Julfirande och barn på flykt

Muttrade lite småilsket när jag kom kånkande på fyra tunga matkassar nerför backen här uppe på Pig Hill. Mest förbannad på mig själv. För igår, vid samma tid, kånkande jag nerför exakt samma backe, även då med fyra tunga matkassar i händerna. Då var jag bombsäker på att jag inhandlat allt till firandet på juldagen, hade ju till och med fått med en skinka som jag egenhändigt ska griljera med sötstark senap. Mumma. Ja, sen hade jag även fyllt kassarna med en massa annat också. Men väl hemma hade jag bara fått med mig hälften av vad som var planerat, resten var rena impulsköp av sånt som vore bra att ha i mitt lilla hushåll. För inköpslistan jag så noga skrivit ner låg ju kvar på köksbordet – dessa listor som jag numera tvingas omge mig då jag kommit att bli en disträ man med taskigt arbetsminne – som dessutom blivit sämre efter den stroke jag råkade ut för i augusti. Därför tvingades jag alltså återvända till Grisbacka Coop för att komplettera med det jag glömt. Fast även denna gång hade jag glömt inköpslistan. Så väl hemma så fattas en sabla massa saker, typ julmusten, rödbetssalladen, någon form av efterrätt, nötterna. Så om ni imorgon ser mig komma kånkande nerför Backenvägen med fyra överfulla kassar så lär ni väl tänka: ”Den mannen upprepar sig i onödan. Istället för att ränna på Coop borde han sitta och skriva på någon av sina romaner. Men även det har han väl glömt …”

Men va tusan – klart julfriden ändå infinner sig. Så jag önskar er alla:

Fick följande annonsmejl:
”Vi hjälper dig även med kryddorna, ingredienserna och recepten till julens många smaker, från det finaste saffranet till vår klassiska senap.”
Från Coop? Ica?
Nä, naturligtvis från Apoteket. Numera en matbutik nära dig! När jag besökte Apoteket för nån vecka sedan så fattades tre av mina mediciner, det tog tre dagar att beställa hem dem. Som tur var hade jag kvar så att jag klarade mig. Men hon i kassan var glad (hon hade väl gått nån säljkurs?) och sa hurtigt: ”Men vi har extrapris på årets senap! Eller så kan du kanske köpa något av våra skönhetserbjudanden, ja ifall du har någon käraste?” ”Hon behöver då rakt inget sånt, så vacker som hon är”, muttrade jag och kryssade mig fram mellan höga pelare och senap och allehanda ansiktskrämer.

Längtar till juldagen då min dotter Hanna kommer och så även Lena med buss från Skellefteå. Julafton firar jag som sagt själv. Under årens lopp har jag firat en del julaftnar och upplevt ett underbart lugn. Men visst, det ska inte förnekas, att där kan finnas en tagg i hjärtat över att inte tillhöra ”flocken”, att vara därute ensam tillsammans med ylande vargar. Man jag är ju en överlevare. Jag har överlevt gång på gång, gått genom ekluten, och under årens lopp strypt en och annan gläfsande, ylande varg. Om ni bara visste …

Ifjol firade jag och Hanna jul hos syrran Agneta och hennes käre Curt i Arvträsk, på Näset, tre mil utanför Lycksele. Då var det snö, det var kallt och snett ovanför talltopparna spelade norrskenet i grönt. En kosmisk orkester. Men eftersom jag har Hanna på julafton vartannat år, så blir det för stressig för stroke-Lundholm att åka upp för en dag eller två till Näset och sedan skynda hem på Juldagen – särskilt då jag numera är billös. Men tro inte att jag har glömt dem. De är min flock, min familj även om jag många gånger varit det svarta fåret i den samlingen.

Önskar mig rakt ingenting i julklapp. Möjligen en stor blöt kyss och lite benmassage, Möjligen ett par handskar – eftersom jag redan glömt två vänsterhandskar på lokalbussen. Äger således två värdelösa högerhandskar av fint, dyrt skinn. Jag önskar nog mest att de flyktingbarn som flytt från helvetet i Syrien och hamnat här i gamla Sverige, ska få uppleva lugn, trygghet och invaggas i en framtidstro i sitt nya hemland. Tänk vad de ska sakna sina bröder och systrar, sina föräldrar och en och annan gammelmormor. Det är knappt vi kan föreställa oss vad de varit med om. Kanske händer något helvete här i Europa (inte minst på grund av alla högerextremister som växer för var dag som går) och att vi, Storsvenskar i våra rödmålade stugor och hissade fanor, tvingas skicka iväg våra barn för att vi blivit attackerade, sönderbombade eller för att diktaturen kväver våra fria tankar. Ta inget för givet. Vi lever i en orolig tid. ”Välsigna en främling i en främmande stad, det kan vara din bror eller syster …” som Ulf Lundell sjunger.

TV 4 firade härom kvällen 25 år. En kanal som en gång lovade så mycket, men snart började bryta mot alla avtal. Firandet då? Jo, de samlade ihop alla avdankade programledare och de som på annat sätt medverkat och visade sedan gamla klipp. De körde som vanligt en kvart, för att sedan bryta för sina irriterande avbrott. En evighet av reklam och sedan sanslöst massa trailers där man faktiskt brukar få veta hur serien eller filen slutar, så långa är de. Så grattis TV4!

För övrigt så lackar det mot kväll och mot jul. Ska tända mina blinkande tomtar och ljusslingor.

GOD JUL!