Kenneth Bodin

Företagande, forskning och förströelse

Norrmejerier föredrar värdeskapande framför vetenskapande

Av , , 1 kommentar 4

IMG_0269

När jag värmde mjölk till latten idag reagerade jag över att Norrmejerier på förpackningen gör reklam för att deras mjölk kommer från kossor som äter GMO-fritt foder.
Senaste åren har det nämligen kommit ett flertal rapporter som tusentals forskare står bakom, som menar på att den skräckstämning som råder runt GMO är obefogad. GMO är synnerligen positivt för människans möjligheter att odla mat till hela jordens befolkning och utrota svält.
De flesta som driver anti-GMO-kampanjer gör det utifrån en pseudovetenskaplig bas. De missbrukar människors rädsla och osäkerhet för att skaffa sig själva makt och pengar. Jag hade hoppats att Norrmejerier inte skulle sälla sig till den gruppen. Därför kontaktade jag dem och frågade varför de gör reklam för GMO-fritt, och varför de väljer bort en vetenskaplig grund i sin kommunikation.

Jag fick följande svar från Norrmejeriers Mariann Holmberg:

Hej Kenneth
Vi är inte fientliga mot vetenskap. Vi följer vetenskaplig forskning och rön.
Men det viktigaste för våra ägare, de norrländska mjölkbönderna är att skapa så högt värde av deras mjölkråvara. Då är det nödvändigt att värdera vetenskap mot den allmänna uppfattningen bland befolkningen.
Samtliga svenska mejeriföreningar har valt att bibehålla Gmo-fritt foder trots att det finns en öppning i lagstiftningen sedan ett par år att frångå det.
Vi omprövar ständigt våra ställningstaganden och vi följer forskningens resultat och kommunikation. För det handlar inte enbart om forskningsresultat utan även om att övertyga människor om att Gmo-grödor är rätt val.
Just nu är varken vi på mejeriet eller majoriteten av mjölkbönderna övertygade om att det gynnar bönderna att släppa på det Gmo-fria kravet, men alla är eniga i att tiden och kunskapen i samhället mognar. Vi får se hur det utvecklar sig.
Tack för att du hör av dig. Vi uppskattar din åsikt. Den är värdefull i fortsatta diskussioner om em viktig fråga för framtiden.
Hälsningar Mariann Holmberg, kommunikationsansvarig.

Jag konstaterar därför att Norrmejerier aktivt väljer att lämna vetenskaplig grund och hänge sig åt att tjäna mera pengar baserat vriden produktinformation som spelar på människors osäkerhet och rädsla.
Dessutom förstår de inte att de själva, som det starka och trovärdiga varumärke de är, har mycket stor inverkan på människors värdering av GMO.

Ordvalet, ”nödvändigt att värdera vetenskap mot den allmänna uppfattningen bland befolkningen” talar sitt eget tydliga språk, särskilt när det motiveras av ekonomisk vinning.

Dåligt, riktigt dåligt Norrmejerier. Vetenskapande och värdeskapande funkar finfint ihop. Ni kan bättre! Skriv det i innehållsdeklarationen istället så blir alla nöjda.

PS GMO betyder genetically modified organism. Människan har i tusentals år ägnat sig åt att förädla grödor, boskap och husdjur. Vi hade helt enkelt inte kunnat utvecklas till det vi är idag utan detta. Med modern teknik kan vi göra detta ännu bättre, vilket inte minst är viktigt för att vi ska kunna utrota svälten i världen.
Stefan Jansson är professor i växtbiologi vid Umeå universitet och har skrivit boken Bortom GMO – Vetenskap och växtförädling för ett hållbart jordbruk. Läs den!

Brev till Oscar Sjöstedt, SD

Av , , Bli först att kommentera 16

Bäste Riksdagsman Oscar Sjöstedt.
Jag vill med detta mail uttrycka mitt önskemål om din avgång.

