Graven räddad

Esters grav är räddad. När gravfriden gick ut efter 25 år, behöll Svenska kyrkan klokt nog gravrätten av Ester Duva Nilssons grav. Om så inte vore gjort, hade graven grävts upp och upplåtits till någon annan. Ester Duva som var känd som hamnade i kläm mellan fattigdomens armod och det ”moderna” Lycksele tid hon flyttade med föräldrarna 1929. Hon följde med dem från stenriket Nygård, till ålderdomshemmet. Där blev hon kvar i 56 år.

Kyrkan har dessutom markerat Esters gravplats som:

Kulturhistoriskt mycket värdefull.

Därför står södra Lapplands pastorat som ägare av denna gravplats och gravstenen. Esters grav kommer därmed att finnas kvar för eftervärlden.

Ester blir evig

Ester Nilssons dog den 21 augusti 1985 på Lycksele Lasarett i en ålder av 89 år. Den 3 september 11.00 hölls begravningsgudstjänst i Lycksele kyrka, den 4 september gravsattes hennes kista. Hennes grav finns på Mellersta kyrkogården i närheten av kyrkan. Senare var det någon som såg till att hennes grav fick en liggande, platt sten.

Ester blev gruvligt underskattad. Hon talade långsamt och otydligt, klädde sig underligt, bara stora skor och märkliga hattar. För många var hon kvinnan var den ”slöa kniven i lådan” – men oj vad de tog fel.

Sitter med slutkorrekturet till ”Älskade Ester” och rättar stavfel. Tror många kommer att få en helt annan bild av Ester efter att ha läst min roman.