Jakten efter kickar

Något som påminner om en fin sommardag, står och stampar utanför mitt illa putsade fönster. Skrivbordet är överhopat med pappersark och post-it-lappar. Korta noteringar om krontorp, Domänstyrelsen, utdikning av surmyrar, ålderdomshem på 1920-talet, behandlingsmetoder vid sekelskiftet, fattigvården. Som jag skrev i en tidigare blogg, så får jag som författare ständigt lära mig nåt nytt. Även om jag fort glömmer vad jag lärt.

Redan som barn funderade jag över varför jag glufsade i mig karamellpåsen, medan syrrans karameller kunde räcka i flera dagar. I hjärnan, frontalloben, finns en förmåga att skjuta upp belöningar. De som kan skjuta upp kickarna får sällan problem med alkohol, droger, övervikt plus att de kan hantera stress bättre – än vad vi snabbätare kan. Bara stressen i sig gör att man går upp i vikt. Jag har jagat kickar hela mitt liv. Genom att i ungdomen tokdricka upp en flaska brännvin så kom det snabbt en jättekick – sedan somnade jag och vaknade med huvudvärk. Så dumt. Man kan se ett alkoholistämne på hur fort de dricker, om de är kickjägare.

Jag fick också kickar av att springa fort och långt. När jag kom i mål och av utmattning rasade ihop till en hög av armar och ben, slog kicken av dopamin och adrenalin till. Pratade snabbt och mycket, som om jag var berusad, sedan kom lugnet, den sköna avslappningen. Jag tror att jag fick ”bättre” kickar av löpningen, än jag fick av alkoholen. Problemet är att kickarna med tiden avtar, att det därför behövs mer godis, fler utmaningar, större mängder alkohol, allt tuffare träningspass – och trots att man sväljer en godispåse med plast och allt, så vill inte pirret och lugnet infinna sig.

Alkoholen är farlig på grund av abstinensen och suget, att man tror sig lida brist på sprit och till slut måste dricka dagarna i ända – och trots det inte känna av någon kick. Din hjärna har blivit kidnappad av drogen – eller vad du nu kickar igång på. Du har kommit till ett stadium då inte kan njuta av något annat i livet. Det är bara drogen som påminner dig om forna dagars kickar. Istället för lugn, fylls man av ständig ångest och oro. Livet blir ointressant – det enda som finns i skallen är en längtan efter nästa glas med ljummen vodka. Livet blir snabbt ett elände. Man förlorar sin familj, sitt jobb, sina vänner. Fast det skiter man i. Så länge man får supa i fred. Kul liv, eller hur? 

Ett råd i sommartider. Drick inte så förbannat mycket alkohol. Börja inte om på jobbet i höst med abstinens och en längtan efter en grogg. Det kan gå åt helvete!

I augusti är det tio år sedan jag slutade dricka. Det bästa jag gjort. Utan det beslutet och hjälpen på behandlingshemmet Blåsippan, hade jag inte levt idag.

För övrigt är det inte så farligt att då och då vara lite glömsk. Tänk så hemskt om vi skulle minnas precis allt.