Vi glömde precis allt

Disträ, glömsk eller en begynnande demens, senil cement. Jag frågar mig detta efter dagens lustresa till Kont där det mesta blev kvar hemma i Umeå. Vackert väder. Klart man måste ut och njuta i solen så här i oktober. Vi drar till Kont! Så vi började nogsamt att packa, jag och min lena.

Resan gick smärtfritt. Inte en skalle ute vid Kont, så vi bestämde oss för att göra upp eld med den torkade, fina veden som Lena införskaffat. Men den låg kvar i bilskuffen hemma i Umeå. Vi hittade tre genomsura björkklabbar. Tändstickorna!?

”Dom skulle ju du ta!” Vi sa det samtidigt i samma anklagande ton. Nåväl vi hittade en ask i ett av vindskydden, sen rev vi sönder en tidning som vi efter tionde tändstickan fick fyr på. Fyr å fyr det  var mest  rök. Inte ens tidningspappret brann. Lika bra det för korven vi skulle grilla låg hemma i kylskåpet.

En gång när vi hade kaffe …

Men en kopp kaffe skulle smaka gott. Jag hade ju köpt färska kanelbullar. Men kaffet stod och puttrade i bryggaren hemma på Ostvägen.

Bullarna var inte alls färska. Mackorna var torra, då jag glömt smöra dem med Bregott.

Men solen sken.

En aning oroad över minnet …

För visst tusan hade vi väl varit i Kont? Hade vi drömt allt eller kanske varit på en helt annan plats, nånstans norrut mot Skellefteå. Bilden påminner i varje fall om Kont.

Kont eller …