Det fula ordet okej

Knatade ner i källaren och hämtade lådan med mina julsaker. Kände mig först inte särskilt pigg på att pynta, då jag inte riktigt hunnit hänga med i tiden. Den här hösten och förvintern har varit intensiva. Tiden har liksom tryckts samman – nyss augusti, nu snöslask i december. Och inte så himla länge kvar innan det faktiskt är jul. Men jag plockade fram mina blinkande tomtar, ljusslingor och ljusstakar. I år blev det ett mycket sparsamt pyntande, men jag kände mig nöjd efteråt. Det lyser och blinkar lite varstans och kanske finner jag snart fram till den rätta känslan. Det hjälpte en aning att jag spelade lite julmusik i bakgrunden: Gläns över sjö och strand och Ave Maria.

tomtegubbar

Var det något som skapade lycka i min barndom så var det jularna. Mors dignade julbord där varenda rätt var gjorda för hand enligt konstens alla regler, musiken från radion inne i köket och den pirrande känslan när tomten kom pulsande i djupsnön ner på myren med en lykta i handen, för att sedan försvinna in i skogen. Barndomens magi. Sedan timmarna av väntan. Vitskjorta, välpressade byxor. De brukade komma nån halvtimme innan Kalle Anka, Baklandets egna tomtar, farbror Filip och hans son Elon. Herregud, de brukade ha bilen full med klappar. Det var knappt de fick plats själva. Då var det jul – och sådana jular får jag aldrig mer uppleva..

Björn Ranelid har på facebook klivit in i debatten om flyktingarna. Trodde jag. Men efter några rader läsande visar det sig att Ranelid är ute efter något helt annat. Han har skrivit en lång drapa om ett förkastligt ord som statsminister Stefan Löfven använt sig av. Statsministern har ju sagt att det inte är okej att unga män som är bosatta i Sverige åker till Syrien och låter värva sig till terrorister. Ranelid struntar i terrorismen och ger sig istället i kast med detta hemska okej. Ett ord som inte får användas av en statsminister.

Så här skriver Ranelid: ”Ordet okej eller okey eller som förkortning OK är en slasktratt och en kloak i det svenska språket. En lyhörd papegoja kan lära sig det kvädet efter ett par timmars träning.Hur kongruensböjer vår statsminister detta papegojeläte? Vet han vad begreppet kongruens betyder? Vad anser han att den korrekta grammatiska formen skall vara med ett korrelat i neutrumform: Ett okejt beslut? Två okeja beslut.”

Jag häpnar. Ja, ja det gäller att ha blick för vilka problem man ska lyfta, vad som är aktuellt i dessa tider. När jag sedan läser kommentarerna  blir jag riktigt trött, för flertalet av beundrarna tycker att Ranelid tagit upp ett stort och viktigt problem. Detta med att vi har en statsminister som säger okej. Men hur var det Ranelid sjöng i melodifestivalen, eller sjöng och sjöng, han pratade sig genom låten (hur korrekt är det?):  ”Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna
HERREGUD…. Mirakel.”

Tidningen Vasaplan är snart klar att skickas till tryckeriet. Det fattas bara några få detaljer. En arbetsseger som bygger på ett starkt mittfält, fem ständigt springande Kim Källström. Det känns bra.

För övrigt borde jag städa lite, torka av golven och plocka undan lite papper och böcker som ligger och skräpar lite varstans. Men jag gör det i morgon, tror jag.

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Ingela

    Det är knepigt, det där med att skapa julstämning när förutsättningarna för den optimala inte finns längre. Det gäller väl de flesta av oss i vår ålder, men olika händelser i livet sätter också sina spår som gör det svårt ibland. Men i år gick det ganska bra hemma hos mej, faktiskt. En liten betraktelse om detta finns på min blogspot.

    • Kent Lundholm (inläggsförfattare)

      Jo, om julen (eller vad det nu kan vara) påminner oss om något som gått sönder, så är det klart det tar emot att ställa fram blinkande tomtar och illa medfarna ljusstakar. Ett minne är ju kopplad till en känsla som sätter igång en sabla massa processer i kropp och själ. Men det finns en teori om att man kan ersätta (om man nu vill det), eller minska minnets kraft genom att ersätta det med nya ”bilder”. Lägger man in den nya bilden (minnet) så gör hjärnan en omkoppling, förbi det som gör ont. Det är väl så hjärnan gör för att vi ska fortsätta framåt. Tänk om vi skulle tvingas minnas allt, skallen skulle spricka. Vad gäller julen så är dottern 16 år och att fira julen ”för barnens skull” är inte längre aktuellt. Mina minnesbilder handlar om mina barndomsjular och de var så lyckliga att jag blir lessen. Kanske är det därför som jag är så sparsmakad och reserverad då jag pyntar för en jul jag ska fira ensam. /Kent

Lämna ett svar till Ingela Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.