas Brohlin-Ljung som idag även stod för två riktigt vackra och oerhört viktiga mål! Vi brukar prata om att han har ett bra välplacerat skott, jag och Maria, men oj vad härligt det var att han fick utdelning med det idag!

Jag blir allt mer imponerad över Adam Strand också. Det känns för mig nästan obegripligt hur snabbt han kommit att kännas så här trygg i SSL-miljön och jag syftar bland annat på hur han hanterar stressiga situationer på ett sätt där en orutinerad spelare vanligen gör betydligt fler misstag – och så är han väldigt skicklig när det kommer till att spela bollen i farten också!

Om jag även blickar tillbaka till matchen mot Thorengruppen i svenska cupen måste även nämnas Anton Ahlbäck som inte spelat alla matcher denna säsong, men oj vad han gjorde ett avtryck där! Eller som jag valde att beskriva honom på twitter – helvete vad bra han är!

Slutligen måste jag bara nämna att jag älskar Ludwig Svensson på planen – men han är minst lika fantastisk på sidan av planen? Maria kallade honom för en slags ”mini-Urban” (Karlsson) och man älskar ju hur han eldar på sina lagkamrater hela tiden!

IBK Dalen: Om dubbla möten eller nord mot öst, om sändningar, att göra sig redo och favoritspelare

Av , , Bli först att kommentera 0

Två matcher på två dagar för IBK Dalens damer som hälsade Uppsalalagen Storvreta och Hagunda välkomna till Umeå och det slutade med full pott för hemmalaget. Storvretamatchen följde vi på sändningen medan Hagundamatchen kunde åtnjutas på plats.

Om sändningar och ”En satsning på allsvenskan”
Jag tycker alltid att det är lite svårare att följa matcher på skärmen men ibland går det inte att hjälpa när det krockar med annat i livet, men det fick mig samtidigt att tänka på något. Hur är upplevelsen på den nya dyrare ”vi satsar på allsvenskan”-tjänsten egentligen?

Tja… Jag hade lite problem med att komma åt sändningen men fick rekordsnabb hjälp från servicen på innebandy.tv som får fem stjärnor – riktigt bra! Även bilden och kvalitén på själva streamen är bra, men det som alltjämt skiner med sin frånvaro och tyvärr är en faktor som drar ned helhetsintrycket är avsaknaden av kommentatorer och intervjuer.

Vad innebär det att satsa på allsvenskan om det inte finns verktygen på plats för att lyfta fram profilerna som finns där? Här finns potential för förbättring.

Hur var matcherna då?
Dalen vann mot Storvreta med 7-3 och Hagunda med 17-1. Det säger kanske en del, men det var en viss skillnad i matchbilderna. Det var dock ganska tydligt att Dalen var spelförande lag och klart vassare i båda matcherna. Storvreta hade ett kontringsspel som kändes som deras kanske största styrka, men det var långt ifrån tillräckligt för att skaka Dalen och de kan nog lära sig lite av ett annat kontringsstarkt lag från norr (Örnsköldsvik).

Hagunda hade betydligt större problem mot Dalen, men inledde annars matchen ganska bra. De har uppenbart en plan i att elda på varandra med högljudda tillrop och nästan överdriven energi och ta mig tusan om inte Dalen var lite nervösa i början kanske på grund av det?

Nervositeten falnade dock snabbt och när passningarna började gå fram och bolltappen minskade åt Dalen mer eller mindre upp Hagunda.

Det bjöds även på en del härliga high lights i form av åtskilliga (blev det fyra till slut?) mål i box play varav Ida Sundströms mål var en riktig delikatess när hon tog med sig bollen på egen hand och bröt sig in från sargen och kom helt fri och avslutade kyligt bakom Hagundas målvakt.

Ett annat trevligt exempel var Jennifer Strandbergs perfekt avvägda utkast som gick hela vägen fram till Hanna Kristoffersson som skickligt tog vara på tillfället och såg till att Strandberg fick vara med i poängprotokollet. Det är ju för övrigt ett vinnande koncept för att få poäng… passa Kristoffersson!

Att bygga ett lag som är redo

Känslan är även att Dalen redan nu jobbar hårt för att vara redo för de viktiga matcherna som väntar vid ett eventuellt (förmodat väl?) kval så småningom. Urban Karlsson driver på laget hela tiden och samtidigt utstrålar spelarna inte någon känsla av att slå av på takterna utan tvärtom känns Dalen hungriga!

