Trump som president?

Republikanerna håller på att välja presidentkandidat. En av dem som tävlar är fastighetsmogulen Donald Trump, en figur som tar sig fram genom sitt kändisskap, rikedom (är god för 85 miljarder kronor) och sitt ”folkliga sätt” att säga sanningen, sanningen och inget annat än sanningen. Som att kalla sina medkandidater för idioter – och nu är han i opinionsundersökningarna dubbelt så stor som en av förhandsfavoriterna Jeb Bush. Han har blivit stor genom att odla missnöjet och säga sanningar som ingen vågar säga – men som ”vanligt” folk vill höra. En av de sanningar han sagt är att illegala invandrare från Mexiko bär på ”enormt smittsamma sjukdomar”. När det gäller de stora frågorna som arbetslöshet, ekonomi så ger han bara svepande svar och lovar att ”fixa” detta.

Känner ni igen det här fenomenet från vår egen inrikespolitik? Detta med att sprida generaliserade ”sanningar” om flyktingar och invandrare, som sedan försvaras med att det är ju detta som folk egentligen tänker och tycker. Ett litet oansenligt parti i vårt avlånga land som inte många tog på allvar och som nu håller på att bli vårt största politiska parti.

Vi lever i en tid då somliga tror sig kunna säga precis vad som helst utan att behöva ta ansvar för det; i en tid då det finns krafter som odlar ”sanningen” i en mylla av rädsla och trångsynthet. Vi lever i en tid då folk litar mer på trollkarlar, magiker och tomtar än på vetenskapsmän och filosofer.

En grå dag. Ett tunt regn faller. Hade tänkt ge mig ut i svampskogen, men avvaktar med det. Har en del att renskriva och en bra bok att läsa ut. Den heter ”Jag heter inte Miriam” av Majgull Axelsson och som beskriver nazisternas försök att utrota romerna och om den förföljelse som pågår än i dag.

För övrigt ska jag nog lyssna på lite musik. Läste om vilken förbluffande effekt musik har på oss människor. Det tycks vara så att musiken når våra inre förmågor, att rytmen, klangfärgen påverkar olika delar av hjärnan och förbättrar våra färdigheter. Det tycks vara så att kroppen härmar det vi upplever med öronen. Därför gäller det att välja den för mig rätta musiken om jag nu vill komma ner i varv och landa. Eller om jag vill bli glad och uppspelt. Bach eller Black Sabbath?