Nationaldagen på midsommarafton

En klämdag i AIK-land. Morgonsol, men regn väntas under eftermiddagen och uppklarnande lagom till morgondagens nationaldag.”Svenska flaggans dag” fick status av nationaldag först 1983 och så sent som 2005 blev den en helgdag. Vi firar den av lite ”luddiga skäl”, för vem minns 1809 års regeringsform? Däremot känner vi kanske till Gustav Vasas kröning 1523 och upplösningen av Kalmarunionen då Sverige åter blev ett enat land. Det må så vara, något större drag under galoscherna blir det sällan när vi svenskar ska fira vår nationaldag. Lite blås i trumpeter, vilsna trumvirvlar, blågula fanor och flaggor som fladdrar i vinden, några hurrarop och sedan nationalsången.

Enligt undersökningar är det främst personer över 65 som firar nationaldagen. 27 procent av Kristdemokrater firar nationaldagen, inte ens SD:s väljare kan slå dem. Svenska medborgare födda utanför Europa deltar ofta i nationaldagsfirandet (38 procent). Icke förvånande är Vänsterpartister de som är minst villiga att fira. Generellt är det många som stannar inne och ”firar” genom att se på TV. Förra året såg nästan 1,2 miljoner svenskar på sändningen från Skansen den 6 juni.

Skulle det ha varit mer logiskt att vi fått fira nationaldagen på midsommarafton? Varför inte? Det går säkert att knyta den dagen till något kungligt hjältedåd. Tror faktiskt sjungandet av nationalsången skulle låta mer rejält efter att folk fått dansa kring stången och ha fått i sig lite sill och några nubbar.

För övrigt har jag deltagit i firandet (något lågmält) av vår nationaldag de fyra senaste åren. Men efter att vid två tillfällen varit i Norge den 17 maj, inser jag att vi aldrig någonsin kommer i närheten av norrmännens smått hysteriska nationalism. Och det känns faktiskt skönt. Nån måtta får det vara på firandet.