Torpare på en surmyr

Jag växte upp i ett kronotorp i den trådsmala byn Bäckmyran, cirka 3 mil från Lycksele. Det var farfar Erik Lundholm som började dika ur surmyrarna. Där fanns inget annat än surmyrar.

Farfars hus som revs i mitten på 50-talet.

I Domänverkets handlingar så fanns inte Bäckmyran nämnd med ett enda ord. De döpte varje kronotorp, lite hipp som happ. Fastighetsbeteckningen där jag var oppstillt var: Nymyrliden 32:1 (lite osäker på siffrorna). Ursprunget kronolägenheter är samlingsnamn för de olika upplåtelseformer av statlig mark åt enskilda. Där kronotorpen var ett av dem och tillkom 1929. Kronotorpen skulle i första hand upplåtas till lokala skogsarbetare som gjort sig kända för ”sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel”. Alltså pålitliga och billiga arbetare som slet ut sig i skogen och skulle idka jordbruk på surmyrar.

1974. Sista kon i Bäckmyran och dåvarande torp.

Under krigsåren beslutades att nya arrendatorer var tvungna åta sig att arbeta för Domänverket minst 75 dagar per år. Domänverket skulle å andra sidan svara för byggandet av bostäderna och ladugårdarna. Någon arrendeavgift behövde inte betalas förrän byggnaderna var upprustade eller nybyggda. I mitten av 50-talet tog min far över torpet. 1957 byggdes ett nytt torp (se bild).

I början på 70-talet började Domänverket att göra sig av med såväl arbetarna som kronotorpen. Dock fanns en möjlighet för torparna att köpa fastigheten. Farsan, Nisse Lundholm, köpte loss Nymyrliden 32:1. Hade han inte gjort det hade kontraktet inte förnyats – trots att han och farfar kämpat med att på dessa surmyrar försökt föda ett par-tre kor och samtidigt slitit ut sig i skogen. Far och mor hade fått flytta till Lycksele och torpet hade jämnats med marken, som de exempelvis gjorde med några av torpen i Bäckmyran.