Dessa jä… datorer och mobiler

Solhetta – och dessutom datorer och mobiler som jävlas.

Tingen är emot oss. Så döpte jag min blogg för några månader sedan, å ta mej tusan det stämmer. Inte bara detta med att en tappad macka alltid faller med smörsidan ner. Nu snackar vi datorer och i synnerhet om mobiler, men eftersom de numera är integrerade med varandra, är det ofta klurigt att räkna ut var felet sitter. Men onekligen var det telefonen som bar tyngsta lasset då det visade att den var döende. Den bröt samtal med att spela upp det senaste krigsspelet eller låta en miljon mynt ramla ur en ”enarmad bandit”. Den laddade ur, larmade att surftiden var överskriden.

Bihanget till all teknik tjänar stora pengar på oss användare – som exempelvis gänget på Halebop som tydligen inte ens träffas i fikarummet, allra minst ses på gemensamma arbetsmöten, utan jobbar var för sig och åtgärdar problemen utan de andras vetskap. Det logiska var att öka på antalet Gigabit från 5 till 15 Gb när mobilen larmade på överskriden surftid. Sagt och gjort. Fixade det själv på min stationära dator. När jag en minut senare kom på att jag kunde använda deras App, kolla hur mycket tid jag hade kvar. Den visade att jag hade sparat så mycket tid, att jag kunde surfa ett par månader, gratis. De erkände bristen och ändrade tillbaka till den 150 kr/månaden billigare inställningen. Sedan började cirkus Halebop. Två andra på supporten ville vara med och leka, och skulle höja antalet Gb, en annan sänka igen, samtidigt som de skickade nya simkort (som jag inte behövde) dessutom en ny mobil. Det skrotet ligger väl på Coop Ersboda, som jag naturligtvis inte tänker hämta ut. Först i december går bindningstiden ut – först då kan jag byta leverantör. Bolibompagänget får väl fortsätta att leka med andra stackare.

Idiotsäker modell med obegränsad surftid.

Under tiden bråkade Microsoft, Goggle och Samsung om vem som skulle ta makten över min dator och mobil. Länkarna ändrades hela tiden. En miljon nya lösenord. Jag började drömma om att hoppa sönder mobilen, hugga fast en yxa i datoraset. Men så gör väl inte en normalfuntad svensk? Nåväl till slut slutade min Samsung 9 att ladda upp batteriet. Jag anlände svettig och rödbrusig till Mediamarkt serviceavdelning med medvetslös Samsung 9. Den avled på Medimarkt – i den butik där jag 20 minuter senare lämnade med en sprillans ny Samsung A 52 5 Gb.

Frid och fröjd? I helskotta! Ominstallationer av alla program, lösenord som inte fungerade, ena minuten kvittrade en nyligen nedladdad app, för att tre minuter senare vägra att öppna sig. Enligt en av många konspirationsteorier som folk tror på, är att Bill Gate hällt en giftig drog i coronavaccinet, för att dräpa ut merparten av jordens befolkning och därmed bli än rikare. Nä, nä han har inte tid med sånt, utan har fullt upp med att göra datoranvändarna galna, så att vi en dag hugger sönder våra datorer och tvingas köpa nya.

Ambulerande sjuksyrror under det glada 80-talet.

I morgon rullar vi norrut. Sikeå (besök hos Johansson på Getskär) Skellefteå, Luleå, en sväng till Arvidsjaur (där jag under 4-5 år jobbade till och från som stafettsjuksköterska och tjänade storkovan. Satt ena dagen i en ambulans, nästa i en helikopter som körde vilse i snöstormen, sen varvade jag akuten med åldringsvården. 18 pass på raken var rekordet (06,45 till 22.00). Jag var en riktig idiot på den tiden. Men samtidigt så kunde jag vara ledig i ett halvår och då resa och skriva. Avslutningen på resan blir Rentjärnberg (i närheten av Malå) för att efter dryga 30 år träffa gymnasiepolaren Ingemar Olofsson. Tiden är ingenting. Då var vi glada grabbar – med hår. Nu två flintskalliga gammgöbba.