Kraftpoeten från Håkmark

Sixten Landby

En polare i Vindeln berättade med glädje i rösten, att han äntligen fått tag i en bok han eftersökt i en oherrans många år. Bok å bok, det är väl mer ett häfte. Det inspirerade mig att återfinna mitt exemplar bestående av kraftpoesi och en massa teser/metaforer. Till slut fann jag den. Den låg instoppad i en pärm. Jag talar om ”Sixtens Landbys teser” (1996) där Alvar Martinsson valt ut 250 teser skrivna av Sixten Landby; ”Buffeln från Hissjö”; världens starkaste man som turnerade land och rike runt, och även resande i skinnkläder. Jag skrev om Landbys teser redan i slutet på 1990-talet då jag var kulturredaktör på Folkbladet. Många hurrade, men det hördes även en del sura kommentarer från de som av nån anledning ansåg att Landbys poesi inte var fin nog för att plats på en kultursida. Vad är då fin kultur, frågade jag mig. Vad är ”ful” kultur?

Luffaren är Rikast, ty han äger hela jorden.

Bröderna Sixten och Kurt Landby, bodde i en liten oansenlig stuga i Håkmark fram till 1991. Bröderna var från sent 1930-tal fram till tidigt 1970-tal ett turnerande sällskap, som åkte land och rike runt för att visa upp Sixtens kraftkonster. Han var sannerligen en stark man. Han kunde böja hästskor och sjutumsspikar, lyfta en ballongcykel på ett pekfinger. Utåt sett var han: ”Den kolossale svensken, den jättelike norrlänningen från Umeå, 126 kg tung, komplett i avsaknad av fett och med en drift som sju bockar.” Den mannen skrev även poesi, metaforer, liknelser eller tester som han själv kallade sina alster.

Missuppfatta aldrig en människa
för att denna bär sig tokigt åt.
Ty hon kan äga större förstånd än du tror.

Under ytan fanns sorgen, vreden och humorn – men även teser som osar av banaliteten, självgodhet – ibland med unkna reaktionära infall som man skulle vara kunna vara utan.

Den dikt som är mest känd är ”Killa mig på Kilimanjaro”, som gruppen ”Peppe and the Popping Peanuts” framförde i TV, vilket gav Sixten en större publik som ”kraftpoet”; trots att texten är ganska burlesk. Tyvärr finns den inte med i boken. Men humorn och ironin genomsyrar många av Sixtens verser.

En ärlig person släpper aldrig smygare
utan i Vrålande trumpetstötar.
Även i det högtidliga sällskapets fisförnäma krets.

Genom teserna anar man hans olika sidor. Denna bok är bara ett litet urval av vad Sixten Lamby skrivit och man har medvetet valt bort de sexistiska teserna; som publicerades i ETC i början av 80-talet och det var nog klokt gjort.

I en God människas väsen finns något av Evighetens lugn.

Ja, hur ska man då förhålla till Sixtens Landbys teser? Man måste nog vara utrustad med lite ”sjuk” humor och kunna ”läsa mellan raderna” – och inte rygga för lite ”fulprat”.

”Elände på Elände”, sa Kärringen när Gubben ramlade på henne.

Efter att Sixten slutat med att lyfta ballongcyklar, drog bröderna sig tillbaka. De levde på sitt sätt, vad alla andra tyckte. Sixten läste och skrev – och i flera av teserna märktes att han gjort ett medvetet val att dra sig undan världen.

Hälsosammast är att leva, vid sidan av mänskligheten.
Genom lugnet och avspändheten kan man tänka klarare.
Ty detta har med harmoni att skaffa.

Kanske levde Sixten Landby i sin valda ensamhet upp till devisen, att en människa inte överlever utan kultur: ett skrivande som mynnade ut i en kulturgärning med tusentals teser; nedtecknade i det fladdrande skenet från ett stearinljus.

Somliga människor är så rädda om sig själva
att de aktar sig för allt
Ja de törs inte ens snudda vid en fjärilsvinges puder
Trots att runt omkring dem världens Buller ljuder