Jag är företagare och har varit med och grundat och leder ett tillväxtföretag inom hightech som jag är mycket stolt över.
Därför vill jag se din avgång, för du är en skam för riksdagen, Sverige och alla som bor här. Du är dessutom skadlig för landets företagsklimat. De kloka, kompetenta människor vi behöver kan inte flytta hit och inte heller utvecklas i vårt land när sådana som du förpestar alla värderingar och lägger sordin på all framtidstro.

Jag är också teoretisk fysiker och brinner för kunskap och vetenskap.
Därför vill jag också se din avgång, för du och ditt parti står för kunskapsfientlighet och faktaresistens och du är skadlig för vårt kunskaps- och utbildningsklimat.

Jag är dessutom humanist och världsmedborgare. Jag pluggade i Amsterdam i slutet av 80-talet och bodde granne med en förtjusande kvinna som överlevt andra världskriget genom att gömma sig i ett lönnrum, precis som Anne Frank, men med den skillnaden att hon överlevde. Jag ägnade många söndagseftermiddagar över en kopp te med henne, och fick höra allt om andra världskriget i en levande berättelse från en som själv varit med.
Därför vill jag se din avgång, för du är en skam för mig och henne, och du vanärar minnet av denna fantastiska kvinna och alla andra som var med om världskriget.

Jag är far till tre tonårsflickor.
Därför vill jag också se din avgång, för du står för hat, våld, rasism och nazism, och jag vill inte att en sådan som du ska sitta med i landets högsta beslutande organ och ha inflytande över mina döttrars framtid.

Jag är också en svensk pöjk, uppvuxen i Norrlands inland, son till hårt arbetande föräldrar som slet ut sina kroppar för att bygga välstånd för mig och alla som lever i Sverige idag. Jag har satt tallplantor i skogen, kört trimmad moppe, dragit gäddor i vassen och pussat flickor i midnattssol.
Därför vill jag också se din avgång. Du ska inte representera det jag kallar svenskt för du förfular och förvrider det när du säger att det står i konflikt med mångfald och öppna gränser. Du blandar ihop det som är gamla värdefulla minnen från en svunnen tid med den framtid vi står inför, som alltid kräver mod och förmåga att tänka nytt. Därmed är du en skam för det gamla svenska, men också en fara för vår framtid.

Dra dig tillbaka. Läs böcker, lyssna, samtala, res, reflektera och lär. Väx!
Be sedan om ursäkt och gör något bra av livet.

Mvh,
Kenneth Bodin, Umeå

(Skickat till Oscar Sjöstedts riksdagsmail den 8/10 2016 med anledning av hans arroganta nazistiska och antisemitiska uttalanden. Se tex http://www.dn.se/nyheter/politik/sds-oscar-sjostedt-i-festvideo-dar-han-skamtar-grovt-om-judar/ )

Samverkan och mellanmjölksforskning

Av , , Bli först att kommentera 2

Inom löpträningen används ibland begreppet ”mellanmjölksträning” för att beskriva en träningsform som vi idag vet inte ger speciellt bra resultat. Om man varje dag springer lagom långt och lagom snabbt får man lagom mycket resultat är väl tanken, men i praktiken drar man istället på sig skador och tristess och snart springer man inte alls. Mellanmjölksträning kan vara ganska ok om den görs i begränsad omfattning, men vill man nå resultat måste man arbeta med polariserad träning, dvs lugna långpass kombinerat med intensiva fartpass.

På samma sätt upplever jag idag en trend inom svensk forskning och innovation – som mellanmjölk.

