Mellan dröm och verklighet

Vaken och sovande på samma gång

Vaknade 04.00. Sovit klart. Fyra timmar. Parkinsondrömmar som i korthet kan beskrivas att man fastnat mitt emellan två världar: Djupsömn och vakenhet. Man kan verka vaken, sitta på sängkanten och småprata, kliva upp och äta, utan att minnas det på morgonen. Men på diskbänken står tallrikar. Brödet ligger för öppen drager. Torkat. Där – mitt högen av porslin står en kvarglömd mjölkförpackning och ett paket Bregott vars innehåll har antagit en flytande form. Vaknar av mitt eget skrik, ofta har jag varit jagad; folk vill spöa upp mig av någon anledning. Denna typ av sömnstörningar när man har ena benet NREM-sömnen (djupsömn) och vakenheten, kan man hitta på vad tusan som helst. Man kan falla nerför trappor, finna sig i köket i tron att man är på toa. Sömnstörningar i sin extrema form, har lett till att folk faktiskt tagit sina liv (sovande).

Sova bör man annars dör man!

Det är farligt att sova för lite och för lite är mindre än 6 timmar. Jag sover under mina dåliga perioder 3-4 timmar – vilket gör mig trött och ofokuserad dagtid. Den korta sömnen startar en inre stress då blodsockernivån går upp, blodtryck och pulsen går upp, liksom att immunförsvaret blir sämre, skapar hunger och på sikt så leder det fördubblad risk för cancer, stroke, hjärtinfarkt, depression. Kortare liv ju mindre vi sover. Vi i I-världen sover för lite, vilket fått WHO att tala om en epidemisk sömnbrist. De som sover gott och 8 timmar har en utvilad hjärna som har en bättre inlärningsförmåga, ett bättre minne vilket leder till att vi kan fatta mer logiska beslut. Framför allt, sjusovarna har en bättre psykisk hälsa.

Varför sover vi? Under evolutionen borde vi ha gjort oss av med åtskilliga timmar med sömn. Grottmänniskorna och de som senare drog sig ut på savannerna, var ju rysligt sårbara när de var tvungna att sova, samtidigt som sabeltandade tigrar och stora krokodiler jagade om natten, och käkade sovande grottmän. Om de varit vakna hade dessutom haft mer tid att samla mat och jaga.

Drömde fram Yesterday?

När man läser om sömnen/sömnbrist så inser man vi bär på en kemisk fabrik inne i våra skallar; vissa hormoner ska minska, andra öka, vi måste ”kylas ner” för att få optimal kroppstemperatur. Sen stöter man på dem som drömmer kreativa drömmar. Paul McCarty har påstått att han vaknat nynnande på låtar som blev riktigt hyggliga: ”Yesterday” och ”Let it be”. Många författare beskriver hur de efter en god natts sömn vaknar och vet hur romanen ska börja/sluta, somliga har drömt fram flera kapitel i en bok.

Men för oss sömnlösa författare väntar en förmiddag av trögt tänkande och med risken att immunsystemet  kraschar så att vi dör mitt i en mening av blodförgiftning.

Kämpar på med korrekturet till romanen ”Älskade Ester”. Har problem med slutet. Men det löser jag  – när jag fått sova 8 timmar i rad (vilket inte hänt de senaste 30-40 åren …