Bortom poängen

Det är lätt att fixera vid poäng sådana här gånger men jag ville även passa på att lyfta en spelare som Rut Marklund som må se oskyldigt from ut, men som går in helhjärtat och tveklöst i varje situation och är någon att hålla koll på!

Jag imponeras även av backparet med Emma Sarkkinen och Ida Hansson. Två rejäla spelare där Sarkkinen kan gå in tufft för att vinna bollar och är skicklig på att bryta sig in på lite obekväma ytor och är inte rädd för att avlossa skottet när tillfällena ges.

Kapten Hansson som växer ut allt mer och mer till en personlig favoritspelare! Game face on, men i spelet är hon minst lika kylig och fokuserad som hon ser ut när hon är på planen, petar loss bollar i rätt ögonblick och nyttjar sin rejäla räckvidd för att desarmera motståndare och får det att se löjligt enkelt ut.

Dalen (herr): Om krisstämpeln, nyckelspelare och tre viktiga poäng

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalen har fått en mycket tuff inledning på säsongen i de två första matcherna där förlusten mot Helsingborg följdes upp med en brakförlust mot Pixbo som slutade med hela 11-1 till motståndarna vilken renderade i att laget krisstämplats på flera håll och att halva innebandy-Sverige verkar se Dalen som en given kandidat för nedflyttning… Visst är det dock lite väl tidigt att flagga lag för nedflyttning redan efter två spelade matcher? Jag har personligen svårt att tro så illa om vårt lag denna säsong, men visst har det samtidigt funnits anledningar att vara besviken sett till hur det gick mot Helsingborg och Pixbo och det är rimligt att kräva mer av Dalen.

Jag tror dock samtidigt att det är viktigt att komma ihåg att det finns en betydligt högre nivå i Dalen än vad man visade där (för ingen kan väl på riktigt tro att Dalen exempelvis trubbigt skjuter alla sina skott i magen på målvakterna varenda match säsongen igenom eller gör klassiska första-matchen-för-säsongen-misstag?) och jag tror även att det kommer hända positiva saker när några av de nya unga spelarna får lite mer kött på benen under säsongens gång. Jag tror att krisstämpeln är förhastad, men ser vi fortfarande samma tendenser om en sisådär sju-åtta omgångar ja då kommer det bli svettigt att vara Dalensupporter denna säsong.

Tre viktiga poäng och nyckelspelarna i Dalen

Så mycket skönare då att den viktiga bortamatchen mot Hagunda slutade med seger för Dalen (5-7) och framför allt att flera av Dalens nyckelspelare gjorde en fin insats och plockade med sig de tre poängen till Umeå. Även om säsongen är lång tror jag att det är viktigt framför allt för spelarna och laget själva att få känna att de gör en bra insats och det kan vara viktigt för de kommande matcherna att gå in med en bättre känsla. Lägg därtill två spelare som gjorde sina första mål i SSL, Wilmer Entall och Oliver Bodén, och det finns ännu fler skäl att glädjas åt kvällens match! Framför allt var det en formation i Dalen som särskilt stack ut ikväll och det var formationen med Ketil Kronberg, Alexander Hedlund, Oliver Bodén/Wilhelm Vihtari Hansson, Viktor Nystedt och Adam Strand där jag skulle vilja lägga till utropstecken på Kronberg, Hedlund och Nystedt som gjorde det riktigt bra! Ikväll visade de verkligen vägen!

Och visst var det Mattias Hall som hade beskrivit Vihtari Hansson som en energiinjektion i laget? Väldigt passande beskrivning för Wille som gjorde en riktigt bra insats och verkligen stod för just det – energi! Annars lär ju rubrikerna från matchen handla om Ketils tre mål eller Nystedts viktiga insats och jag tänker att här har vi några av de spelare som absolut ska och kommer bära Dalen denna säsong.

Daniel Sonidsson utgick vad jag förstod av vad som sades i sändningen med någon form av skadebekymmer efter Pixbomatchen som besvärade honom under uppvärmningen och jag vet inte om Dalen riktigt har någon direkt ersättare för honom, men Michel Wöcke gjorde ett tappert försök och stod faktiskt för några riktigt vackra aktioner och passningar och visst fasen har han väl förtjänat att få uppmärksammas för mer än hans zorrostraffar? Pär Forsman var också en härlig injektion i vanlig ordning och var nära att göra mål vid mer än ett tillfälle, men framför allt när han som skjuten ur en kanon dyker upp på frislaget och blev nekad av Hagundas August Moberg med små marginaler.

