Vilse i livet
Söndag, fjärde advent. Advent betyder ankomst, att vi väntar på någon och i det här fallet, enligt den kristna tron, är det Jesus som är i antågande. 4 advent har en djupare betydelse i att Maria fick i uppgift av ärkeängeln Gabriel att föda en son, Guds son. Det var nu som Gud blev en människa. Dagen till ära ska vi besöka Backens kyrka och lyssna till julsånger framförda av Backens manskör med flera.
Under hela livet har jag svängt i humöret och ibland plötsligt funnit mig omgiven av en vallgrav av tystnad; ett ordlöst tillstånd som får mig att helt sonika dra mig tillbaka. Jag hamnar i en bubbla och inget når fram till mig. Ibland känns det som att gå vilse i sitt eget liv. Det är som jag måste få vara ifred, trots att jag tyst ropar efter närhet. Enda sättet att förstå att jag ännu lever, är att jag rör på armar och ben. Sedan släpper allt, från en minut till en annan. Förmodligen för att jag fått tid till att sortera intrycken och lägga orden på plats och finna tillbaka till mitt språk. Allt detta har säkert sin botten i att jag är bipolär och har Adhd. Men naturligtvis även på min personlighet. Allt konstigt och märkligt här i världen är inte sjukt.
För övrigt kan man mäta en människas storlek beroende av vad hon förmår att omfamna.
Senaste kommentarerna