Hellre obra än perfekt

Stora tvättardagen. Det blir lätt så när man som jag inte tvättat på tre veckor, vilket resulterat i en stor brist på kalsonger, strumpor och t-shirts – och mycket mer. Därute är det grått och med all snö som ligger kvar är det ljusår till våren. Fast det brukar i och för sig bara smälla till så står man där och nyser av allt pollen.

Skönt att ha passerat gårdagen utan ett enda aprilskämt. Det är möjligt att det dök upp ett och annat platt skämt i medierna, men eftersom jag var totalt ointresserad missade jag dem förmodligen. Aprilskämten har haft sin tid på jorden, dags att begrava dem.

Jag har med råge passerat en åldersgräns då jag inte längre bryr mig om att ständigt vara perfekt för att behaga och briljera. Det fanns en tid då jag i alla lägen strävade efter andras gillande och ville vara till lags genom perfektionism. Då är det upplagt för misslyckanden som i sin tur leder till skam – för vem tusan kan vara perfekt i parti och minut? Med ålderns rätt och den erfarenhet och visdom som följer med, så kan man släppa den ständiga tanken: ”Vad ska folk tycka?” Släpp den absurda tanken, frigör dig, var den du är och det blir det lättare att lyckas att uppfylla drömmarna. Bli lite mer obra.

Den 9 maj åker jag till Lycksele för att föreläsa sambandet mellan psykisk ohälsa och stroke. Det är Lycksele strokeförening som arrangerar en dag i strokens tecken. Mitt 45 minuter långa anförande har fått titeln: ”Jag är människa.” Vet inte var det kommer ifrån, men jag får väl klura ett tag på ett bärande tema.

För övrigt är det fullt möjligt att skrattet är ett andligt sätt att komma nära en annan människa.