Avslutningsvis imponeras jag stort av Wilmer Entalls viljestyrka på planen – jag älskar spelare som kämpar frenetiskt och ger allt på planen och av allt att döma kommer vi få se mer av den varan från unge Entall som tackade för förtroendet och speltiden med ett fint närkampsspel och bra energi i den höga pressen.

Dalen – Helsingborg (3-8): Några av ljusglimtarna från en trist säsongsinledning

Av , , 2 kommentarer 0

Rustad med en av Marias chokladbollar och en kopp kaffe ska jag nu försöka hitta något positivt att säga om den inledande matchen för säsongen i svenska superligan (SSL) för Dalens herrar. Det är dock svårt att säga något annat än att inledningen knappast blev som vi hade hoppats på med en ganska klar förlust mot gästande Helsingborg. Motståndarna förvaltade spelvändningarna väldigt väl, precis som förväntat, men höll samtidigt Dalen borta från att sätta de flesta av sina lägen. Slutresultatet till trots var det inte så att det var en match där Helsingborg utklassade Dalen spelmässigt, men Dalen hade problem med nerver på vissa håll vilket ledde till några alldeles för enkla mål inledningsvis, skapade momentum och fick det sedan krossat vid Helsingborgs 2-5-mål och det går inte att missa att det är många nya spelare som ska spela in sig i laget och framför allt i SSL. Det kommer ta tid för Dalen att hitta formen, men potentialen finns där och jag tror att det kommer växa fram mer och mer under säsongen.

Ljusglimtarna

Precis som många andra var jag nog lite besviken över utfallet i matchen och jag tror inte att det var många av spelarna i Dalen som kände sig nöjda efter matchen. Det var inte så att alla gjorde en dålig match egentligen, men den går knappast till historien som något särskilt minnesvärt heller. Jag har dock funderat lite i efterhand på vilka ljusglimtarna var i Dalen och det fanns ändå ett antal sådana.

  • Oliver Bodén är den första spelare jag tänker på – delvis för den vackra framspelningen till Daniel Sonidssons mål i matchen, men även för att han kändes mognare i spelet sedan föregående säsong och jag gillar också att han har ett lite lurigt sätt att skjuta på ibland som gör honom lite oberäknelig på ett intressant sätt.

 

  • Adam Strand började matchen lite skakigt, men växte snabbt in i den och jag gillar hans förmåga att driva fram bollen med högt tempo när han sätter fart. Han fick visserligen bara en assist i poängprotokollet idag, men han var också oerhört nära på att få in ett mål också, men fick se sig besegrad av en helt makalös räddning från Helsingborgs Jonathan Edling. Nå, det dröjer nog inte allt för länge innan Strand gör mål i SSL.

 

  • Att se Pär Forsman liksom ånga sig igenom motspelare kommer jag nog aldrig tröttna på. Viljan och styrkan besitter han och det är nog inte den första spelaren jag skulle vilja gå in i en frontalkrock med på planen…

 

  • Power play-spelet är också en sådan där detalj som kanske är svår att bedöma från ett ynka tillfälle i matchen, men vad fasen. Jag letar efter ljusglimtar och en tycker jag ändå var att Dalen höll igång ett tempo under första halvan av det numerära överläget som förtjänade att leda till ett mål. Det var precis vad vi saknade hela förra säsongen – målmedvetenhet, tempo och bollförflyttning i kombination med att flera av spelarna sökte chanserna och tog dem när de uppstod. Mer av den varan tack!

 

Formationerna kändes också ganska bekanta efter att ha följt Dalen i Scandic cup och där har jag egentligen inte några invändningar – det finns en intressant potential i alla tre formationerna. Det som kommer bli intressant att se är förstås konkurrensen på vissa positioner, likväl som hur Dalen kommer göra med sparkapitalet i form av spelare som kämpat sig tillbaka från sina skador. Nå, vi får se hur det utvecklar sig under säsongen.

Scandic cup 2022 – Dalens herrlag i fokus (del 3 av 3)

Av , , Bli först att kommentera 0

Den tredje delen i denna bloggserie om Dalens herrar tänkte jag tillägna stommen i laget, eller annorlunda uttryckt: de som ska göra det! För visst är det här orsakerna uppstår vilka gör att till exempel Kalmarsunds Kevin Haglund tippar att Dalen åker ur medan andra placerat Dalen i mellanskiktet i tabellen utom räckhåll för en slutspelsplats? Och vem kan klandra dem – Dalen tappar poängspelare säsong efter säsong. Landslagsspelare byter klubb och så vidare. De har inte fel, men glömmer samtidigt en viktig detalj – få spelare som lämnar Dalen som stjärnor eller landslagsspelare var det när de först kom till Dalen. De flesta var faktiskt ganska anonyma i innebandy-Sverige.

