Eget ansvar …

Det verkar som om individens egna ansvar att följa rekommendationerna kring hotet mot folkhälsan allt mer faller platt till marken. Det märks i det lilla. I köerna i matbutiken, apoteket där tidigare folk lydigt hållit avstånd. Längs promenadstråken då man möter stora klungor av ungdomar som går tätt intill varandra. Det börjar smyga sig in upproriska stämningar mot ”De som bestämmer”. Det syns även i den senaste opinionsundersökningen.

Problemet är att regeringens och Folkhälsomyndigheten rekommendationer krockar med grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Runt om i världen demonstrerar tiotusentals mot rasismen i USA och till stöd för ”Black lives matter-rörelsen” Detta sker mitt i en pågående pandemi. Ett faktum helt enkelt. När man sa ja till en demonstration i centrala Stockholm, måste man väl har kunnat räkna ut med arslet att det skulle komma fler än rekommenderade 50 personer.

Vad gäller kampen mot rasismen är min ståndpunkt klar. Hade jag varit frisk och corona varit besegrat skulle jag ha kunnat gå med i denna demonstration mot den groende rasismen och det brutala polisvåldet mot svarta människor.

Men hur ska vi få bukt på pandemin? Hur skulle du tänka och känna ifall du slitit hund som läkare/sköterska på en IVA-avdelning i ett par månaders tid för att rädda livet på coronasmittade och se många plågas till döds – när det plötsligt blir okej för folk i tusental att få tränga ihop sig?

Hur många av de som packade ihop sig på Sergelstorg blev smittade under går kvällen, hur många kommer de i sin tur att smitta och hur många av dessa kommer att drabbas av Covid-19 och sluta sina dar i en respirator? Det slutade med i en konfrontation mellan demonstranter och polis där pepparsprejen flödade.

Själv har jag lydigt suttit isolerad i drygt två månader. Är en högriskpatient som ej överlever Covid-19. Ofta har dottern eller polarna handlat hem mat och hämtat ut medicin åt mig. Vid ett flertal tillfällen har jag varit tvungen att besöka apoteket och då burit munskydd och handskar, med handspriten i fickan. Jag och många har kämpat mot den tärande ensamheten som under en påtvingad isolering på sikt kan göra en ”galen”.

Kanske krävs ett omtag. Nog borde väl Folkhälsomyndigheten och regeringen kunna säga: ”NEJ! Inte fler än 50 personer på ett och samma ställe!” Detta för att minimera smittspridningen. Ska vi inte göra en sak i taget? Hur ska vi överhuvudtaget kunna använda våra grundlagsskyddade rättigheter ifall pandemin får härja fritt?

Detta kaos kommer att leda till allt mer partipolitiska utspel, vilket ger befolkningen intrycket att det finns olika ”sanningar.” Den tidigare politiska freden på grund av hotet mot folkhälsan, kommer istället att handla om jakten på ”skyldiga” på hög nivå. Individens egna ansvar kommer att luckras upp än mer. Vi står inför lagändringar. Tyvärr. Vi kan ju inte stå med hängande armar och förvånade ansiktsuttryck medan en livsfarlig pandemi härjar i stort sett runt hela världen.

*

Såg i går sista delen av dokumentären ”Att rädda ett barn”. En av de starkaste dokumentärer jag sett. Jag var så arg att jag inte kunde sitta stilla när den ena efter den andra ur föreningen BRY levererade lögn efter lögn i sina ambitioner att ”rädda ett barn undan sin far”. Argument som byggde på konspirationsteorier. Istället för att rädda ett barn så var man på väg att krossa ett barn. Se den på SVT Play!

PS! Glöm ej min tävling där två personer kan vinna två av mina romaner – helt gratis! Gå till min Facebooksida och läs mera! Till tävlingen