Farliga tysta åskådare

Annandag påsk. Jesus går igen och visar sig för lärjungarna. I det lilla livet lyser solen över Grisbacka. Tidigt denna morgonen kände även jag mig som ett spöke; jag var stel och styv och av led av värk från axlar och ena höften. Artroser. Sen var det ett mindre helvete att få fart på fötterna som ville fastna i golvet. Tog min parkinsonmedicin. Någon timme senare gick jag obehindrat.

Livet är en kamp innan vi alla ska falla.

https://www.youtube.com/watch?v=8iNeeEDfRCg

Så fungerar vi. Vi ser och lär. Därför kan andras val och beteenden påverka oss. Om du ser din vän mumsa på en stor kanelbulle, så är troligt att även du sträcker dig mot fatet med begärliga bullar. Det värsta är att detta beteende även kan gälla med våld. Det kan förklara varför män i grupp kan bli till en farlig mobb. I mångt och mycket handlar det om vår rädsla för bli uteslutna ur den sociala gemenskapen; att flocken vänder oss ryggen. Kanske är det just detta fenomen som gör det så lätt att säga: ”Jag lydde bara order!”  Men det är ju så att ondskan förutsätter de ”passiva” åskådarna; de som bara lyder order. Kanske är det så att betraktarna är farligare än monstren. Utan ”vanliga” människor hade Hitler bara varit en skrikande, maktlös liten man i brun uniform.

Rasismens grundläggande tes är att dela upp människor i VI och Dom. Då lyfter man fram en tydlig fiende; ett farligt hot. De som tillhör VI har en högre status än DOM – något man inte minst kan se på hudfärgen. Vita är av ett bättre slag än de som är bruna och svarta. Med falska myter och sotsvarta fördomar avhumaniserar vi de som är annorlunda. Rena rama lögner blir till sanningar.

Det händer igen.

För övrigt ökar våldet när orättvisorna och ojämlikheten ökar.