Skrikande människor

Sitter i Lenas arbetsrum här i AIK-land och lyssnar på gamla Genesis-låtar. De var ruskigt bra på den tiden när Peter Gabriel och gitarristen Steve Hackett var kvar i bandet. Inte underligt att de gick under epitetet ”Symfonirockare”. Emellanåt är det rena rama sagomusiken.

Här en låt med ”nya” Genesis med Phil Collins som frontfigur – men låten är från 70-talet.

Har tänkt på en sak, kanske för att jag numera verkar här på jorden som en nykter man. När folk fått i sig tillräckligt med alkohol börjar de genast tro och inbilla sig alla andra lider av nedsatt hörsel. Ju mindre lokal, desto mer skriker alla som blivit på fyllan. Jag har några gånger hakat på polarna ner på stan för göra en pubrunda. En gång i livet var jag en flitig gäst på stadens pubar och förmodligen var jag en av dessa skrikande människor – som förmodligen gjort en och annan lomhörd. Jävlar vilket slammer och ropande det är på en pub, något jag blev varse om där jag stod med min Ramlösa och helt spiknykter försökte undkomma detta oväsen. Man skulle kunna tro att det var en jordbävning.

För övrigt kan våra liv inte förändras om vi inte ändrar vårt beteende.