Se helheten

2015 damp det ner ett pressmeddelande till tidningen Vasaplan där jag råkade vara chefredaktör. Det är en gatutidning som säljs av folk som kommit på kant med livet. De får sen behålla en slant per sålt exemplar. Själv var jag ju en olycksfågel, då jag på min post som chefredaktör firade fem år som spiknykter alkoholist och med en hel del psykisk ohälsa i bagaget. Pressmeddelandet handlade om mig och om många av mina bröder och systrar som stod i gathörnen och sålde tidningen Vasaplan.

Jag har skrivit om detta ett flertal gånger i Vasaplan och på min blogg. Men eftersom inget verkar hända, att döden får komma för tidigt för somliga”, så lägger jag ut det återigen. Detta tål verkligen att tänka på.

Van Gogh en av många som lidit av psykisk ohälsa.

Det var ett upprop med rubriken: ”Utred varför psykiskt sjuka dör tjugo år i förtid”. Jag läste om PM:et flera gånger sen ringde jag upp en av de psykiatriker som skrivit under uppropet: Lars Jacobsson, professor emeritus i psykiatri, Umeå universitet.

”Det är ju inte klokt, stämmer detta?”
”Klart det gör”, svarade professorn. ”Detta pågår i detta nu och det är dags att vårdapparaten gör nåt. Den och socialstyrelsen.”

Vad det hela handlar om är att det finns en överdödlighet vid psykisk sjukdom och den är mycket högre i Sverige än i andra OECD-länder. Näst efter hjärt-kärlsjukdom och cancer är psykisk sjukdom den vanligaste orsaken till död i förtid.

De som dör 20 år före ”utsatt tid”, i förtid, är de som lever med långvariga psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom. I den gruppen är medellivslängden för män på lika låg nivå som på Haiti och för kvinnor är den korta livslängden jämförbar med Nepal.

En av orsakerna till överdödligheten är en bristande tillgång till vård. Observera att dessa alarmerande siffror inte går att koppla till ett ökat antal självmord. Nej, istället är det främsta skälet till överdödlighet hjärt-kärlsjukdomar. Socialstyrelsens har visat att psykisk sjuka får mindre tillgång till somatisk (kroppslig) vård. Det är de vattentäta skotten mellan psykiatrin och somatiken som gör sig påminda. (Jag har ju själv fått uppleva detta under årens lopp. Psyket behandlar mitt psyke, punkt slut, och neurologerna min stroke och Parkinson, punkt. Distriktsläkaren sköter min diabetes) Istället för att se helheten löser man ett problem åt gången.

Det är allvarligt eftersom de läkemedel som förskrivs för psykisk sjukdom också medför risker för den somatiska hälsan. Man går upp i vikt, får förhöjda kolesterolvärden, man blir trött, får ångest, sömnsvårigheter, blir inaktiv. Man skapar grunden för en framtida hjärtinfarkt eller stroke. Att denna tjurskallighet som finns både på den psykiatriska och somatiska sidan, där var och en går hem till sig och sköter sitt – kan alltså kosta 20 år av ens liv.

Jag fick en stroke i augusti 2015, några månader efter jag första gången skrev om detta skandalösa problem i Vasaplan. Jag överlevde. Nu försöker jag få diabetesläkaren, neurologen och psykiatrin att behandla mig som en helhet – som en hel människa. Inte en bit i taget, lite då och då. Den metoden är livsfarlig.