Myter och lögner

Några riktigt usla dagar då jag mest legat och väl uppe har fötterna inte velat följa med och jag mått allmänt illa då magen krånglar. Minst lilla stress så förvärras min Parkinson. Har ju mått förträffligt och gått utan i käpp i drygt tre veckor. Sjukdomen går i vågor.

Ovanpå det ser och hör jag hur Trump attackerar demokratin då han vägrar sig som besegrad av sin motståndare. Poströster ska inte gälla, alla röster ska räknas om i vissa delstater, rösträkningen ska avbrytas. 100 miljoner förtidsröster. Va? Folk som varit kloka att undvika coronaviruset i trånga vallokaler genom att istället gå till en postlåda – deras röster ska inte räknas in i valet.  Ljug, myter och konspirationsteorier retar upp massorna som verkar tro allt vad den mannen säger. Snart blir jorden väl platt och visst tusan är det tre solar som lyser upp himlen. Ett delat land, ett tudelat folk, land mot stad.

Jag skrivit om denna roman förr och gör det igen. ”Sånt händer inte här” är en roman av Sinclair Lewis som utgavs 1935 i USA . Den handlar om en populistisk politiker som vunnit presidentvalet och omvandlat landet till en fascistisk diktatur. Rykande aktuell.

Det är inte allt. Pandemin har satt sina vassa tänder i oss och och nu även i det tidigare förskonade Västerbotten. Nu ska återigen sociala kontakterna brytas med vänner, grannar. Se upp för grupper, kluster, minsta lilla folksamling. Den andra vågen verkar bli värre än den som svepte över oss i våras. Den stora gruppen av ensamma, de som inte lever i flock, tvingas in sina rum och låsa dörren. Jag måste återgå till min enskilda, ensamma värld. Den påtvingade. Ensamheten är världens största gemenskap.

Gråa skyar. Meteorologen har lyssnat på förmycket på Trump. Stod han inte nyss där i TV-rutan och med ett snett leende på läpparna påstod att solen skulle flöda över jorden och himlen skulle vara evigt blå. Fake News.