Kreativ med dimsyn

Ett soligt AIK-land som utlovar en fin höstdag. Kämpade under hela gårdagen med biverkningarna av min nya medicin, men läkaren har sagt att jag måste stå ut med detta tills min hjärna vant sig vid de höga dopaminhalterna, vilka ger hjärtklappning, svettningar, magknip, muntorrhet, dimsyn och en jävla massa ångest. Under årens lopp har jag tvingats ta massor med mediciner som mer eller mindre gett mig otäcka biverkningar, som jag tvingats uthärda för att i andra änden få ta del av de positiva effekterna. Hoppas även denna gång att det positiva väger över. Jag är less på att vara tvungen att må dåligt. När jag gör det har jag en tendens att anta det sårade djurets taktik – springa och gömma mig. Vilket naturligtvis är jobbigt för mina nära och kära.

Tackar gud för min kreativitet och skaparglädje, för den ger mig en stark känsla av att vara närvarande och vid liv. I kreativiteten finns glädjen till livet och genom det kreativa har jag en möjlighet att tänka utanför boxen, på snedden, krokigt för att på det sättet ifrågasätta det som är fel både i mitt eget liv och i samhället. Samtidigt får jag ge avkall på tryggheten. Men så länge jag är älskad och sedd vågar jag ännu trampa upp nya stigar. Hellre det är än att springa över minfält.

För övrigt tar det åtta minuter för solens ljus att nå jorden. Därför kan vi inte, i detta NU, tvärsäkert säga att solen verkligen finns kvar. Svaret kommer om åtta minuter.