Gå i djupsnön

Grått därute. Som vanligt med andra ord. En av kvällstidningarna basunerar ut att sommarvärmen är på väg. När jag läser närmare, ser jag att det gäller södra landsändan, vilket är liktydigt med hela Sverige. Det är som om 50 procent av detta land icke existerar hos mediedrakarna i Stockholm. Norrland är någonstans i höjd med Gävle, typ. Ett rysligt öde ställe, mest mygg.

Tog det lugnt igår kväll. Tackade nej till att haka på grabbarna ner på stan. De skulle göra en pubrunda. Jag är i ett stort behov av att landa. Tror att det är viktigt, inte minst för att inte ta huvudlösa beslut. Först ett starkt jag, en tydlig självbild, sedan skaffa sig en bra karta över terrängen. Tålamod. Det blir bäst.

Minnesbild. Baklandet, en lördagskväll och familjen är samlad framför teven. Pappa rätar plötsligt på ryggen, sätter till sig och ler stort. Lill Lindfors ska sjunga en låt. Det gillar han. ”Jag skulle kunna gå tre mil i djupsnön för henne”, säger han och skrattar till. ”Jaså”, säger mamma och suckar, för hon har hört det förut. ”Jajamen”, säger pappa. ”Ja, då får vi hoppas att du är rejält nerkyld då du kommer fram till henne.”

För övrigt så ska jag koka mer kaffe. Sedan påbörjar jag dagens skrivarpass.