Innovationsföretagen behöver hålla intensivt tempo mot nya djärva mål. Forskningen behöver mycket stor uthållighet men också egen frihet att göra fartlek – att ibland spurta till nästa lyktstolpe. Industrin behöver inte bara förbättra sig utan också förnya sig – förändra ett flera decennier gammalt löpsteg. Men så fungerar det inte alls i de projekt som upprättas i samverkan mellan universiteten och näringslivet. Dessa projekt har många deltagare och allas intressen måste tillvaratas lika mycket. Dessa projekt är tänkta att hjälpa svensk industri att konkurrera. De ska också generera innovation och tillväxt i SME,  och universiteten ska publicera vetenskapliga resultat. Samtidigt! Resultatet blir mellanmjölk. Alla måste anpassa sig till varandra hela tiden, ofta i 3-4 år. Universitetsforskningen blir kortsiktig och inkrementell och för att skapa nytta i industrin måste doktorander ofta göra mera utveckling än forskning, vilket skadar deras avhandlingsarbete och försenar disputationen. SME-företagen reduceras till konsulter och tvingas backa bort från sin egen affärsplan och övertygelse för att konsulta åt industrin med statlig finansiering på en ersättningsnivå om 200 kr/h, vilket skadar deras konkurrenskraft och ekonomi. Industrin lär sig att forskning och innovation alltid kan göras med hjälp av statliga bidrag och slutar ha egna kommersiella relationer med SME. Men vad som är allra värst är att det ger en total sammanblandning av vad som är forskning, utveckling och innovation! Det är helt olika saker!!

Allt faller in i ett mellanmjölkstempo! Nå, all träning som blir av är bra träning, brukar man säga, så mellanmjölksforskningen är inte bara av ondo utan håller oss trots allt i hyfsad form och vi har ibland rätt kul tillsammans. Men enhanda är det trots allt, och vi kan bättre.

Istället ska vi:

  • Ge den akademiska forskningen mycket större frihet, kompletterat med en samverkanskultur som inte är tvingande men väl inspirerande och uppmuntrande. Idag är det tvärtom. Forskare tvingas ingå samverkan, medan fakulteterna i allmänhet bestraffar det som ”fulpengar”! Det vi vill ha är som ”fartlek”  i löpningen, den träningsform de flesta gillar allra bäst. Den är dessutom mycket effektiv. Och fri! Förutom detta är universitetens viktigaste roll naturligtvis att utbilda unga människor.
  • Minska mängden konsortiesamarbetsprojekt och ”strategiska innovationsområden” och formulera istället ”challenges” med mycket tydligare utmaningar. Dessa challenges ska inte handla om att ”öka produktiviteten 5% i industrin”, utan måste vara mera utmanande och omvälvande än så. De ska vara innovationsdrivande! Det finns ett antal exempel runt om i världen, t.ex. DARPA Robotics Challenge med $2m som första pris och god offentlig finansering till de lag som ställer upp. Detta är intensiva fartpass! En challenge körs över något års tid, och kan återkomma flera gånger. DARPA hade tidigare en challenge för autonoma bilar som många anser har banat väg för att denna teknik kommer till massmarknaden redan inom några år. Även Google Lunar Xprize är en sådan challenge, och jag vill påstå att självaste CERN också är en form av challenge. CERN är inte ”strategisk”. Nej, CERN är faktiskt en jättejättestor maskin!
  • Renodla de kommersiella relationerna så att SME:er, institut och universitet slutar konkurrera med varandra och så att industrin åter börjar investera i innovationssamarbeten med SME. För varje år som går ser jag att vårt eget företag, Algoryx, blir allt mera konkurrensutsatt från de svenska och utländska institut och universitet som vill ha pengar och mandat från industri och samhälle för att ”utveckla” snarare än för att forska och utbilda. Det blir annars en slags ”staten och kapitalet” av denna relation som är farlig för företagande och entreprenörskap.
  • Stöd kommunikation i första hand och stora nyttomotiverade konsortieprojekt i andra hand. Utlysningar inom strategiska forskningsområden blir nämligen ett mål i sig istället för ett medel.

 

 

Umeås bytesbalans – grunden för välfärden och befolkningsmålen

Av , , Bli först att kommentera 2

Som företagare funderar jag en hel del på det vi gör, varför vi gör det, om det är bra och vad det egentligen betyder i ett större sammanhang. Det mesta av min fokus ligger förstås på Algoryx verksamhet och vad vi betyder för våra kunder, anställda och världen, men vår roll som företag i Umeå föranleder också en hel del funderingar. En del av dessa funderingar handlar om Umeås ekonomi och det var det jag tänkte ägna just det här inlägget åt.

