Redan frälsta vid valstugorna

Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Är det den devisen som kommer att gälla när folk går till vallokalerna? Trots ledan mot dessa ständiga skattesänkningar, de urholkade trygghetssystemen, vinsterna i välfärden, så köper man det på grund av osäkerhet över vad ”vi ska få”. Kanske kan den stora valmissen bli att det röd-gröna blocket inte på ett tydligare sätt visat hur regeringsbildningen ska se ut. Så att folk får veta ”vad vi kommer att få”. Ja, det är en fundering så här dagarna före valet, då undersökningarna visar att blocken kommer varandra allt närmre. Den solklara ledningen håller på att ätas upp. Som vid valet 2010.

Rör mig rätt så ofta kring valstugorna. Tigger till mig kaffe och sitter och lyssnar. Vid var och en av stugorna råder en likartad tvärsäkerhet. Vilket i och för sig inte är särskilt förvånande. Men med en allt för inbiten tvärsäkerhet, brukar krokodilbeteendet ta över: Stor käft, men mycket små öron. Det blir inte så mycket debatterande.En annan reflektion är att medelåldern bland oss kaffetjuvar är tämligen hög och att flertalet är män. Män med keps. Undantaget torde vara hos Fi. Där finns åtminstone ungdomarna.

Mina påstående saknar helt vetenskaplig grund. Det är mer reflektioner byggda på empiriska studier.

Var förbi på Bakfickan i går. De gör verkligen ett fantastiskt arbete. Befann mig där då det serverades lunch: korvgryta. Dit kom människor som ville fylla tomrummet i sin ensamhet, som var hungriga och kanske fick dagens enda varma måltid. Det är också en bild från dagens Sverige. Den som pågår någon kilometer från valstugorna i centrala Umeå.

Avslutningsvis: gårdagens fotbollsmatch mellan Österrike och Sverige. Nog hade väl svenskarna skruvat på sig träbenen och satt två högerskor på fötterna. Det var inte mycket som blev rätt. Även om det blev 1-1.