I Marias spår

En dag som börjar med ett stilla regn. Högre luft, lättare att andas. Genom mitt fönster ser jag det spricker upp österut, så det lär nog bli sol även idag. Denna fantastiska sommar, i ett Umeå där det aldrig varit så varmt sedan i slutet av 1800-talet – när Umeå brann ner. Trots att jag med åren har fått svårt att stå ut med riktig hetta, så har det varit en lycklig sommar. På alla de sätt. Och lycka ska vi aldrig underskatta, aldrig dra på näsan åt. Istället ska vi le och tindra med ögonen.

Dags för en liten miniturné. Idag åker jag upp till Vindeln för att träffa känt folk för en bit mat nere vid forsen. Sen ska vi följa älskade Maria i spåren – min farmorsmor som levde sitt liv i och omkring trakterna i Vindeln. Vi ska börja turen i Tuskulum där hon föddes och lärde sig att drömma om det stora, vida havet. Sen åker vi till Kryckeltjärn där hon träffade Olof; han som kom från Svartberget. Smaka på ordet: Svartberget och jämför det med Tuskulum.

När aftonen infinner sig åker vi till Hjukensjön utanför Åmsele, där bröderna Brändström för andra året i rad arrangerar en festival. Musik, litteratur, mat, skoj och skämt – en kulturhändelse på en plats som är bedövande vacker. Dagen avslutas i Maltträsk, där hela min barndom ligger och andas. Byn ligger 8 kilometer från Bäckmyran där jag föddes. Sommartid cyklade jag varje dag till Maltträsk för att leka med mina tremänningar Peter och Anders – och för att bada i sjön.

Turnén slutar under lördagen i Bastuträsk utanför Bjurholm, där jag i samband med byafesten ska framträda och fritt ljuga ur hjärtat – och det ska väl gå bra.

Media har en viktig pedagogisk uppgift. DN och VK har gjort det, nu har turen kommit till Västerbottens nytt. Det handlar om att belysa situationen för de rumänska tiggarna som kommit till Sverige för att tigga ihop en slant till barnens skolgång, renoveringen av ett läckande tak, eller rent av för att kunna flytta från slummen de lever i. När det gäller tiggarna så gäller det främst att slå hål på myterna – som så många väljer att tro på. Jo, det handlar faktiskt om att välja vad man vill tro på: om man vill tro att tiggarna är en del av ”maffian”, trots att de bor i tältläger utan för stan. Och så vidare.

I rika och allt mer högervridna Norge, väljer man att lagstifta bort tiggeriet – att stifta lagar mot fattigdomen. Så att man slipper se eländet.

Etiketter: , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.