Nästan allt vi gör på Algoryx går på export. Innan sommaren fakturerade vi till exempel en ny kund i Kina som licensierar våra simuleringsprogramvaror. Av denna fakturerade peng går ca. 5% åt till direkta kostnader för en resa till Kina. Ytterligare 5-10% läggs på inköp av t.ex. datorer och programvaror och annat som vi konsumerar utanför regionen. Resten, dvs 85-90%, går till löner till våra anställda, hyra och en del andra tjänster vi huvudsakligen köper inom Umeå. Ur lönesumman går förvisso ca. en knapp tredjedel till staten (men kommer sedan också tillbaka till regionen så småningom i form av pension, sjukförsäkringar, mm), en femtedel till kommunalskatt och resten hamnar i fickan hos våra anställda. Sett på lång sikt är det trots allt åtminstone 80% av våra intäkter som ger ett direkt nettobidrag till regionens ekonomi. Vi bidrar alltså till en positiv bytesbalans för Umeå.

Vi är naturligtvis små jämfört med företag som Volvo, Komatsu, SCA och Ålö, som fungerar på liknande sätt, dvs nästan all försäljning görs utanför Umeå medan en stor del av intäkterna går till löner och underleverantörer i regionen. Deras tillskott till Umeås bytesbalans är därmed betydande.

Våra råvaror, dvs skog, mineral och energi är andra exempel som bidrar till positiv bytesbalans, men där har vi tyvärr en situation där en mycket omfattande del av intäkterna aldrig alls når regionen eftersom ägandet och bolagens säten ligger på annan ort. Här finns också mycket stora uppsidor för oss i regionen att förädla dessa råvaror innan de exporteras – något som sker i mycket begränsad omfattning idag. Vi har närmast U-landsstatus i det avseendet.

Utbildning och forskning vid våra universitet bidrar också kraftigt positivt till bytesbalansen. När Umeå universitet får ett rejält forskningsanslag domineras kostnaderna ofta av löner och därmed bidrar det med nära 100% till Umeås bytesbalans.

Det här kan man då jämföra med om en större möbelaffär öppnar i Umeå. Den skapar också arbetstillfällen och bidrar på många sätt till människors glädje och livskvalité både som anställda och kunder. Lönerna betalas förvisso då av konsumenter inom regionen och en ansenlig del av pengarna lämnar sedan regionen. Bidraget till Umeås bytesbalans är alltså negativt. Missförstå mig inte: Jag är bara positiv till att IKEA öppnar i Umeå, men det finns ändå en poäng i att förstå ekonomin runt detta i sin helhet.

Ett annat exempel gäller bostadslån. Våra bostadspriser är förhållandevis höga vilket leder till att belåningen per capita är hög. Följaktligen har Umeås invånare också höga räntekostnader till bankerna. Bankägande är kraftigt underrepresenterat i Umeå jämfört med t.ex. Stockholm, så en mycket liten andel av bankernas vinster och direktörslöner kommer tillbaka till Umeå. På papperet ser det kanske ut som att det finns bra med kapital i Umeå i den här processen, men det är fiktivt och helt bundet till (delvis överdrivna) bostadspriser och nettoeffekten av de höga bostadspriserna är ett kraftigt negativt bidrag till Umeås bytesbalans och ekonomi.

Positiv bytesbalans får vi när vi är ännu attraktivare och skapar ännu större värden för omvärlden än vad omvärlden gör för oss. En positiv bytesbalans är viktig för Umeå. Den ökar mängden pengar i omlopp inom Umeås interna marknad, minskar arbetslösheten, ökar skatteintäkterna, stärker välfärden, och bidrar till att det blir attraktivt att leva och verka i Umeå. Det är också en förutsättning för att vi ska nå de befolkningsmål som är uppsatta för Umeå.

