Läsningen leder oss rätt

Underskatta inte läsningen. Den ger oss den näring som visar oss vägen och när det tar emot – en tröst. Läsningen tvingar oss att reflektera och i slutänden får den oss skaffa en privat livhållning. I Brott och straff skriver Dostojevski "Varje människa måste ha någonstans att gå". Det är väl gott att höra. Men för att kunna ta till sig detta måste man ju läsa orden som han satte på pränt. Man måste finna dem i sin kontext. Det är väl det som läsandet går ut på?

Vi lever alla våra liv. Ibland så långt ifrån varandra att vi blir obegripliga. Detta liv kan inte stanna i ett hjärta, i en hjärnas minnen, då blir hon obegriplig. Vi måste få berätta våra liv för en annan, annars skrumpnar vi och tynar bort. Det är i själva berättandet som hon blir verklig. Någon måste lyssna.

Allt detta sysslar jag dagligen med i mitt skrivande. Lyssnar, skriver ner. Men tro nu inte att det gör mig lugn. Jag har sjukligt många berättelser att ta mig an.

Tröstar mig det Torgny Lindgren en gång skrev:

"Hela kosmos hålls uppe av nådens grova näve."

Ja, det ger läsandet och skrivandet en högre mening.

KENT LUNHOLM