Några exempel: Måns Parsjö? Ung lovande andramålvakt i Falun när han kom till Dalen. Anton Åkerlund? Ung talang från Gamla Stans division 1 lag. Linus Holmgren? Hade en riktigt fin säsong i Thorengruppen men var fortfarande ganska okänd förutom rubrikerna om att han var ung för att vara lagkapten. Rasmus Andersson? Var det inte Albin Skur från Innebandysurr som sa något i stil med ”Hur ska man ens ha koll på spelare med namn som Rasmus Andersson?” när de kommenterade Dalens silly season det året? Han syftade förstås på ganska vanliga för- och efternamn i kombination med spelare från norr som folk söderut inte hade någon aning om vem det var. I Dalen fick alla upp ögonen för denne underbare back från Hörnefors!

Seriöst, jag kan fortsätta typ hur länge som helst med att rada upp namn och syftet är egentligen bara att påminna om detta: Dalen är enormt skickliga på att ta lovande spelare och hjälpa dem blomma ut. Ibland får jag en känsla av att vissa tror att det är en lyckosam slump. Att Dalen plötsligt förlorat alla sina kunskaper, kunniga tränare och eldsjälar och slutat handplocka spelare med omsorg? Tror någon att Dalen skriver vräkiga kontrakt med färdiga landslagsspelare? Nja, inte under mina år som supporter i alla fall. När Dalen skrev kontrakt med Höllvikens Christoffer Andersson för några säsonger sedan höll jag på att trilla av stolen och även han tog flera kliv framåt i utvecklingen i Dalen.

Det betyder förstås samtidigt inte att det inte finns skäl till viss oro. Att förlora skickliga spelare säsong efter säsong skapar tomrum som måste fyllas. Dalen och Thorengruppen skiljer sig något åt denna säsong på så sätt att jag skulle vilja summera det så att våra rivaler i Thorengruppen har behållit huvuddelen av de spelare som bar laget till en nästan-platsen i slutspelet förra säsongen. För deras del handlar det mycket om att få utdelning på dessa spelare igen och jag tror att de har goda förutsättningar för detta att döma av det jag sett under försäsongen.

För Dalens del kommer det krävas leverans på bekanta bärande spelare i laget förstås, men vi kommer även behöva nya spelare som kliver fram och kanske även helt nya spelare som träffar rätt redan första säsongen i laget. Jag tror dock att potentialen i Dalen är högre än vad många tror. Det är något av en klassisk Dalenmeny. Det är lätt och nästan en given årlig tradition i innebandy-Sverige att underskatta Dalen. Låt det fungera som bränsle att visa dem att de har fel – igen! Min andra säsong som supporter tippades Dalen i botten av tabellen och slutade säsongen med ett silver. Jag skulle i och för sig bli extremt överraskad om Dalen tar sig så långt denna säsong och jag tror själv att en slutspelsplats över huvud taget kommer vara en tuff utmaning, men det är å andra sidan ett ganska härligt exempel på hur oberäknelig innebandyn ändå kan vara.

Med den ganska raljanta inledningen avklarad tänkte jag kika på några delar av lagets stomme och eventuella sparkapital.

Målvaktssidan
Hur går det för Dalen att ersätta Måns Parsjö på målvaktssidan? Inga små skor för Anton Grönlund och Alexander Ljungström att fylla. Båda målvakterna har gjort det bra under cupen, men förstemålvakt är förstås Grönlund och han utstrålar både ett lugn och en trygghet som är väldigt förtroendeingivande. Han är inte bara en otrolig matinfluenser (på twitter) utan han har även visat att han är en riktigt bra och säker målvakt! Spelmässigt väldigt olik sin föregångare och lyser med sitt norrländska lugn. Frågan som återstår att se är om han kan hålla i detta under en hel säsong, men sett till cupens matcher är det uppenbart att vi har en fin målvaktsuppsättning!

Spelarna som ska göra det
Vilka spelare tänker ni på med den rubriken? Den syftar förstås på spelare som burit laget förut: Ketil Kronberg, Alexander Hedlund, Daniel Sonidsson, Pär Forsman. Jag kommer till Viktor Nystedt under en annan rubrik och skulle även kunna lägga till Emil Wiklund här, men jag tror att det kan vara lite tidigt ännu.