Men vem har koll? Jag har frågat politiker och tjänstemän om hur dessa siffror och trenderna egentligen ser ut, men får inga konkreta svar. På nationell nivå vet vi precis, medan vi verkar leva i total okunskap om hur det ser ut i regionerna och i Umeå. Kunskap om detta skulle hjälpa oss att förstå värdena av olika former av handel och företagande bättre. Det skulle vägleda regionens offentliga aktörer i sina investeringar i tillväxt, t.ex. när de spenderar strukturfondspengar från EU eller våra egna skattepengar. Så, mitt budskap till Umeå kommuns politiker och tjänstemän är förstås: Ta genast fram dessa nyckeltal så att vi förstår vart vi är på väg och kan fatta kloka beslut!

 

Vi har inte tid att utöva konsumentmakt

Av , , Bli först att kommentera 1

Konsumentens makt ligger i att vi aktivt väljer den produkt eller tjänst som är bäst för oss i förhållande till hur mycket vi är villiga att betala. Det ligger många aspekter att väga in i detta, t.ex. kvalité, miljömedvetenhet, stil och smak, prisprestanda, support, osv.

I sju år har vi varit kunder hos Bredband2. Via Umeås stadsnät, UmeNet, har de levererat internetanslutning till vår villa på Tomtebo. När vi anslöt oss låg priset på 135 kr/mån. Nu ligger priset för tjänsten på 69 kr/mån, så tack vare teknikutveckling och avskrivningar har de alltså kunnat halvera priset. MEN, de har ändå alltjämt fortsatt autogirofakturera oss på ursprunglig nivå, 135 kr/mån. Jag vet inte hur länge de hållit på och blåst oss på dessa 65 kr/mån, men om det t.ex. är i tre år så handlar det om 2484 kronor.
När jag ringer kundsupport och frågar vad som är fel, så hänvisar hon bara till att vi har ett avtal och att jag får skylla mig själv som inte sagt att jag vill ha lägre pris. Jag frågar då hur hon själv skulle reagera som kund – och ifall hon inte skulle känna sig upprörd och lurad. – Jo, det är mycket möjligt säger hon, men nu är det så här enligt våra regler.

Jag hinner inte och finner ingen glädje i att bedriva någon slags process mot Bredband2, utan känner mig mest bara uppgiven över att det här är ännu exempel på att konsumentmakten och den konkurrensdrivna marknaden kräver att vi ägnar ofantligt mycket tid åt sådant som inte överhuvudtaget berikar livet.

Häromdagen upptäckte jag förresten att Telia chockhöjt priset på mobilt bredband. Jag har 1GB/mån inkluderat i mitt abonnemang och förut kostade det 39 kr att köpa till 1GB via SMS ifall det tar slut. Nu har de höjt priset till 79kr för 0.5GB. Detta är rent ocker och torde vara världsrekord i högt pris på mobilt bredband.
Ska jag ägna stora delar av dagen åt att byta mobilabonnemang nu då är det tänkt? Eller ska jag istället ägna tiden åt mitt arbete med Algoryx och min familj?

 

Ja, det här är bara två exempel, men jag skulle kunna fortsätta med försäkringarna, villalånet (där vi upptäckte att det skiljer 0.4% i rörlig ränta mellan två likadana lån i samma bank, Handelsbanken, och gjort så i två år!), bilreparationen, osv i det oändliga, och tills all min tid är slut. Jag konstaterar att jag värderar min egen tid så högt att jag helt enkelt inte vill slösa bort den på dessa meningslösa små optimeringar i livet, så därför är det alltså ganska fritt fram att lura mig. Jag tror inte jag är ensam, utan tvärtom känner nog de flesta så här. Något har ju helt klart gått på tok! Jag tror inte vi kommer åt detta med annat än en fullständig attitydförändring till samhället och det liv vi lever här, och dessvärre lär det ta en generation att få till stånd, så jag fortsätter väl låta mig luras…

Vad är nationen i en global värld? Tankar om en agenda.

