Tjuvmjölka kosmos

Satt i ottan och letade dikter som kunde ge mig mod; ett sådant mod man behöver för att våga utmana sina rädslor. Som så ofta blev jag sittande med Tranströmers dikter. Hans bildspråk är unikt, vackert och träffsäkert. Med några få ord kan han sammanfatta meningen med livet, beskriva kärlekens inre väsen och vägleda en till hoppet. Men hur gick det då med modet. Jo, i natt ska jag ge mig ut och tjuvmjölka kosmos.

 

Tomas Tranströmer 1931-2015. Mångfaldigt belönad för sin diktning, inte minst genom Nobelpriset i litteratur 2011.

 

”Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
– glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.”

/Eldklotter

 

”Skäms inte över att du är människa, var stolt
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

/ur Romanska bågar.

 

”En mark som jäser, en stor skälvande yta, ibland full
av folk och ibland öde.
Det jag har inombords materialiseras där, all skräck,
alla förhoppningar.
Allt det otänkbara som ändå skall hända.”
/Det vilda torget

 

”De som inte kan vistas någon annanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem!

/ur Guldstekel 

 

”Modlösheten avbryter sitt lopp.
Ångesten avbryter sitt lopp.

Gamen avbryter sin flykt.
Det ivriga ljuset rinner fram,
även spöken tar sig en klunk.

Och våra målningar kommer i dagen,
våra istidsateljéers röda djur.

Allting börjar se sig omkring.
Vi går i solen hundratals.

Var människa en halvöppen dörr.
som leder till ett rum för alla.

 /Den halvfärdiga himlen

 

”I

Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.

II

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.”

/Det vilda torget.