Livet på en soffa

Sovit som en stock. Det är sällan som jag sover så djupt och så länge. Slumrade in vid 20.00 och klev upp strax efter sju. Om jag är utvilad? Nja … Jag har år av sömn att ta igen, då jag i snitt inte sover mer än 4-5 timmar per natt – trots tunga sömnmediciner. Redan som barn sov jag lite, men så var jag också ett ADHD-barn som tog med mig hyperaktiviteten (springet i bena) ner i sängen. Genom livet har jag sovit dåligt och det blev riktigt illa när jag drabbades av stroken hösten 2015.

Under årens lopp har jag många nätter sovit på olika slags soffor. Soffan blev en naturligt plats i min tillvaro. Inte nog med att jag sover i min soffa, det är där som jag talar med mina tankar och känner en viss trygghet. Eftersom jag periodvis går ”all in” och jobbar intensivt, så går jag under andra perioder ner i en slags dvala och laddar mina tomma, bipolära batterier.

Den litterära figuren  Oblomov delade in livet på följande sätt: Den ena består av arbete och leda, den andra av vila och behaglig glädje. I Bibeln (Matt 6:27-29 står att läsa: ”Se ängens liljor hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.” Men även om jag sjunker in i perioder av vegeterande så rör sig tankarna i mitt huvud. Man kan säga att jag arbetar medan jag ligger i soffan. Just nu handlar det om vilket romanprojekt som ska bli mitt nästa.

För övrigt så kan det vara på det sättet, att meningen med livet är livet självt.