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har precis värkt ur mig en text som handlar om de små och medelstora företagens möjligheter inom simuleringsområdet i Sverige. Ni som läste min förra blogg vet att jag har stora tankar om detta område, som en slags digital förlängning av människans förmåga att innovera och utveckla produkter och system.

Men vad betyder det för Sverige (och Norrland, och Umeå…)? I en globaliserad värld – hur ska man då tänka på hemlandet? Är det sunt att tänka att svenska företag bör ha svenska investeringar och ägare så att de stannar i Sverige? Är det sunt att tänka att det är bra om svenska företag gör mycket affärer och samarbeten med varandra så att de gemensamt stärks mot världsmarknaden, eller blir de bara introverta då? Är det sunt att tänka sig att svensk industri i högre utsträckning ska våga arbeta med svenska tillväxtföretag i tidiga faser och därmed riskera misslyckanden, när de kanske kan arbeta med mera etablerade och trygga (men kanske sämre)  lösningar från internationella leverantörer? Är det sunt att svensk industri ska finansiera forskning vid svenska universitet, eller borde de vända sig till de universitet i världen som passar dem bäst? Är det sunt att det offentliga ska stötta svenska företag t.ex. med FoI-medel från Vinnova, Tillväxtverket, Länsstyrelserna, etc? Vore det sunt om staten skulle ge svenska företag subventioner på forskning och utveckling, t.ex. i form av skattelättnader som man gör i Norge och Kanada?

Någonstans i allt detta måste man bli lite nationalist, lokalpatriot och självisk. Kanske lite entreprenör. Eller mycket.

Kanske går det motivera med att det görs på så många andra ställen i världen, inte minst i kapitalismens hemland USA där de statliga subventioner till R&D i företag är formligen gigantiska – så det är helt enkelt en av de spelregler som finns. Dessutom kanske det är så att stimulansåtgärder, incitament, risktaganden, hejarop och investeringar från flera håll faktiskt behövs för att  innovation och utveckling inom viktiga områden alls ska gå framåt för samhällets, och kanske mänsklighetens bästa, inte minst för att vi ska få bukt med hållbarhetsfrågorna. Kanske är det så att vi trots allt kan påverka skeenden i Sverige för att få eftersträvansvärd effekt i samhället, men att vi knappast alls bemäktar med att påverka detsamma globalt. Och nog är det så, att svenska skattebetalares pengar tills vidare måste fokuseras på det som verkligen gynnar just dessa skattebetalare.

Men visst känns det ändå lite konstigt att så prioritera det nationella i en global värld. Det känns rätt gammalmodigt faktiskt, men jag kommer inte riktigt på något bättre och jag har läst för mycket historia för att tro på liberalism här.

Och, ja just det. Business is local, even if you’re born global!

Jag värker vidare på del 2 av min simuleringsblogg. Detta vara bara ett mellanspel 😉

Mer innovation i Sverige med simulering (del 1)

Av , , Bli först att kommentera 1

AGX Cable Simulation

Nationens Agenda

Jag har fått i uppdrag att samordna framtagandet av den Nationella Agendan inom "Systemsimulering och simulatorer", vad gäller de små och medelstora företagen inom denna bransch. Agenda-arbetet görs initialt i samarbete Linköping-Umeå-Lund, men hela landet inbjuds att deltaga.

Nå, det lät då rätt så smalt och inte så viktigt tänker någon. Min syn på det är förstås en helt annan.

Simuleringar – vetenskapens tredje ben

Nobelpristagaren i fysik, Ken Wilson, gjorde viktiga insikter i hur universums olika skalor för tid och rum hänger ihop, och myntade begreppet om simuleringar och datorberäkningar som vetenskapens tredje ben:

-Together with theory and experimentation, computational science now constitutes the ‘third pillar’ of scientific inquiry, enabling researchers to build and test models of complex phenomena.

Ok, simuleringar har alltså en viktig roll i att utvidga det mänskliga vetandet om naturen och universum. Hyfsat viktigt.

