Jag och Mandrake

Trots att det är ett par månader till flytten, så har jag packat låda efter låda och tömt alla bokhyllor. Jag bor bland flyttkartonger, halvtomma skåp, sopsäckar. I dag: Stora klädtvättardagen. Hoppas hinna 5-6 stora maskiner under dagen och kvällen. Om jag inte råkar ramla i nån av de branta trapporna ner till källaren och bryta armar och ben.

Sovit som en kratta. En känsla av att vara bortglömd och övergiven. Ingen jävel vill ha att göra med kronisk sjuk människa, som dessutom är så trist att han inte ens dricker en lättöl. Kanske påminner jag mina vänner om deras sårbarhet, deras kommande sjukdomar och död. Inatt sov jag då åtminstone 4 timmar. Några nätter innan det sov jag en timme per natt, två på raken. Brus i huvudet.

Läste nyligen i en intressant bok att känslan är själens språk. Med tankar och känslor kan vi effektivt kommunicera med bilder, ett sätt som är effektivare än ord. Ord är den sämste leverantören av sanningen. Men kniper man käft så lär ju ingen veta vad du känner och tänker. Klart är att den största av alla känslor är kärleken.

Möjligen Mandrake. En märklig seriefigur som kunde bekämpa ondskan med hypnos. ”Mandrake gör en hypnotisk gest!” Men tecknaren Lee Falk (som gjort Fantomen) kunde inte hantera denne figur utan sålde honom ett annat bolag.

Jag slutade läsa Mandrake i tolvårs åldern, då jag nattetid kämpat mig igenom ett tjockt julnummer, spännande värre, för att upptäcka att den sista var utriven. Vet än idag inte hur Mandrake fann striden … vill inte veta det heller.

I boken jag som talar om själens språk, så menar författaren den som älskar en annan bara kan ha ett krav (om ens  det) och det är att bli älskad tillbaka. Låter rimligt. Kärlek funkar bäst när man är två. Sedan är en relation inte så mycket prövningar, däremot en del utmaningar. Nog kommer man längre om man undrar vad man kan tillföra ett förhållande, än vad man ska få ut av samma förhållande.

Utan nån annan är man inte mycket, knappt någonting. Därför måste man lita på sin partner när hon säger:Jag älskar dig! Fixar man inte det så är man bara en klingande cymbal som i grund och botten inte tycker särskilt mycket om sig själv. Boken jag plockat citat ur heter ”Samtal med Gud” av N.D Walsch.

Mot tvättstugan – jag och själen.