Error och panik

Framträdde igår med berättarföreställningen i Bodbysunds bygdegård inför 65 betalande. Återigen berättade jag om vedkriget i Baklandet 1974, medan Linda lyfte fram sina starka kvinnor. Var rätt så slut efteråt. Min hjärna släckte ner. Error.

Och nu över till nåt helt annat …

Ungefär tio procent av befolkningen har någon gång upplevt en panikattack. Tre procent utvecklar ett paniksyndrom. För att paniksyndrom ska kunna kallas för en sjukdom krävs att attackerna är oförklarliga och att de inte går att förutsäga, och att de återkommer gång på gång, och då med en sådan kraft att livet begränsas. Det blir svårt att fungera i vardagen och sköta sitt jobb. De intensiva panikattackerna ger kraftiga kroppsliga symtom, som framkallar en obegriplig dödsångest. Man är övertygad om att man ska dö.

Ett paniksyndrom börjar ofta i tonåren och det finns en samsjuklighet med bipolär sjukdom och ADHD. De kraftiga panikattackerna gör att ADHD:n blir värre, som i sin tur kan sätta fart på den bipolära sjukdomen. Man blir sämre och får mer panik. Ett riktigt ekorrhjul kan sätta igång. Mitt paniksyndrom började i 20-års åldern och har följt mig genom livet.

Det finns vissa ärftliga komponenter bakom uppkomsten av paniksyndrom. En annan förklaring är det blivit en obalans i hjärnans larmsystem. Inom KBT talar man om att det uppstår en feltolkning av kroppssymtomen. Man har även kunnat se att traumatiska upplevelser och långvariga separationer i barndomen kan öka risken för att utveckla paniksyndrom.

Vid ett paniksyndrom feltolkar man kroppssignalerna. Blotta tanken på en attack fick mig att känna symtomen och med tiden började jag att undvika de platser och situationer som kunde utlösa en panikattack. Periodvis la jag ner allt mer av sin uppmärksamhet på det som hände i kroppen, hur hjärtat slog, om det bullrade till i magen, vilket ledde till en förväntansångest. Tänk om det händer igen? Livet blev allt mer begränsat, jag började isolera mig. Det var nu jag blev rädd för att bli rädd.

KBT, kognitiv beteendeterapi, är mycket effektivt vid paniksyndrom. I mitt fall så förändrade en mycket skicklig KBT-terapeut mitt liv under de två åren vi tillsammans kämpade med att få bukt med mina rädslor. I stort handlar det om att med terapeutstöd utsätta sig för sina rädslor, att utmana sina automatiserade tankar, ifrågasätta sina ”sanningar” och stegvis försöka förstå vad som händer med en ens kropp. Eftersom man i ett paniksyndrom feltolkar sina känslor och de signaler som kommer från kroppen, så utvecklar man med tiden ett ”katastrofbeteende”. Med KBT kan man göra en nyinlärning, så att man gradvis kan hantera panikattackerna.

För övrigt ska jag på secondhand idag.