Simuleringar som drivkraft för innovation och produktutveckling

Men jag nöjer mig inte där. Idag är det ytterst få produkter för den globala marknaden som inte modelleras och simuleras virtuellt innan de blir riktiga produkter. Simulering är idag också ett hjälpmedel för design, optimering, testning, konstruktion, tillverkning – och inte minst också ett verktyg för vår kreativitet. Med hjälp av simulering vågar vi idag göra större kreativa hopp till nya produkter. Det beror till stor del på att simulering kan korta tiden från idé till färdig produkt. Om den tiden är för lång kommer nämligen den ursprungliga idén att vara antik när väl produkten når marknaden! Simulering kan också höja kunskapsnivån tidigt i ett projekt och hjälpa oss till rätt beslut när det fortfarande finns tid att göra stora förändringar i design.
Med simulering kan vi också kommunicera våra idéer bättre med varandra, inte bara mellan specialister utan också så att designers, ingenjörer, kunder, finansiärer mfl både kan samarbeta bättre men också fatta snabbare gemensamma beslut, vilket i sig höjer innovationstakten och samarbetsförmågan.
Krasst ekonomiskt brukar man konstatera att det kostar mycket lite att rätta misstagen i en produkt tidigt i processen, och väldigt mycket om det görs sent i processen. Därför gör man lämpligen misstagen så tidigt som möjligt, och redan i den virtuella modell som man simulerar. Det här gäller för all del också icke-fysiska produkter. Den som vill ge sig på att utmana tex Facebook rekommenderas definitivt att försöka simulera människors beteenden för att på så sätt optimera sin produkt – åtminstone som ett av de verktyg som används.

Simulering är alltså helt centralt inte bara för mänsklighetens kunskapsutveckling, utan också för allt vi innoverar, designar och bygger. Övertygad nu då?

Simuleringar – en egen bransch

Vilka gör då detta möjligt? Jo, mycket av detta är förstås förpackat i programvarulösningar. Jag ska här begränsa mig till ett visst segment, nämligen de som utvecklar programvaruverktyg som stödjer fysisk produktutveckling och de som utvecklar simulatorer, tex fordons- och flygsimulatorer. En traditionell benämning på detta område är PLM som i product life management. Fast egentligen vore det bättre att använda innovation istället för management, så product life innovation, PLI, vore en bra benämning som också leder till lite eftertanke.

Den globala PLM-marknaden
Totalt sett finns det tusentals företag eller mera som utvecklar och säljer såna här verktyg i världen. De största har närmare 10.000 anställda vardera men deras verksamhet är ändå rätt okänd för allmänheten. Exempel bland de största är:

  • Dassault Systèmes, 9600 anställda, omsättning 15 miljarder kr, grundat 1981
  • Siemens PLM, 7600 anställda, omsättning 13 miljarder kr, grundat 1963 (Siemens 2007)
  • Parametric Technology Corporation, 5600 anställda, omsättning 7 miljarder kr, grundat 1985
  • Autodesk, 6500 anställda, omsättning 13 miljarder kr, grundat 1982
  • ANSYS, 2200 anställda, omsättning 4.6 miljarder kr, grundat 1970
  • MSC, 990 anställda, omsättning ca. 1.5 miljarder, grundat 1963
  • LMS, 1200 anställda, omsättning ca 2 miljarder, grundat 1980
  • Mathworks, 2400 anställda, omsättning ca. 4.7 miljarder, grundat 1984
  • Wolfram Research, 400+anställda, omsättning ca 900-1000 msek?, grundat 1987
  • Altair Engineering, 1500+ anställda, omsättning 2.5 miljarder kr, grundat 1985
  • CAE, 8000 anställda, omsättning 10.6 miljarder kr, grundat 1947

Det alltså hyfsat big business ute i vida världen och utan tvekan en helt egen bransch. Programvaror från dessa företag återfinns i all svensk industri och kostnaderna torde också gå att mäta tydligt i Sveriges handelsbalans.