Samtliga nämnda spelare kommer onekligen vara otroligt viktiga för Dalen med sina kvaliteter och erfarenheter. Under Scandic cup fick Kronberg en del rubriker för sina klassmål, men den spelare jag personligen skulle vilja flagga för här är Alexander Hedlund som förmodas axla rollen som center även denna säsong. Hedlund ser ut att vara i en riktigt lovande form och var definitivt en personlig höjdpunkt att följa under cupen! Ni kan även vara lugna, Kronberg är i lika god form som alltid, Forsman ser rejält taggad ut och Sonidsson kan springa i all oändlighet och kommer göra poäng för Dalen och har börjat justera ned golfsvingarna till något domarna har lite lättare att godkänna… Förlåt Daniel men att se Pär imitera dina volleysvingar efter kvarten(?) var fruktansvärt roligt!

Blommar de ut (ännu mer) i år?
Här har vi en kategori spelare som kan passa in på många i säsongens uppsättning av Dalen, men jag har valt att hålla mig till spelare som redan visat att de kan, men där känslan är att det finns ännu mer potential att få ut. Här tror jag nog att fler än jag ganska omgående tänker på både Anton Ahlbäck och Felix Forslund. Jag tycker även att Emil Wiklund hör hemma här. En spelare som gjorde många riktigt bra insatser förra säsongen och en starkt bidragande orsak till att just hans femma bar laget i flera matcher undrr säsongen. Frågan blir om Emil denna säsong även kommer hitta jämnheten och kan bli en bärande spelare under hela säsongen. Räkna i sådana fall med att fler än jag kommer twittra glatt om Wiklund!

Jag känner att jag redan skrivit en hel del om Forslund, men vill i stället rikta lite uppmärksamhet åt Anton Ahlbäck. På backsidan behöver Dalen helt klart fylla tomrummen lämnade av Johan Larsson och Rasmus Andersson och det är mycket begärt. Ahlbäck gjorde en riktigt bra säsong förra säsongen och jag tycker att han visat på god potential under cupen som tyder på en uppåtgående utvecklingskurva. Med flera backar som lämnat, inte att förglömma Albin Carlsten, finns möjligheten för Anton att få en hel del speltid och jag tror att detta kan visa sig bli ett bra tillfälle för Ahlbäck att ta nästa kliv.

Sparkapital och oräknade tillgångar
Här finns både en del frågetecken och positiva saker jag tagit med mig från Scandic cup. Den första är förstås frågan varför Viktor Nystedt inte spelade. Visst var det väl så att han var med till Tjeckien tidigare och Dalen har inte gått ut med information som tyder på att lagets bästa back inte ska spela kommande säsong. Frågan är alltså om det finns några skadebekymmer som gjorde att Viktor inte spelade. Här har dock Dalen ett stort sparkapital som inte användes under cupen. Och på tal om sparkapital…

Hur ser det ut för Dalen gällande John Sjöstedt som gjorde några inhopp i slutet av föregående säsong och gjorde det bra? Jag hade förhoppningar om att få se John under cupen, men har inte sett eller hört något. Är han kvar i Dalen? Om ja är det en lovande spelare som kommer bli intressant att följa i Dalen!

Till de oräknade tillgångarna räknar jag med de långtidsfrånvarande spelarna som på grund av skador och hälsoskäl äntligen är tillbaka och syftar förstås på Wilhelm Vihtari Hansson, Tobias Sikström och Ludwig Svensson!

Wille missade förra säsongen på grund av ryggskada(?), ger laget bredd och är en energisk spelare som trivs bra i Dalens höga press. Sikström är en spelskicklig center som tidigare tränare Jonatan Brolin liknade vid Linus Holmgren och jag har längtat efter att få se honom tillbaka på planen efter den otäcka hjärnskakningen han drabbades av i en närkamp för en evighet sedan som hållit honom borta i nästan två säsonger.

Jag hoppas förresten att ni inte missade Ludwigs intervju i Västerbottens-Kuriren för en tid sedan där han pratade ut om psykisk ohälsa och depressionen han kämpade sig igenom efter pappans bortgång. En fin artikel och starkt av Ludwig att berätta om det svåra han gått igenom med råd till andra som befinner sig i eller hamnar i en liknande situation – en sann förebild för andra.