Inga nyårslöften

Vackert på himlen. Molnen, skyarna borta i öst står i lågor. Solen är på väg att pressa sig upp ovanför horisonten. Ett tecken på att det faktiskt går mot ljusare tider, vilket ger mig hopp. Är nyss uppstigen efter att ha sovit hela sju timmar. Känner mig utvilad.

Det blir inte så mycket kvar av tjusiga tankar om de lämnas med sig själva, om de blir kvar inne i skallen. Då utmynnar de i tomma intet. Tankar måste stötas och blötas av andra åsikter, först då kan de växa och bli till något levande, något bestående som lämnar avtryck i världen. Fast alla tankar kan vi inte ge liv till. Det skulle innebära ett dygnet-runt-arbete och förmodligen leda till en taskig impulskontroll då vi vid fel tillfällen sprider ut våra ”viktiga” sanningar. Det är ju de tjusiga, vackra, kloka tankarna vi vill dela med oss av och för att detta ska fungera måste vi börja med att sätta gränser för att vi ska bli trovärdiga. Det krävs ordning och reda i tankevärlden, annars är risken att tänkandet blir ett omättligt odjur som frossar i sig allt som rör sig i ens medvetande. Vi ska vara rädda om våra tankar och känslor, för det är ju tack vare dem som vi är förmögna att fatta beslut och ta våra val.

I sociala medier kan man nu ta del av allehanda nyårslöften. Antingen ska folk sluta med något eller påbörja något. Ytterst sällan är det någon som vill göra skillnad i en värld som brinner. Nej, folk ska sluta dricka kaffe, alkohol, te, läsk, de ska sluta äta godis och socker. Den andra halvan ska börja lyfta skrot på gym, simma tre gånger i veckan, träna inför sommarens maratonlopp, bestiga höga berg. Det var länge sedan jag slutade ge nyårslöften eftersom jag är urusel på att hålla dem. Däremot inser jag att det vore på sin plats att gå ner några kilon och försöka få lite bättre kondis genom att promenera mer. Men eftersom min energi och inneboende kraft styrs av mitt mående och de sjukdomar jag bär på, brukar det bli så att jag är flitig i ett par-tre månader, för att sedan bli ”sittande” lika länge när det bipolära svänger neråt. Jag är emellanåt rysligt effektiv, för att sedan inte få något gjort. Om det då dyker upp någon trådsmal hurtbulle som frejdigt ropar: ”Men ryck upp dig!”, brukar jag få lust att slåss, man mot man.

För övrigt gillar jag en del av de sociala medierna, som Facebook och Instagram. Som den introverte person jag är i det ”verkliga livet”, kan jag på Fb vara utåtriktad och målmedveten samtidigt som jag får tala till punkt utan att bli avbruten. Jag kan knyta kontakter med kloka, fina människor som jag annars aldrig skulle tala med. Eftersom jag under hela mitt liv haft svårt att läsa av de sociala koderna som gällt i olika grupper, på fester och vid fina middagar, så kan jag nu utan stress uttrycka mig korrekt och utan av bli störd av allt prat.