När känslorna styr

Klarade vargtimmen. Morgonrodnad över Anderstorp i AIK-land. Åker till Umeå idag för att träffa lite folk, ta några prover, pusta ut för att fram mot helgen återvända och ladda för Skellefteå berättarfestival. Fyra framträdanden tillsammans med Linda Marklund, plus att vi är inbjudna till måndagens invigning och torsdagens mingelfest. Jag känner mig trött och sliten. Kommer att tvingas uppbåda alla mina reservkrafter för att orka med den veckan.

Genom känslorna kan vi förstå och uppfatta världen, men eftersom världen uppfattas i betraktarens ögon, skiljer sig bilden från person till person – inte minst tolkningen. Att oroa sig för mycket tär på kroppen, men det är minst lika farligt att inte oroa sig alls, eller att oroa sig över fel saker. Det senare är lätt hänt ifall man inte kan begripa eller förstå sig på vad som händer i tankarna, känslorna och än mindre i kroppen. Då kan man bli sin egen stora gåta. Känslorna uttrycker vi genom ord, men än mer genom kroppen, gesterna och ansiktets mimik – en darrande läpp, en rynkad panna, ett par kisande ögon. Känslorna är kopplade till tankar, som blir till beteenden. Vi kan vara mer eller mindre styrda av känslorna, som när humöret ändras blixtsnabbt. När känslorna styr, så kopplas förnuftet bort.

Amygdala är två mandelformade hjärndelar som sköter minnen som är kopplade till känslomässig  situationer. Den hör till limbiska systemet, eller det som kallas för ”känslohjärnan”. Amygdala har som uppgift att hantera våra negativa känslor. När vi blir rädda sänder amygdala ut signaler så att stresshormonet adrenalin skickas ut i kroppen och gör oss beredda på att fly eller slåss. Larmet från amygdala får oss att begripa att det är farligt med giftiga ormar, sabeltandade tigrar och allt för branta stup; det är helt enkelt urgamla egenskaper vi ärvt från grottmänniskorna. För att reglera dessa känslorapporter använder vi hjärnbarken och pannloben, så att vi kan värdera känslorna som dyker upp.

Med ADHD följer en dålig impulskontroll. Känslor dyker blixtsnabbt upp, utan att förnuftet hinner göra en analys. En märklig känsloreaktion vid ADHD är att man blir ledsen, rent av deprimerad efter en ”seger” eller ett lyckat genomfört projekt. Det låter konstigt, men så kan det fungera. Det har att göra med att den stimulans som hjärnan fått under ”kampen” för att nå fram till segern plötsligt upphör. Man har vunnit, men sörjer. Jag har upplevt detta flera gånger i samband med att mina romaner blivit släppta. Efter år av intensiv kamp, så står jag där med det första exemplaret i mina händer – och känner sorg. Knäppt, men sant.

Att ta kontroll över sina känslor kan vara lättare sagt än gjort och det tar tid och kräver en hel del tålamod.Vi kan träna oss att ge ord åt känslorna, ge dem färger, olika grader av ljus eller mörker, för att på sätt satta hjärnbarken i arbete. Genom att observera och beskriva, så kan känslorna bli begripliga. Ett av de mest karaktäristiska symtomen för oss med ADHD är svårigheterna att reglera aktivitetsnivån, vilket kan leda till att ett barn inte klarar av att öppna skolböckerna och en vuxen som omöjligt kan förmå sig att plocka upp räkningarna från golvet eller ge sig i kast med berget av disk inne i köket. Det låser sig.

Med stigande ålder blir det allt svårare att kämpa emot sin ADHD. Tröttheten infinner sig. Jag känner den tydligt, men så har jag ovetande fört en livslång kamp mot alla ”knäppa” symtom som kommer från denna bokstavskombination, som dessutom gått armkrok med min bipolära sjukdom. Strategierna som tidigare varit nödvändiga för att klara ”livhanken” orkar jag inte alltid fullfölja. Jag har kämpat och kämpat, men med ålderns rätt tar energin slut. Det är inte ovanligt att detta tar sig uttryck i depressioner, ångest men även kroppsliga smärtor, vilket det på senare år gjort.

Men trots tröttheten har kampen fortsatt. Jag har förlikat mig med min ADHD och accepterat det som varit och som hänt. Än hur snett det emellanåt gått, än hur mycket jag förlorat på vägen, så tillhör detta det förflutna. Det enda jag kan göra är att se dagens verklighet som den faktiskt är, utan att grunna så mycket på hur den borde vara. Att älta det som varit, skapar bara bitterhet och i slutänden depressioner. Det lönar sig alltid att reflektera över sitt beteende, i stort som smått. ADHD leder ofta till att vissa beteenden ”automatiserats” och detta utan att man reflekterar över det. Vårt beteende handlar om allt vi gör, både det som andra kan se oss göra och om inre handlingar som våra tankar och känslor. Även om hur kroppen reagerar. Genom medvetenhet kan vi bryta en hel del av allt detta automatiska. Därför är det klokt att försöka ta reda på vad som triggar igång symtomen i ADHD, vad det är som gör en sårbar, som får hela havet att storma, så att man tappar kontrollen. Kontroll är nyckelordet.

För övrigt ser jag nu, medan jag suttit vid köksbordet och skrivit denna blogg, att solen hänger två knogar ovan radhuset mitt emot. Mer sol, mer vår och sedan en varm, intensiv och lugn sommar. Då blir allt bra.

Beställ min bok ”Spring Kent, spring!” som handlar om mitt hemliga liv tillsammans med ADHD, bipolär sjukdom och åt helvete för mycket alkohol.

BESTÄLL >>> Ord&visor förlag