Firar min lilla skatt

Det är i våra barn som vi ser att vi åldras. Så sant. Idag fyller min dotter Hanna 16 år – och jag tänker, herregud. Men jag är ju så glad att det finns någon på denna jord som för mina tankar och funderingar vidare. Får jag hoppas, det är ju ingen garanti, när jag tänker efter. När det gäller detta med att föra vidare, så är det ju bara det vi är medvetna om som vi kan berätta för våra barn – och då får man ju be till gud att just detta medvetande som är det viktigaste. Jag försöker verkligen att inte att föra min bitterhet vidare, att överlämna min egen surdeg. Jag är säker på att min dotter kan vara förutan just den, surdegen alltså.

Det är alltså 16 år sedan jag och min dåvarande fru satte oss på flyget och begav oss till Kina, för att via Beijing och fortsätta till Nanjing och en intilliggande mångmiljonstad, där få ta emot dottern vi väntat så länge på. När man ska adoptera så innebär det ofta en ”graviditet” på si så där tre-fyra år, då man kastas mellan hopp och förtvivlan. Men ett halvår före avresan damp det ner ett brev som innehöll ett fotografi på Qing Bao, ”Den lilla, firade skatten”. Jag älskade henne från första stund. Hon var tio månader då vi fick hålla i henne för första gången; ett litet gråtande, febrigt knyte som var iklätt tio lager kläder. Den vackraste gåvan en människa kan få.

Idag besöker hon sin gamle far för att  äta god mat, käka en bit tårta och få några presenter. Kanske ska jag även överlämna några av mina minnen; kanske det om när jag på 80-talet kuskade runt med ryggsäck i det då ganska slutna Kina, om hur jag av misstag åt upp en gullig liten hund, fick svindel på kinesiska muren och blev förälskad i det vackra folket som bodde i utkanten av Stenskogen? Eller har jag redan berättat detta för henne?

Bevara Sverige svensk, i varje fall ska det inte släppas in så mycket utländskt. De säger så de som bedyrar och svär att de minsann inte är några rasister. Men hur är det redan nu? Din bil är tysk eller japansk, vodkan är rysk, pizzan italiensk, kebaben och kåldolmarna turkiska, kaffet är från Brasilien, filmerna är gjorda i USA, teet tamilskt, din tröja är stickad i Indien, oljan har pumpats upp i Saudi Arabien, alla tekniska prylar och leksaker är gjorde i Kina, siffrorna är arabiska, bokstäverna kommer från latin och demokratin uppfanns i Grekland. Vi kanske ska börja med att ta bort allt detta först? Vad blir då kvar som är riktigt svensk? Surströmming och snus?

I övrigt undrar jag hur det kan komma sig att två människor kan uppfatta samma sak, händelse på så totalt olika sätt? Detta gäller två människor som säger sig dela samma värdegrund, är ungefär lika gamla – men som efter en likartad upplevelse har två väsensskilda tolkningar. Men det är väl så krig uppstår.