En nykter inlandshistoria

1884 flyttar skomakare Jonas Steffansson från Västernorrland till Lycksele. Han hade varit med i ett ”hemligt  sällskap” där medlemmarna fick lämna ett löfte att inte nyttja rusdrycker. Denna idé tog han upp i Lycksele, fick med sig folk i denna hemliga nykterhetsförening.1885 bildades den första nykterhetslogen i Lycksele (och i Västerbottens Lappland). Godtemplarorden fick namnet Logen 1013 Fjällets stjärna. 

Under mitt arbete med romanen om Ester ”Duva” Nilsson har jag den senaste tiden förkovrat mig i en rad intressanta ämnen. Jag har läst en hel del om hur barn som var eljest behandlades under tidigt 1900-tal, om rasismens framväxt och nu senaste om nykterhetsrörelsens framväxt i Lycksele. I det arbetet har jag haft stor hjälp av Ansgar Grundströms bok ”Fjällets stjärna” som utkom 1974-75. Ett gediget arbete.

Fjällets stjärna i Lycksele bestod 1885 av 21 män och fyra kvinnor. Nyfikenheten och intresset för Godtemplarnas hemliga möten lockade stadigt nya medlemmar. År 1900 var medlemsantalet 196. Meningen med föreningen var förstås det nykterhetslöfte man gav. Superiet vid den tiden kunde få förödande konsekvenser då det saknades sociala skyddsnät. En fader som började supa och blev av med jobbet, kunde snabbt förlora hus och hem, familjen splittrades då barnen togs ifrån dem och det slutade med att de vuxna hamnade på någon av socknens fattigstugor. Vanligt var att man helt sonika söp ihjäl sig.

I Lycksele fick rörelsen stöd av svenska kyrkan och särskilt av kyrkoherden Frykholm, Lyckseles starke man (både andligt och kroppsligt) som vid ett tillfälle skänkte 10 kronor till Fjällets stjärna. Gåvan skulle användas som inträdesavgift åt de fattiga. Frykholm lät även  logen hålla sina möten i skolhuset på Finnbacken. Längre fram byggde man ett Ordenshus.

Hemlighetsmakeriet och ceremonierna lockade som sagt. Medlemmarna kallade varandra bröder och systrar. De som satt i styrelsen kallades för tjänstemän hade en del märkliga titlar. Logens ordförande, skomakare Steffansson, kallades under mötet för Värdig Öfverste Templar. Sekreteraren, kronolänsman Lindahl fick titeln Värdig sekreterare. Skattmästare (kassör) blev skräddaren Lundström. När man blev medlem fick man också lämna ett tysthetslöfte där man förband sig att inte avslöja nåt om det inre arbetet.

Nu handlade det inte enbart om att hålla sig nykter och vara hemlighetsfull. Man arbetade även för att ekonomiskt hjälpa nödställda och fattiga och redan 1885 bildade man en sjukkassa där medlemmarna kunde få 75 öre per sjukdag. Under marknadshelgerna i Lycksele flödade spriten. Då ordnade Fjällets stjärna alternativa nyktra fester där man kunde köpa kaffe med dopp och dansa till levande musik.

Logen varnade för brännvinet genom ett flitigt missionerande och särskilt duktiga talare anställdes av IOGT på riksnivå. En de mest fängslande talarna var ”nykterhetsaposteln” Emil Öster, som var en före detta metodistpredikant. 1907 tågade drygt 1000 nykterister genom Lycksele, då med Emil Öster som huvudtalare.

Alla skulle vara välkomna till Godtemplarorden, som snabbt kom att bli en folkrörelse. Det fanns en koppling till kyrkan, men även till frikyrkligheten och då särskilt i de områden där väckelsen verkat. Det fanns även kopplingar till den framväxande arbetarrörelsen som såg superiet som ett hinder till skapandet av ett demokratiskt samhälle.

Emil Öster och andra nykterhetsmissionärer stötte naturligtvis på motstånd. Många myndighetspersoner och den tidens länsmän gillade inte tanken på total nykterhet. En annan stark motståndare kom från ett religiösa samfund: EFS. Deras ”förklädda” kolportörer dök upp på godtemplarnas värvningsmöten för att ”sätta dit” godtemplarna och utmåla dem som socialister och fritänkare. De använde sig även av vissa bibelcitat och hänvisade bland annat till det välsignade vindrickandet under Bröllopet i Kana.

Själv växte jag upp med godtemplarlogen Arvåns Framtid (som bildades 1934) där far och mor var medlemmar, liksom merparten i hembyn Bäckmyran och pappas bröder i Lycksele. Som den ADHD-pojke som jag var, så gillade jag inte att sitta stilla i timmar och höra en massa gubbar hålla tråkiga tal. Jag minns när pappa kom hem efter ha blivit uppvaktad av styrelsen i Arvåns Framtid, detta då han varit trogen medlem i x antal å (minns ej hur många) då han fick ett rött band som bars över bröstet med hans namn och antal år som trogen medlem skrivna med guldskrift. Dessutom fick han ett stort diplom. Det var modiga kvinnor och män som blev nykterister som en solidarisk handling med de stackare som föll offer för superiet.

I mitt barndomshem stod logens biblioteksskåp som skulle sprida bildning i bygden. I Bäckmyran arrangerades även DM för IOGT:re på 70-talet. I Grundströms bok nämns min far, Nisse Lundholm, som 1974 var en av de som kämpade för att  hålla liv i logen. 1942 var antalet medlemmar 77 som sjönk till 29 anno 1974.

Detta om detta. En kort lektion om nykterhetsrörelsen i Lycksele med omnejd. Men trots att nykterhetsrörelsen varit stark i Lycksele (tillsammans med frikyrkligheten och arbetarrörelsen) så har staden präglats av ett flitigt supande. Så var det i början av 1900-talet, under 70-talet då jag var ung och numera flödar brännvinet och knarket i Lapplands första stad.

Jag upplevde själv, då jag ännu bodde i Lycksele att det ofta var antingen eller. Antingen var folk spiknyktra eller A-lagare. Är du med eller emot? Fast jag kan ha fel.

Jag blev aldrig medlem i IOGT. Trots att jag alltid hyst den största respekt  för deras upplysningsarbete kring supandets risker. Däremot blev jag väl bekant med brännvinet. Men det är en helt annan historia.

PS! Jag lärde känna Ansgar Grundström i mitten av 70-talet, då vi båda gick en skrivarcirkel i ABF Lyckseles regi. Han skrev ett flertal böcker, några på dialekt. Han var oppstillt i Sorsele, passerade Lycksele och dog i Umeå.