Zoomat in världen
Har jag skrivit om hur djävulskt förstoppad man blir som Parkinson sjuk. Jaha, jag har det … Ja, jag skriver ju så mycket skit, så jag lär väl ha nämnt hur det känns när någon lurat i dig en säck med cement …
Suttit en timme och lyssnat på en kursledare som berättat allt om Zoom. Det är ju så vi ska umgås under tiden pandemin pågår. Jag blir faktiskt förtvivlad då jag skrivit min bästa roman någonsin, men inte får åka på turné och träffa läsarna. Det är föredragen som ger oss skriftställare inkomster. Dels arvodet för själva framförandet på en timme, dels de böcker som man får sälja.
Fast folk orkar ju inte läsa fysiska böcker längre. Det ska var talböcker, helst sådana som handlar om mord, försupna poliser som sedan under fem-sex timmars lyssnande löser mordet. Det var hans nervösa fru som var mördaren, eller hunden, en ettrig dvärgpudel. Med min galopperande Parkinson lär nästa alster som jag ger ut är en pekbok för 2-åringar … Som ljudbok!
Värk i nacken. Sa jag nåt om förstoppningen? Jaså, jag gjorde det. Nån som känner en bergsprängare?
Väntar på slutkorrekturet. Får se hur många som köper min roman? Satt igår och räknade samman de på Facebook, som velat förköpa romanen. 75 stycken, men då var det bara på ett fåtal av av alla de sidor där folk beställt böcker (säkert 150). Känner mig cynisk. Men skulle 75 st köpa boken skulle det inbringa 20 000 till förlaget för sina utlägg.
Senaste kommentarerna