Våra svenska hjältar

Bland de svenska företagen har vi exempel som,

  • COMSOL, omsättning 335 msek, 200+ anställda, grundat 1990.
  • Equa, omsättning 10 msek, 11 anställda, grundat 2001.
  • Dynasim, omsättning ca. 25 msek, ca 25 anställda, grundat 1992. Uppköpt av Dassault.
  • Mathcore, omsättning 15 msek , 17 anställda, grundat 2002. Uppköpt av Wolfram.
  • Modelon, omsättning 21 msek, 16 anställda, grundat 2004.
  • Oryx, omsättning ca 50 msek, ca 45 anställda, grundat 1998.
  • Algoryx, omsättning ca. 10 msek, ca 14 anställda, grundat 2007.

Möjligen med undantag av COMSOL så var ju det då inte fullt så imponerande siffror som ovan… Men liten kan bevisligen bli stor!

Simuleringsbranschen har vuxit med hjälp av industrin

De stora globala aktörerna har nästan uteslutande vuxit fram i mycket nära relation till fordonsindustri och flygindustri, tex med koppling till GM, Ford, McDonnell Douglas, Boeing. Och tänka sig, även Sverige har ju en helt fenomenal industrihistoria, med flyg-Saab, Saab, Volvo cars, Volvo CE, Volvo Trucks, Scania, Atlas Copco, Husqvarna, och många fler. Denna svenska industri har också bidragit till att vi har världsledande komponentutvecklare, tex SKF, Autoliv och Haldex för att ta tre exempel.  Det handlar om synergi! Men vi har nästan inget alls inom PLM-programvaror. Varför?

Som en jämförelse omsätter ABB Process Automation 55 miljarder kr och har 28400 anställda, och mycket av detta går att härleda till samarbeten mellan Asea och svensk process-industri under decennier, som sedan växlats ut mot världsmarknaden där denna del av ABB nu har 23% marknadsandel. Här har alltså tillväxtmekanismen faktiskt fungerat strålande.

Ett annat känt case är Ericssons historiska samarbete med Televerket, som hjälpt Ericsson till en global marknad som är magnituder större än den svenska marknaden.

Nå, självklart finns det också mycket PLM i Sverige. Våra största ingenjörskonsult, nyss sammanslagna ÅF/Epsilon har ca. 6800 anställda och omsätter 7.8 miljarder kr. En stor andel av dessa är civilingenjörer som använder PLM-verktyg dagligen. ÅF/Epsilon har strategiska avtal med många av de stora programvaruleverantörer jag redovisade ovan, men har själv en mycket begränsad utveckling av programvaruprodukter. Det anses oftast inte förenligt att kombinera konsultverksamhet med utveckling av programvaruprodukter.  Icke desto mindre är det dock så att många av de stora PLM-utvecklarna också har en relativt omfattande konsultverksamhet, och menar att det är nästan omöjligt att utveckla programvaror utan att också arbeta med dess användning.

Möjligheter med en stark simuleringsbransch i Sverige

Jag tror att vi också hade kunnat ha programvaruföretag inom PLM med 5000-10000 anställda eller fler i Sverige och med en rejält stor marknadsandel globalt.

Varför har vi inte det då? Och behöver vi det? Vad ger det för möjligheter? Och hur ska vi då få en sådan utveckling?

I del 2 av den här bloggen återkommer jag till en analys om varför vi inte har det, varför det är helt centralt att vi får det, och även varför Sverige har helt unika förutsättningar att bana nya vägar för att nå dit – och HUR vi ska göra!

Stay tuned!

 

Discalimer: Innehållet i denna blog är personligt och inte representativt för den nationella agendan, Umeå universitet eller Algoryx. Men det borde det vara 😉

Om du finner faktafel, eller tycker det saknas något (t.ex. exempel på svenska företag) så är du välkommen att höra av dig!

Bilderna tillhör Algoryx Simulation AB, respektive Oryx Simulation AB.