Det heter chokladboll

Varannandagsväder. Idag är det grått som gäller.  Fin dag i går, den i Bastuträsk.

Laddar för vår provföreställning senare idag. För första gången kör jag och Linda Marklund vår berättarföreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” för en mindre testpublik. Ska bli spännande och höra vad de säger. Jag har börjat förstå glädjen och spänningen i att på det här sättet föra fram den muntliga berättartraditionen. Nog för att jag under årens lopp ”fört låda” på de scener jag framträtt på, men då har det mesta varit fångat i flykten, inte genomtänkt som denna gång. Nog är det märkligt att jag, som Norrländska författarsällskapet projektledare, varit den som år 2000 fick fart på det muntliga berättandet i Västerbotten, utan att jag själv blev en del av det. Körde mitt race som författare som ständigt lutade mig mot den text som stod skriven i mina romaner. Nu har jag plockat ut den röda tråden ur ”Vedtjuven”, skruvat upp den ett par varv, kokat ner den till en halvtimme, och berättar den, helt naket, på ett helt nytt sätt. Spännande.

För övrigt blir jag trött på försvararna av n ***-boll. Det tycks vara ett livsviktigt ord för dem – samtidigt som de verkar ha vansinnigt svårt att lära sig ETT nytt ord, som funkar precis lika bra, chokladboll. Ett löjets skimmer drar över dem när de med emfas talar om sin rädsla för att vi snart inte får säga vit- eller rödlök. En del tycker sig föra en kamp mot det politiskt korrekta, och genom att lite uppkäftigt använda n-ordet verka vara lite rebelliska. I själva verket är de med och fyller på bränsle åt den rasismen som flammat upp. Är det ens lönt att säga: tänk ett varv till! N-ordet är laddat av nedlåtenhet och förminskning av färgade människor och som bottnar i rasismen. Om jag klipper till en annan på käften, är det då jag eller den som blivit slagen som ska avgöra om det gör ont eller inte? Nå? Är det så himla betungande att lära sig ett nytt ord: chokladboll? Om man nu vet med sig att n-ordet kränker medmänniskor, varför i hela friden använder man det då? Varför?

 

Etiketter: , ,

3 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Hej Kent! Ville bara säga att det du skrev om chokladbollar, var så klockrent, detta har vi diskuterat så många gånger, på Facebook är det ibland vilda diskussioner om ordets vara eller inte vara, jag håller med dig, rakt av. Jag tillhörde nog dom som från början tyckte att jag får väl säga vad jag vill, men jag har ändrat mig. Om det ordet sårar någon, så är det så enkelt för mig att säga nåt annat, varför ska jag lära mina barnbarn ett ord, som gör någon ledsen…det kostar mig ingenting att säga choklad, istället för n….. Ditt inlägg är också rekommenderat på FB, bara så du vet 😀

    • Kent Lundholm (inläggsförfattare)

      Jo, visst kan man reta sig på slappheten i resonemanget kring chokladbollar. Fast jag blir nog mest trött var gång någon lustigkurre eller djuping i fikarummet eller på en fest ska gå till botten med sitt livs stora förlust och sorg över att inte få säga n *** bollar. Visar ju mest på ett uselt ordförråd …

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Exakt, och tyvärr brukar det inte stanna med vid det heller, utan då kommer man in på Pippi Långstrumps pappa, och vad han var, pepparkaksgubbarna och guu´vet allt det ska ältas om. Och det värsta är väl då människor säger eller påstår att det var så bra förut, och varför ska man ändra på saker. Då brukar jag kontra med, barnaga, var det bra? 6 dagars skolvecka, vill vi ha det? Det finns gränser för allt. Och det är väl framåt vi ska se, vi kan ändå aldrig ändra på det som varit, men sånt som ska bli.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.