Minskat läsande, sämre språk

Kulturtant?

I mångt och mycket är det kvinnorna som är våra kulturbärare. Kulturtanter som en del säger lite nedlåtande. Jag har ju själv lagt märke till detta faktum, under åren (1999-2020) då jag framträtt i min roll som författare. Kvinnorna dominerar, trots att jag mest skrivit romaner om knäppa och klantiga gubbar. Kanske just därför. ”Jag har lärt mig mycket om hur karlslokarna resonerar och tänker genom att läsa dina romaner”, svarade en kvinna i 60-årsåldern när jag frågade henne vad hon såg i mina mansdominerande romaner. ”Dessutom får du mig att skratta när dina gubbar faller offer för sitt högmod.” Jag tänker på Isak i ”All världens lycka,” eller på Ruberts högmod i ”Vedtjuven.” Men sådana män finns väl inte i verkligheten, tänkte jag svara kvinnan men lät bli. Bra skrönor ska man vara rädd om. Vad händer när för första gången skrivit en roman om en kvinna. Tegelstenen om Ester Duva i ”Älskade Ester”.

Kikade lite på statistiken vad gäller läsandet, men det blev en rörig upplevelse. Ibland är ljud- och e-böckerna inräknade, ibland inte. Ibland har man bakat ihop all daglig läsning och då räknas även tidningarna in siffrorna. I Svenska förläggarföreningens rapport från hösten 2020 visar det sig att 47 procent av kvinnorna dagligen läser böcker, medan 32 procent av männen är bokläsare. I åldersgruppen 55–74 år läser 56 procent av kvinnorna regelbundet böcker (SCB). I stort har inte bokförsäljning totalt sjunkit drastiskt – däremot har typen av läsning ändrats radikalt. Nu är det ljud- och E-böcker som gäller. 2019 ökade försäljningen av de digitala tjänsterna och ljudböckerna med 36 procent, medan pappersböckerna samma år minskade med 7,2 procent.

Jag som författare har ju märkt att det blivit svårare att sälja pappersböcker. ”Har ni inte gjort en ljudbok?” En vanlig kommentar medan de bläddrar bland mina säljexemplar och liksom väger boken i händerna, för att sedan lägga tillbaka den och lufsa iväg. Märkligt, då ”Män som spelar schack” fått bra recensioner och jag hade figurerat i ett otal intervjuer. Har det blivit så att folk blivit så svaga i händer och armar att de inte orkar hålla i en roman som omsluter 300 sidor? Men det är ju inte vikten det handlar om, nej numera vill folk lyssna på böckerna. Faktum är att bokförsäljningen under mina 15 framträdande hösten 2019 sjönk med nästan 50 procent – trots att priset var rabatterat med 80 kronor. ”Vi sysslar med stenåldersverksamhet”, sa min förläggare i ett försök att trösta mig. Även mitt förlag har överlag märkt en nergång i försäljningen av pappersböcker. Lägg sedan pandemin och alla inställda framträdande ovan på försäljningsnergången, så förstår ni på ett ungefär vilka förluster som drabbat mig och andra författarkollegor.

Åter till statistiken. Har följt besöksfrekvensen under några månader på min författarsida jag har på Facebook. Flertalet är (naturligtvis) kvinnor. Totalt är 58 procent kvinnor och 41 procent män. Flest besökare/läsare finns i åldersgruppen 55–64 där 24 procent är kvinnor och 19 procent män. Förvånansvärt jämnt. Männen är kanske mer kulturspanare än kvinnorna är? De behöver inte ens gå och lyssna på författaren live, för de vet ju vilka Isak, Hilmar, Rubert och Rulle Stenlund egentligen är, vilka män som döljer sig bakom mina karaktärer. Konungarnas konung känner alla till. Besökarna på min Facebooksida kommer i tur och ordning efter antalet: Umeå, Lycksele, Skellefteå, Malmö och Vindeln.

I den nationella statistiken finns ett mörkt hot. Våra barn och ungdomar läser allt mindre. I varje fall böcker som är gjorda av papper. 9–14-åringarna har mellan 1994 och 2018 minskat sitt läsande med – 15 procent. 15–24-åringarna har med samma tidsspann minskat sitt läsande med – 21 procent. Bland de unga pojkarna och männen är raset störst. Nu är det ju så att dessa grupper läser en hel del av det som skrivs på de sociala nätverken. Men knappast romaner.

Det finns ett klart samband mellan läsning och kunskap, vilket med dagens trend kan leda till att vi i framtid skapat en språkfattig underklass (som under tidigt 1900-tal). Ungdomar behöver läsa mer för att lära sig att navigera i en allt mer komplex värld och skaffa sig ett språk för att kunna uttrycka sina åsikter och delta i samhällsdebatten. Ett läsande folk är en garant för vårt demokratiska samhälle. Genom att läsa romaner, tyst och stilla ”inne i sitt huvud”, utvecklar de sin fantasi och förhoppningsvis lär de sig känna empati och medlidande för andra människor. Ett väl utvecklat språk är raka motsatsen till våldet. Men hur får vi dem att läsa mer? Jag tror inte att språket berikas och utvecklas av berättelserna får flöda genom skallen via ett par hörlurar.

För några år sedan besökte jag en polare som då var lärare vid ett av landets universitet. Han satt vid köksbordet och rättade en stor hög med C-uppsatser. Han suckade djupt och sträckte över några uppsatserna: ”Läs! Du som är författare kanske kan förklara vad fan de skrivit, vad de menar?” Jag blev chockad. Där drällde av stavfel, grammatiska kullerbyttor, omkastad ordföljd, inga komman eller punkter och framförallt saknade ett sammanhang, en röd tråd. Det var av en riktig slakt av det svenska språket. Dessa obegripliga uppsatser var skrivna av elever i 20-25-årsåldern som studerade på universitetsnivå och skulle snart ut på arbetsmarknaden. Min polare var tvungen att underkänna en hel hög av uppsatserna. Inte på grund av bristen på kunskap, utan för att de saknade språk att förklara sina teoretiska kunskaper.