Svårt med bussar

Återvände till Umeå i går efter en stimulerande och rolig helg i Skellefteå. Däremot har jag svårt med bussresorna dit och tillbaka, en betingad reflex som uppstod under 60/70-talet längs de smala, kurviga grusvägarna som ringlade sig genom skogarna mellan Baklandet och Lycksele. 07.10 tutade Ebbe i skolbussen nere på landsvägen. Jag och lillsyrran sprang yrvakna ner till bussen och sedan bar det iväg till de övriga småbyarna för att hämta upp de andra skolungarna. Efter en dryg timme var vi framme i Lycksele. Det tog lika lång tid hem. Fem dagar i veckan, vinter och vår, höst. I nio års tid. Sedan fick vi åka taxi. Så jag har åkt en del buss och när jag numera kliver in i dagens moderna bussar så infinner sig en känsla av att bli ”instängd” och jag blir med ens vansinnigt uttråkad där jag sitter och försöker lyssna på musik och utmana min schack-app. Nä, jag och bussar går inte ihop.

I lördags var vi Skellefteå landskyrka och och lyssnade på körverket ”Mässa för en sårad jord”. Vackert, stilfullt – men nog blev väl ”mellansnacket” från prästerna en aning platt. Om man arrangerar en mässa med det namnet så hade jag väl trott att man skulle ta chansen att lyfta upp konkreta frågeställningar: miljöförstörelsen, krigen och ondskan ute i världen. Det är ju bara att välja och vraka. Men det tycks som om Svenska kyrkan knappt vågar ta ställning för eller emot något längre, i sina ambitioner att vara vän med alla. Snällhet är inte en definition på att någon alltid vänder andra kinden till, som är blid och hjälpsam, utan i snällheten bor även en vilja att ta strid för alla de som behandlas illa och stå upp för värden som allas lika värde.

I min bänkrad hade alla växlat pengar för att skänka pengar till den förväntade kollekten, till något behjärtansvärt projekt, till alla de som är på flykt, till något vettigt och bra miljöprojekt. Men det blev ingen kollekt och där fanns inte heller någon ”insamlingslåda” vid utgången. Så jag och många andra lämnade kyrkan med tjocka plånböcker.

I dag ska jag skriva. Ligger efter. Igår la jag upp en sida på fb där jag bjöd in drygt femtio personer till boksläppet den 30 mars. Hoppas vi kan fylla kaféet på Pilgatan.

För övrigt verkar det bli en grå dag – därute.