Isvatten över huvudet

Försöker vänja mig vid min nya roll som chefredaktör för tidningen Vasaplan. Har skrivit samman min första intervju. Det är drygt tio år sedan sist; men det sitter i ryggmärgen. Som muskelminnet av att cykla. Det rullar på. Intressant människa jag skrivit om. En världsstjärna boende i Umeå; en utövare av en av de tuffast sporterna. Under detta yttre döljer sig en ödmjuk, smart person. Om ett par veckor får ni läsa reportaget.

Har fått en hel del ryggdunkar och hört många uppskattande hejarop. Det är underbart att få finnas i ett sammanhang, att få vara delaktig. Som en del i flocken. Att få jobba för en god sak. Först när man är sedd av andra finns man till. Men det är inte alltid självklart. Det kan jag vittna om.

Det är inne att hälla en hink isvatten över sig. Dels för att kyla ner sig, dels för att efteråt skänka en slant till välgörande ändamål. Detta filmas och läggs ut på nätet. George W Bush och 14 miljoner andra har gjort det. Fråga: Kan man få skänka en slant utan att hälla vatten över sig?

Det är också inne med val. Snart dags att gå till urnorna och avlägga våra röster. Sen får vi se hur det går. Brukar ofta gå en sväng förbi valstugorna, kika lite, lyssna, slänga käft. Det talas ibland med förakt om våra politiker. Istället ska vi tacka gud att det finns de som ser till att hålla liv i demokratin, som är villiga att stå där i motvinden och fatta tuffa beslut. Skulle du vilja byta med dem? Det som däremot är ett problem, är att somliga politiker inte förstår att de fått sina uppdrag i förtroende från sina väljare; förtroendeuppdrag. Ett förtroende sprunget ur den värdegrund de representerar. Det händer även att en del politiker med tiden förvandlas till förvaltare; till tjänstemän i offentlig regi. Sådana där som som alltid bär omkring på en pärm med statistik, tabeller och räntesatser.Men de flesta sköter sig, tycker jag.