Män som talar om känslor

Gårdagens höjdpunkt var förstås när medlemmarna i Pig Hill manliga boksällskap strålade samman hemma hos mig. Vi inledde med att äta en mustig fisksoppa, sedan läste vi upp varsin dikt. Om dikterna kan sägas: Det blev en hel del tänkvärda dikter av Ferlin. Själv körde jag en våldsam dikt av Bruno K. Öijer. Sedan blev det en intensiv diskussion kring träffens temabok: ”Berättelse om ett äktenskap” av Geir Gulliksen. Fast egentligen inte så mycket om själva boken, utan mer om de känslor som handlingen rev upp hos oss mogna, erfarna män kring köksbordet.Den röd tråden i boken beskriver författaren så här: ”Den som blir övergiven blir hjälplöst bunden till som överger.” Det är alltså en roman om ett äktenskap i uppbrott och där mannen försöker på alla märkliga sätt leva med att frun har skaffat sig en älskare. Han är till och med beredd att köpa det, bara hon stannar. Ja, några av oss mogna män i boksällskapet kunde känna igen sig, varav undertecknad var en av dem, vilket skapade en hel del smärtsamma minnen. Att bli bedragen är ett av de värsta svek man kan råka ut för. Det var en bra diskussionsbok, men litterärt vet jag inte. Trots att författaren försökte sig på att låta sin fru ”berätta” sin historia, så kunde författaren inte frigöra sig från sin allsmäktiga berättarröst.Till slut korsades dessa plan och det blev allmänt rörigt. Nu hade någon i sällskapet läst/hört att författarens f.d fru (för de skiljdes ju till slut) gått ut i media och menat att hon blivit uthängd och feltolkad. Kan vi ana en process i domstolen?

dahlblond

Som värd fick jag bestämma nästa läsprojekt som ska avhandlas i februari. Jag valde ”Den store Blondino” (1987) av Sture Dahlström (1922-2001. Han anses vara Sveriges främste beatförfattare som var i ständigt uppror mot staten och myndigheterna och som ofta tog parti för den lilla människan, den slagna generationen. Det blev en lång rad absurda och roliga romaner med uppskruvade karaktärer – men alltid med en undertext där en giftig samhällskritik låg och pyrde. I ”Den store Blondino” får vi följa dansören och filmaren Frans Fitzenstrahl, även kallad Den store Blondino, När han inte dansar sina absurda danser på den franska teatern/bordellen, så åker han runt i världen och utger sig vara ledamot i Svenska akademien och tas då kungligt emot i alla tänkbara kulturkretsar. Hans filmer går knappt se på grund av alla dubbelexponeringar han laborerar med, men får till slut loss en stor summa pengar till sin banbrytande film där det bland annat ska medverka 200 000 statister.

Mer skriver jag inte om Dahlströms roman. Läs den. Den är vansinnigt kul och själv läser jag den för andra gången, med nästan 30 års intervall.

Började tömma hallen på böcker och bokhyllor under går kvällen. Innan jag reser till Skellefteå i morgon ska hallen var tom, då parketten ska lagas och slipas under mellandagarna.

För övrigt är det jäkligt halkigt ute. Fick i går hasa mig upp till Coop. Trots halkan ser jag typ 80 procent av cyklisterna färdas fram på isen i en hiskelig fart (många saknar dessutom lyse) – och utan hjälm. När jag jobbade som ambulanssyrra uppe i Arvidsjaur var jag på plats vid två cykelolyckor, Ingen hade hjälm. Mannen klarade sig mirakulöst utan skallskador, kanske för att han varit så full att han enligt vittnen skulle ha rullat iväg längs vägen,hopkurad till en boll. Kvinnan däremot spräckte skallbenet och fick ett flertal blödningar i hjärnan, vilket märkte henne för livet. Jag tycker, att åtminstone under vintertid, borde det vara lag för alla cyklister att bära hjälm.

 

Etiketter: , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.